Heberlein Om Philips Maratonsex
2024-12-18
https://www.svd.se/a/0VXLQ6/svart-att-tro-att-lily-phillips-njuter-av-sex-med-100-man
"”Ärligt talat är jag bara bra på en sak”, säger 23-åriga Lily Phillips med ett litet skratt. I öppningsscenen till Youtubedokumentären ”I slept with 100 men in one day” står hon i sitt kök och pratar med Josh Pieters, mannen som dokumenterar hennes så kallade sexäventyr – hon ska ligga med hundra män på ett dygn. Han ber om en kopp te och hon serverar något som blott vagt påminner om te, därav kommentaren.
Det är det sorgligaste ögonblicket i den här tragiska sörjan. En ung kvinna avfärdar sig själv som någon som bara kan en sak, nämligen knulla. När hon senare upplåtit sin kropp till hundra män bryter hon samman i tårar inför kameran. Hon minns bara brottstycken av timmarna som passerat, blott en handfull av de hundra män som stoppat in kuken i henne.
Klippet med en gråtande, förkrossad Lily Phillips har blivit viralt. SvD:s Ida Ölmedal resonerade intressant om just detta i en krönika – varför är vi så många som vill se hennes tårar? Är det för att Onlyfans-profilens tårar bekräftar en föreställning om att ingen, på riktigt, kan finna njutning och glädje i att penetreras av hundra män på löpande band?
Är behovet av gråtande porrstjärnor ett uttryck för moralism? Eller kanske uttryck för en oförmåga att acceptera andra människors preferenser när de skiljer sig från mina egna?
Jag tror faktiskt inte det. Jag tror att reaktionerna springer ur en syn på sexualitet som något intimt och värdefullt, som något som bör hanteras med respekt för både ens egna och andras gränser.
Essensen i feministiskt tänkande är att kvinnan är mer än sin kropp.
Varufieringen av sex är sannerligen inte ny – sex har varit en handelsvara sedan urminnes tider. Sex som extremsport är inte heller ny. Plinius den äldre skriver redan runt 50 e Kr om hur Messalina, hustru till kejsar Claudius, tävlade med den prostituerade Scylla om vem som kunde ligga med flest män på en natt. Messalina låg med 25 män och tog därmed hem segern.
Den intuitiva fasan inför Phillips sexäventyr handlar också om något annat, nämligen förminskandet av sig själv till en kropp. Essensen i feministiskt tänkande är att kvinnan är mer än sin kropp. Hon är inte bara en behållare för barnalstring, hon är inte bara till för männens lust. Hon är också intellekt, hon har egen vilja och egen lust. Om då hennes lust står till att ha maratonsex inför en filmkamera, vem är jag att döma? Man kanske kan tänka sig att Lily Phillips projekt är emancipatoriskt, rentav feministiskt, en ung, kåt kvinna som tar för sig, liksom – som om sex skulle göra oss fria.
Jag tror inte på att Lily Phillips genuint njuter av att behandlas som ett stycke kött. Jag tror på den kantianska idén om att varje människa bör behandlas som ett mål i sig själv, och jag tror att detta, att bli behandlad som ett mål i sig själv, är avgörande för självbilden.
Linda Skugges Expressentext ”Så blev denna feminist en hora” (13/12) bekräftar min tes. I texten beskriver Skugge hur hon reser sig ur askan efter det hon kallar en ”modern häxbränning” och ger sig ut på sexresor i Europa. ”Britterna och tyskarna tycker att jag är så himla underbar”, skriver hon och beskriver hur hon ger andra energi och livsglädje, hur de ser henne som en person med speciella gåvor.
Jag uppfattar Skugges text som en berättelse om upprättelse, om en föraktad människa som finner ny kraft genom att betraktas som speciell av andra människor. Det är inte sex som upprättat henne, utan känslan av att vara unik, ett mål i sig själv. Den känslan önskar jag Lily Phillips också, men jag tvivlar på att hon kommer att uppnå den genom sitt nästa planerade sexäventyr, nämligen sex med tusen män på ett dygn.
Sex gör ingen människa fri – men friheten kan användas för att ha sex när och hur och med vem man vill."
Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför
Patreon
Swish
Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Norberg.