Tricky Dick Om Grönlandskolonin
2025-01-09
https://www.svd.se/a/kwb1BQ/danmarks-koloniala-historia-i-fokus-nar-trump-vill-kopa-gronland
"Donald Trumps utspel om att ta över Grönland sätter fokus på Danmarks koloniala historia. Men hur kom det sig att ett av Europas minsta länder lyckades ta kontroll över en enorm arktisk landmassa?
Att Donald Trump vill utvidga USA genom att köpa Grönland är i grund och botten föga förunderligt. USA:s expansion har ofta tagit formen av landköp – man köpte Alaska från Ryssland, Florida från Spanien, Louisianaterritoriet från Frankrike, ett stort område i sydväst från Mexiko (”Gadsdenköpet” 1853), och så vidare.
Faktum är att det inte ens är första gången amerikanerna vill köpa land av just danskarna. År 1917 införskaffade USA tre danska koloniöar i Västindien för 25 miljoner dollar, varför de idag är kända som Virgin Islands of the United States (”Amerikanska Jungfruöarna”).
Det mest remarkabla med Trumps utspel är inte fenomenet i sig utan tidpunkten: vad som var statlig försäljningspraxis för 100 och 200 år sedan är inte kutym idag.
Men Grönlandsgrälet sätter också fingret på en annan, för flertalet svenskar okänd, sak: Danmark är, och har länge varit, en av världens största kolonialmakter (Grönland må vara sparsamt befolkat, men ytan är enorm).
Danmarks statsminister Mette Fredriksen har sagt att grönlänningarna äger sitt öde – men ön är inte till salu.
Medan den svenska koloniala erfarenheten är tämligen känd men föga imponerande (en ö i Västindien, några handelsstationer i Afrika, en nedbränd postering i Indien och en kort tids innehav av Delaware med omnejd) har Danmark ett långt förflutet som utomeuropeisk makthavare.
Historien började år 1616, då ett danskt ostindiskt kompani grundades med stöd av kung Kristian IV. Fyra år senare övertog danskarna den sydindiska staden Tranquebar, där en lokal furste välkomnade nordborna som motvikt mot andra europeiska intressenter. Danskarna fick även befästa staden, vilket de gjorde. De höll sig kvar i Tranquebar och andra indiska utposter ända till 1845, då de sålde besittningarna till britterna. Danskarna gjorde även ett par misslyckade försök att kolonisera Nikobarerna (”Frederiksøerne”).
Det västindiska kolonialvälde som såldes till USA år 1917 hade grundlagts 1672, då ön Sankt Thomas blev dansk. Väldet utökades med öarna Sankt Jan (1718) och Sankt Croix (1733), och i synnerhet sistnämnda ö gav stora rikedomar i form av socker, framställt på slavplantager.
Förutom dessa kolonier förfogade Danmark länge över befästa fort och handelsstationer vid en 150 kilometer lång kuststräcka i nuvarande Ghana i Västafrika. Från och med andra hälften av 1600-talet byggde danskarna här upp ett förhållandevis stabilt välde som bestod ända till mitten av 1800-talet, då forten såldes till Storbritannien.
Territoriellt sett står dock dessa kolonier i skuggan av Grönland, den stora ön i Arktis som under de senaste seklerna också den har lytt under Köpenhamn. Bakgrunden är att söka i medeltidens norska-isländska kolonisation av bygder i södra och östra Grönland, en process som inleddes i slutet av 900-talet och resulterade i att bygderna i mitten av 1200-talet infogades i det norska kungariket.
Vid okänt tillfälle på 1400-talet dog bosättningarna ut, men minnet av dem levde kvar. Eftersom Norge blivit en del av det danska riket menade de danska kungarna att Grönland – liksom Island och Färöarna – rätteligen var deras. Allt som behövdes var att någon for dit och återtog landet.
Det var nu Hans Egede kom in i bilden.
På 1720-talet anlade han en ny bosättning och lockade europeiska immigranter till Grönland. Långt ifrån alla var danskar – här fanns också nederländare och tyskar – och demografiskt sett kunde de inte konkurrera med grönlänningarna själva. Icke desto mindre tillerkändes Danmark rätten till Grönland när Napoleonkrigens kanonmuller tystnade 1814. Norge avträddes förvisso till Sverige i freden i Kiel, men danskarna behöll de gamla norska biländerna i Atlanten.
Detta kom senare att bli föremål för intensiva tvister mellan våra skandinaviska broderfolk.
Under mellankrigstiden hävdade norrmännen med emfas att Grönland rätteligen borde lyda under norskt och inte danskt herravälde. Sommaren 1931 ockuperade den norske valfångaren Hallvard Devold ett obebott område på östra Grönland, som döptes till Erik Rödes land.
Operationen var av privat karaktär, närmast på initiativ från Adolf Hoel och Gustav Smedal, men den norska regeringen och kung Håkon VII stödde aktionen. Den norske försvarsministern – den sedermera så beryktade Vidkun Quisling – beordrade marinen att, om så befanns nödvändigt, inskrida för att stödja den nya regimen på östra Grönland. Påföljande år utvidgades territoriet med ett sydligare område, Fridtjof Nansen Land.
Men Danmark slog tillbaka, inte militärt utan juridiskt.
Grönlandstvisten hamnade inför den internationella domstolen i Haag, där Danmark år 1933 triumferade på alla punkter. Den 5 april 1933 accepterade Norge domslutet och drog sig tillbaka. Allt sedan dess har Grönland till synes oproblematiskt fortsatt att lyda under den danska kronan utan att andra grannstater krävt nyordning.
Det återstår att se vilka militära och juridiska maktmedel den kommande Trumpadministrationen är beredd att inskrida med för att få politikerna i Köpenhamn att ändra inställning."
Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför
Patreon
Swish
Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Norberg.