Monstret I Avignon I SvD
2024-12-20
https://www.svd.se/a/qP77J1/maken-var-starkste-vittnet-mot-sig-sjalv
"BRYSSEL För fyra månader sedan dök Gisèle Pelicot upp i en domstol i Avignon, diskret, elegant klädd och med högt huvud. Hon tog av sig solglasögonen och meddelade: Nej, hon ville absolut inte ha något slags sluten intimitet i rättssalen tillsammans med de 51 män som våldtagit henne. Nej, hon ville inte att rättegången skulle hållas bakom stängda dörrar.
Den dagen, den 2 september 2024, ”bytte skammen sida”, säger den 71-åriga Gisèle Pelicot själv om den historiska rättegång som fick sin kulmen på torsdagen.
Hennes man, 72-årige Dominique Pelicot, fälldes för att i tio år drogat henne, våldtagit henne och bjudit ut henne till andra män att förgripa sig på, medan han filmade. Domstolen fällde också de medåtalade männen, som nappat på erbjudandet. Övergreppen ägde rum i parets hem och sovrum i småstaden Mazan utanför Avignon.
Det är ännu oklart hur många av männen som kommer att överklaga sina domar. Men efterspelet rullar redan, både inom och utanför det strikt juridiska.
De flesta av de nu dömda männen är tidigare ostraffade. Flera av dem har försvarat sig med att Dominique Pelicot berättat för dem att hustrun Gisèle var med på det sexuella rollspelet, och att det räckte för dem. De har fört fram olika variationer på orden ”Jag trodde att jag fick”, för att förklara varför de hade sex med en kvinna som var lealös och knappt vid medvetande, och ibland till och med snarkade.
Om man ska ta dessa män på orden så trodde de alltså att om en man tillåter någon att ha sex med sin fru, så är det fritt fram. De trodde alltså att män kan ge tillgång till sina fruars kroppar. År 2024.
Men Gisèle Pelicots öde har också väckt viktiga frågor om den kollektiva fantasins roll när sexuellt våld uppstår – särskilt fantasier om sexuell dominans. I centrum står bilder som förmedlas i pornografin, om underkastelse och makt i relationer, till exempel.
Flera av de dömda i Mazan har hävdat att de trodde att Gisèle Pelicot deltog i ett sexuellt rollspel. En av dem sa i rätten att han var aktiv på forum för libertiner, och att det i libertinska kretsar alltid är mannen som bestämmer och kvinnan som underkastar sig – något som genast motsades av experter i franska debattsoffor.
Det är en kliché från pornografin; att kvinnan alltid är objektet, sa exempelvis Sorbonne-professorn Sandrine Aragon till franska medier.
”Libertin” är ursprungligen ett begrepp för personer som vill bryta mot sociala och moraliska koder och begränsningar. Men på senare tid har begreppet främst kommit att associeras med utlevandet av sexuella extremformer, som hedonism, underkastelse och sadomasochism.
Inom juridiken har Pelicotfallet väckt frågor om huruvida de åtalade har kunnat få en rättvis rättegång, eller om folkets vrede och det enorma medieintresset i hela världen redan hade dömt dem på förhand.
– Ni har gett efter för skräcken, för vox populi," dundrade en av de åtalades försvarsadvokater under rättegången.
Advokaterna fördömer vad de kallar för en global rättegång, en maratonrättegång och, inte minst, en grupprättegång, där den i juridiken centrala principen om att kollektiva bestraffningar är strikt förbjudet i fransk lag har åsidosatts.
Flera av försvarsadvokaterna har jämfört Pelicotfallet med en uppmärksammad pedofilrättegång i den i nordfranska staden Outreau i början av 00-talet. Där åtalades 17 personer för att tillsammans ha våldtagit och torterat 18 barn. Medienärvaron var massiv och de ursinniga demonstrationer på gator och torg många.
Så småningom erkände den huvudåtalade att hon ljugit när hon pekade ut sina medbrottslingar, och att det bara var hon själv, hennes man och ett grannpar som förgripit sig på sina egna barn. Det fanns inget pedofilnätverk.
Justitiemordet var ett faktum och självkritiken inom både juridiken och journalistiken blev hård. Den dåvarande presidenten Jacques Chirac bad de falskt anklagade om ursäkt å hela Frankrikes vägnar.
Men om någon av de dömda för våldtäkterna och övergreppen mot Gisèle Pelicot i Mazan hoppas på en ursäkt från presidenten, så får de nog vänta förgäves. Det finns videoinspelningar på övergreppen. Och paradoxalt nog är det Dominique Pelicot själv som varit det starkaste vittnet. För åklagarsidan.
– De visste allt, allihopa. De kan inte påstå något annat, sa Pelicot om de medåtalade, innan han dömdes till 20 års fängelse."
Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför
Patreon
Swish
Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Norberg.