Nobel
2024-12-22
Immanuel Nobelius, född 1757, studerade till kirurg och försörjde sig som fältskär hos krigsmakten. Han förkortade då namnet först till Nobell och 1785 till Nobel.
Sedan Immanuel avslutat sina studier hamnade han i Gävle, och där blev han 1801 far till en gosse som också fick namnet Immanuel. 1807 blev fadern lasarettskirurg och vice provinsialläkare i Gävle. Han introducerade då den nya vaccinationen mot smittkoppor i staden och dess omgivningar.
1801 fick han en son som också fick namnet Immanuel.
Immanuel den yngre var en framåt och begåvad ung man, och i Gefle-Postens julnummer 1819 skrevs att 18-årige Immanuel ritat den äreport som Gävleborna hyllade kung Karl XIV Johan med vid besöket i Gävle samma år. Uppgiften är dock omtvistad.
Han började hur som helststudera arkitektur i Stockholm och fick flera utmärkelser. Blev lärare i beskrivande geometri och maskinkonstruktioner och började söka patent för sina uppfinningar 1828.
1837 konstruerade Immanuel den yngre undervattensminor som visades bland annat i Ryssland. Ryssarna bad honom stanna där och fortsätta utveckla krigsmateriel.
På 1840-talet startade han i St. Petersburg en egen fabrik för tillverkning av minor, ångmaskiner och varmvattenledningar. Han konstruerade även verktygsmaskiner och ett snabbskjutande gevär och ansågs vara Rysslands skickligaste maskiningenjör.
Verksamheten gick omkull 1859 och Nobel flyttade hem till Sverige där han 1862 startade en fabrik för experiment med nitroglycerin. Fabriken förstördes vid en sprängolycka, varvid sonen Emil dödades. Immanuel Nobel fortsatte trots det experimentera tillsammans med sonen Alfred, född 1833,på en pråm i Mälaren.
Då Alfred var sex år dog farfar Immanuel och 1872 även pappa Immanuel. Men Alfred fortsatte experimentera med sprängämnen och resten är, som det brukar heta, historia.
På bilden ser vi Alfred vid 30 års ålder.
Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför
Patreon
Swish
Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Norberg.