Advokatkontroll
2024-12-30
Av Daniel Larson, åklagare och rättspolitisk debattör
Lisa dos Santos skrev en debattartikel i Expressen där hon argumenterar för att även Advokatsamfundet behöver ta sitt ansvar i frågan om behovet av kontroller vid inpassering till häkte. Hon föreslog även att hindrande av rättvisan borde kriminaliseras.
Texten mjuklandade inte i vissa advokatkretsar. Tre repliker har skrivits och upprördhet över debattinlägget har uttryckts på sociala medier. Reaktionerna har som gemensam nämnare att de undviker att beröra sakfrågan. För att sammanfatta handlar svaren i stället om Lisa dos Santos bristande lämplighet och ”värdighet”.
Reaktionerna är talande för en ny strömning brottmålsadvokater som präglas av prinsessan på ärten-mentalitet, oavsett om det handlar om att brottsbekämpande myndigheter ska få fler verktyg, att kostnadsyrkandena ska kontrolleras mer eller att konsekvenserna för brottslingar ska skärpas. Så fort misshagliga åsikter uttrycks tenderar det att mötas av brösttoner om att rättsstatens överlevnad står på spel. Inte sällan utmålas meningsmotståndare som advokathatare eller demokratihot. Strömningen för tankarna till ett sektliknande martyrskap med svag förankring i verkligheten.
Verkligheten är att rättssystemet inte snurrar i en galaktisk bana runt en mittpunkt som utgörs av Sveriges brottmålsadvokater. Rättssystemet vilar inte på dessa brottmålsadvokaters välgång och bekvämlighet. Att vara offentligt biträde i brottmål är att inom rättsliga ramar upprätthålla en funktion i ett ärende. Som att vara åklagare, nämndeman eller domstolshandläggare. Inte mer, inte mindre. Det ger inget tolkningsföreträde eller några privilegier i den rättspolitiska debatten.
När det gäller problematiken med advokater som åsidosätter det etiska regelverket eller begår brott, kan ingen numera förneka att det finns en branschproblematik som går djupare än att det bara är frågan om enstaka fall som uppkommer som utslag av slumpmässiga variationer. Ingen kan heller ha undgått att Advokatsamfundet tonat ner problemet och i stället för att direkt vidta kraftfulla åtgärder har energin lagts på en kommunikationsstrategi av det mer omoderna slaget. Advokatsamfundets strategi har följt ”4FÖR”:
FÖRneka problemet.
FÖRtala dem som lyfter problemet.
FÖRminska allvaret i problemet.
FÖRhala åtgärder mot problemet.
Känns det igen från recensionerna av Lisa Dos Santos artikel? Äpplet faller sällan långt ifrån trädet.
Ett alternativt sätt för Advokatsamfundet och advokaterna att se på noggranna kontroller vid inpassering till häkte är att dessa tjänar som skydd för advokaten mot otillbörlig påverkan. Advokaten kan förklara för klienten eller dennes medkumpaner på utsidan att ”sorry, jag kan inte smuggla in en mobiltelefon, de har jättekänsliga detektorer och kollar allt”.
Ett annat sätt att se på de ingående kontrollerna är att de är en nödvändig följd av det nya samhället där de kriminella blir mer och mer förslagna och potenta. Att underkasta sig kontrollerna utan protester är ett sätt för advokaten att visa solidaritet med rättssamhället och att främja rätt och riktigt – rättvisan. För vem vet, den där insmugglade telefonen kanske inte bara leder till att en skyldig frias. Den kanske leder till att en oskyldig person tvingas att ”plikta” för ett brott denne inte begått. Eller att en medmisstänkt får bära ett större ansvar än om bevisningen inte kunnat påverkas.
Det pågår en samhällskris med en organiserad brottslighet som sprider skräck hos allmänheten, dränerar våra välfärdssystem och utmanar rättssystemet. Det innebär att vi alla tvingas göra uppoffringar i samband med de skärpta kontrollåtgärder som införs.
Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför
Patreon
Swish
Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Norberg.