Ja det luktar ju inte mindre DCA-avtals exekvering...
https://www.svd.se/a/B0dJRe/torbjorn-nilsson-var-kriget-i-ukraina-verkligen-natos-fel "Upp på scen kliver en skallig man i kamouflagekläder. Det spräckliga går i ljusgrönt, brunt och khaki, inte i mörkt tallbarsgrönt. Det är ett sätt att se förändringen. Det har snart gått ett år sedan Sverige släpptes in i Nato och när Folk och Försvar håller rikskonferens på Högfjällshotellet i Sälen är det svårt att upptäcka den gamla modell 90 i vimlet. Uniformer med US Army-lapp på armen finns det gott om, däremot. – Sweden is doing great in the alliance, säger Christopher G Cavoli. Publiken spricker upp av stolthet. Han är högsta hönset här, Supreme Allied Commander, alliansens överbefälhavare i Europa, och mycket charmig. Han är outspoken och slängd i käften och ler med både ögon och mun. The American Way. Det är svårt att inte uppskatta det. Han citerar Carl-Oskar Bohlin, ministern för civilt försvar, som i ett blommande kurbitstal besjungit forsarna i Dalälven, och så långt, när Cavoli återger Bohlins ord om att ”den extrema individualismens tid är över”, då är väl ändå allt som det brukar. Folk och Försvar som ett manifest på samförstånd. Det som började på våren 1939 när murarsonen och SSU-basen Torsten Nilsson – efter att ha fått komma och tala hos kadetterna på Karlberg – kläckte idén att det behövdes ett forum där de pacifistiska unga socialdemokraterna kunde träffa militärer under otvungna former och prata med varandra – det blev Folk och Försvar, först ett forum för att bygga förtroende och få med sig den radikala socialdemokratin på den stora upprustningen under kriget, så småningom en organisationen som blev den mest envisa och överlevnadsdugliga av alla i det korporativistiska Sverige. Den finns ju än i dag! Vi applåderar Sveriges satsningar, men det kommer krävas mer än 2,6 procent. LRF och Saco och scouter och direktörer, Wallenbergarna och Lottakåren och Hans Majestät och Svenska Freds och nedrustningsdiplomater och Moderata ungdomsförbundet – ett återkommande Saltsjöbaden för totalförsvaret. En plats inte för de högstämda talen men för de otvungna och uppriktiga samtalen. Under blågul fana. I det fjällhöga nord. En moderat som säger att individualismen inte räcker till för att försvara Sverige, det ligger i linje med traditionen. – Man kan säga samma sak om nationer, harklar sig Cavoli från scenen. Amerikanen kräver utrymme här. Han för en lång och vacker utläggning om artikel 5 och solidaritet länder emellan länder och den leder honom till hans riktiga ärende: – Vi applåderar Sveriges satsningar, men det kommer krävas mer än 2,6 procent. Christopher G Cavoli bredvid statsminister Ulf Kristersson på Folk och försvar 2023. Christopher G Cavoli bredvid statsminister Ulf Kristersson på Folk och försvar 2023. Foto: Stina Stjernkvist Och där, i en liten mening, finns det nya. Sverige råder inte över storleken på sitt försvar längre. Just det där som Folk och Försvar en gång bildades för att ordna svenskt konsensus kring. Strax före jul, mer precist den 17 december, klubbade riksdagen ett nytt försvarsbeslut. Utgifterna, sa man, skulle öka till 2,6 procent av BNP till 2028. Uppgörelsen hade föregåtts av långa förhandlingar. Alla partier stod bakom. Och så kommer då en amerikansk general i khaki fyra veckor senare och säger att det inte duger, och därmed är beslutet obsolet. Det är det nya. Hur mycket pengar Sverige ska lägga på sitt försvar, det har tydligen inte riksdagen makten över längre. Det går att invända mot resonemanget. I pianobaren på kvällen gör många det. – Nja, statsministern har ju också undergrävt försvarsbeslutet, säger en socialdemokrat. Och det är sant. Sverige bestämmer inte längre ensamt över Sveriges försvar. Just som riksdagen fattade sitt beslut var Kristersson på möte med Joint Expeditionary Force i Tallin och sa, enligt Financial Times, att två och en halv procent inte skulle räcka till. – Ända sedan oktober, uppger vidare en normalt trovärdig person, har det cirkulerat en promemoria på utrikesdepartementet som pekat på behovet av att gå vidare mot tre procent. Motargumenten är rimliga. I Nato-kretsar har diskussionen om att höja de kollektiva ambitionerna upp mot tre procent pågått länge. I Sverige finns debattörer, och partier, som önskar samma sak; flera framförde sina argument här i Sälen redan för ett år sedan. Det är så att säga inga nyheter, det där med 3 procent. Men situationen blir också så tydlig när Cavoli, en befälhavare i främmande makts uniform, står där på Högfjällshotellet bland ylletröjorna och kaffekopparna och seminarieanteckningarna. Och när Mark Rutte, generalsekreteraren, samma dag från Bryssel säger att det som krävs är 3,7 procent. Sverige bestämmer inte längre ensamt över Sveriges försvar. Det är ett annat sätt att se förändringen. Före, under och efter inträdet i EU fanns det en offentlig diskussion i Sverige om just detta: makten och var den borde ligga. Debatten hade sina brister men snuddade vid det väsentliga: Vilket inflytande ger man som land upp och vilket inflytande får man? På vilka sätt kan man påverka utfallet? Något sådant samtal har inte riktigt förts i offentligheten om Nato, och det lär det nog inte heller göras i närtid. Trump tycker ju att det var Natos fel att det blev krig i Ukraina. För mycket anses stå på spel. – Att stödja Ukraina är inte ett val, det är en plikt, säger Sveriges försvarsminister Pål Jonsson när han får lägga ut texten på scenen. Fast så tycker ju inte den tillträdande presidenten i USA. – Hybridkrig förs på tre slagfält och det viktigaste är narrativet. Det är inte alla som har hamnat där Sverige, EU och Nato har "hamnat i synen på relationen mellan Ryssland och Ukraina, säger sedan chefen för Must, Sveriges viktigaste underrättelseorgan. Ja, som till exempel den tillträdande presidenten Trump i USA. Han tycker ju att det var Natos fel att det blev krig i Ukraina. Om en femtekolonnare ska leda den fria världen, om USA inte är det USA som man har utgått ifrån, då finns det inte så mycket utrymme för otvungna och uppriktiga samtal. Och möjligen känns det inte lika uppsluppet när en amerikansk general kommer till det fjällhöga nord och lägger ut texten om hur saker och ting ska vara. – This great country, säger Cavoli till slut om Sverige, has made it’s choice.