Gammal Flygolycka
2024-12-25
"Den 9 december 1999 klockan 12.02 startade ett plan med sju passagerare från Göteborgsföretaget Markpoint.
De hade varit på besök i Sundsvall under två dagar och skulle åka hem.
Strax därpå fick piloten problem och åtta minuter senare utlöstes planets nödsignal, och räddningstjänsten i Timrå fick larm om ett förmodat haveri.
– Vi hade fått liknande larm flera gånger tidigare utan att det hade varit något, men den här gången kände vi direkt att det var skarpt, säger Torbjörn.
Han och fyra kollegor tog jeepen och åkte till brytpunkten i Stavreviken.
– Det var extremt dåligt väder och vi satte på snökedjor, och så fort vi fått koordinaterna åkte vi mot olycksplatsen.
Planet hade störtat i väldigt oländig terräng, och räddningspersonalen fick lämna jeepen och pulsa i snö några hundra meter nerför en brant.
Det första de gjorde var att söka överlevande.
– Vår första prioritet är att rädda liv. Vi såg fotavtryck i snön och trodde att någon hade klarat sig, men vi hittade ingen när vi sökte igenom omgivningen, berättar Torbjörn.
”Jag minns att det var alldeles tyst på olycksplatsen, och man kände lukten av flygbränsle”, minns Torbjörn. På bilden står Torbjörn med en grå filt och nummer 65 på hjälmen.
Öppna bild i helskärmsläge
”Jag minns att det var alldeles tyst på olycksplatsen, och man kände lukten av flygbränsle”, minns Torbjörn. På bilden står Torbjörn med en grå filt och nummer 65 på hjälmen.
Bild: Niklas Larsson
Mitt i bland alla brandmän står Torbjörn Thoresson med nummer 65 på hjälmen.
Öppna bild i helskärmsläge
Mitt i bland alla brandmän står Torbjörn Thoresson med nummer 65 på hjälmen.
Räddningspersonalen insåg snabbt att ingen hade överlevt flygolyckan.
Öppna bild i helskärmsläge
Räddningspersonalen insåg snabbt att ingen hade överlevt flygolyckan.
Det visade sig senare att Luftfartsverkets helikopter varit på plats tidigare och skickat ner en ytbärgare som konstaterat att alla i planet var avlidna och därefter hade man lämnat platsen.
– Men eftersom det var radioskugga dröjde det innan vi fick vet det, förklarar Torbjörn.
Det låg en lukt av flygbränsle över platsen och det var alldeles tyst.
– Till en början fick vi inte röra någonting – vi skulle avvakta tills Haverikommissionen varit där, så vi började plocka ihop grejor. Vi var ensamma på platsen ganska länge innan det kom förstärkning, berättar Torbjörn.
Han och hans kollegor hade möjlighet att bli avbytta.
– Men vi ville stanna på olycksplatsen och slutföra jobbet. Vi fraktade upp kropparna som sedan transporterades till en uppsamlingsplats där de identifierades av läkare. Därefter fraktades de till Sundsvalls sjukhus i ambulans.
Först efter klockan åtta på kvällen återvände Torbjörn och hans kollegor till stationen.
– Vi hade inte ätit något sedan frukosten, så till att börja med käkade vi och sedan pratade vi igenom hela händelsen. Det kändes bra att få en helhetsbild av det som hänt, säger Torbjörn.
2019 slutade Torbjörn vid räddningstjänsten. ”Då hade jag jobbat i 36 år och trivts varenda dag”, säger han.
Öppna bild i helskärmsläge
2019 slutade Torbjörn vid räddningstjänsten. ”Då hade jag jobbat i 36 år och trivts varenda dag”, säger han.
Bild: Mats Olsson
Dagen efter olyckan hölls en minnesgudstjänst i Lögdö kapell där bland annat personal från Midlanda och räddningstjänsten deltog.
Inför påsken 2000 hörde anhöriga till olycksoffren av sig och ville se olycksplatsen, och Torbjörn ställde upp.
– Om jag på något sätt kunde hjälpa dem i deras sorgebearbetning ville jag göra det, säger han.
De anhöriga hade många frågor.
– Bland annat ville de veta om någon skulle ha överlevt om vi kommit fram tidigare till olycksplatsen, och jag fick förklara att det inte hade gjort någon skillnad, berättar Torbjörn.
Några hade felaktigt trott att planet hade kört in i ett berg, och Torbjörn kunde visa var planet slagit i trädtopparna och kraschat nedanför branten.
Våren efter olyckan följde Torbjörn med olycksoffrens anhöriga och visade var olyckan inträffat. ”Om jag på något sätt kunde hjälpa dem i deras sorgebearbetning ville jag göra det”, säger han.
Öppna bild i helskärmsläge
Våren efter olyckan följde Torbjörn med olycksoffrens anhöriga och visade var olyckan inträffat. ”Om jag på något sätt kunde hjälpa dem i deras sorgebearbetning ville jag göra det”, säger han.
Bild: Mats Olsson
Besökarna undrade också varför det varit en minnesstund när ingen faktiskt kände de omkomna.
– Jag förklarade att det var många som hade varit involverade i räddningsarbetet, och att minnesstunden var till för dem, säger Torbjörn.
För tio år sedan hörde anhöriga till olycksoffren av sig igen, och undrade om Torbjörn kunde visa platsen igen.
– Det var bland annat barn som hade växt upp och nu ville besöka platsen. De var väldigt tacksamma efteråt, och jag fick till och med en Dagens ros i tidningen, säger Torbjörn.
Man hittade aldrig någon riktig förklaring till hur olyckan gick till.
– Det fanns lite olika teorier men det var bara teorier, säger Torbjörn.
I dag arbetar han inte längre vid räddningstjänsten.
– Jag slutade 2019. Då hade jag jobbat i 36 år och trivts varenda dag.
Är det inte tufft när man måste åka ut på svåra olyckor?
– Visst är det så att man minns vissa händelser bättre, som den här flygolyckan till exempel, säger Torbjörn."
Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför
Patreon
Swish
Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Norberg.