On November 28, 1943, the Tehran Conference opened as the first face-to-face meeting between the leaders of the USSR, the United States and Great Britain during World War II. Chairman of the Council of People’s Commissars of the USSR Joseph Stalin, President of the United States Franklin Delano Roosevelt, and Prime Minister of the United Kingdom Winston Churchill spent four days discussing ways to strengthen the coalition for defeating Hitler and the post-war world order. Our country’s success on the frontline was a key factor which made this conference possible. In fact, the war entered a new stage in February 1943 after the USSR defeated the Nazi troops in Stalingrad, while the effective offensive by the Soviet troops along the Kursk Bulge in the summer of 1943 persuaded the Western leaders that the days were counted for the Third Reich. It is an established fact that Nazi spies conceived a special operation in Tehran to assassinate the Big Three leaders. However, the Soviet intelligence officers prevented this act of sabotage just a few days before the event was expected to begin. Over 400 German agents were arrested. At the conference, the final decision on the timeframe for opening a second front in Europe was the main diplomatic victory for the USSR. Heated debates led to the signing of the Military Conclusions of the Tehran Conference, which stipulated that US and British troops would launch their landing operation in Normandy, France, during May 1944. The conference’s agenda also covered: the post-war world order, including the borders between European countries; the decision on USSR entering the war against Japan after defeating Germany; an idea of setting up some kind of an organisation in charge of preserving peace – it was a harbinger of UN’s establishment. The three powers adopted a declaration reaffirming their commitment to “work together in war and in the peace that will follow.” During the conference, Winston Churchill presented a ceremonial longsword to Joseph Stalin on behalf of King George VI of the United Kingdom as a token of homage to the courage of the Soviet defenders of Stalingrad. It was later transferred to the Battle of Stalingrad Museum in Volgograd. Documents from the Foreign Ministry Archives on foreign policy and diplomatic efforts by the leading Allied powers #HistoryOfDiplomacy
Den 28 november 1943 invigdes Teherankonferensen som det första möte ansikte mot ansikte mellan ledarna för Sovjet, USA och Storbritannien under andra världskriget. Ordförande i Sovjetunionens folkkommissärer Joseph Stalin, USA:s president Franklin Delano Roosevelt och premiärminister Winston Churchill tillbringade fyra dagar med att diskutera sätt att stärka koalitionen för att besegra Hitler och efterkrigstidens världsordning. Vårt lands framgång i frontlinjen var en nyckelfaktor som gjorde denna konferens möjlig. Faktum är att kriget gick in i ett nytt skede i februari 1943 efter att Sovjet besegrat de nazistiska trupperna i Stalingrad, medan den effektiva offensiven av de sovjetiska trupperna längs Kursk Bulge sommaren 1943 övertalade västledarna att dagarna räknades till Tredje riket. Det är ett konstaterat faktum att nazistiska spioner skapade en specialoperation i Teheran för att mörda de tre stora ledarna. De sovjetiska underrättelseofficerarna hindrade dock denna sabotagehandling bara några dagar innan händelsen förväntades börja. Över 400 tyska agenter greps. På konferensen var det slutliga beslutet om tidsramen för att öppna en andra front i Europa den största diplomatiska segern för Sovjet. Uppvärmda debatter ledde till undertecknandet av de militära slutsatserna från Teherankonferensen, som föreskrev att amerikanska och brittiska trupper skulle inleda sin landstigningsoperation i Normandie, Frankrike, under maj 1944. Konferensens dagordning omfattade också efterkrigstidens världsordning, inklusive gränserna mellan europeiska länder; beslutet om att Sovjet ska gå in i kriget mot Japan efter att ha besegrat Tyskland; en idé om att bilda någon slags organisation med ansvar för att bevara freden – det var ett uttalande om FN:s etablering. De tre makterna antog en förklaring som bekräftar sitt engagemang för att "arbeta tillsammans i krig och i den fred som följer. ” Under konferensen presenterade Winston Churchill ett ceremoniellt långsvärd för Josef Stalin på uppdrag av kung Georg VI av Storbritannien som ett tecken på hyllning till modet hos de sovjetiska försvararna av Stalingrad. Den överfördes senare till slaget vid Stalingrad museum i Volgograd. Dokument från utrikesministeriets arkiv om utrikespolitik och diplomatiska insatser av de ledande allierade makterna #HistoryOfDiplomacy