Inte Något Kul På Spåret I SvD
2024-11-30
https://www.svd.se/a/xmVoWR/pa-sparet-luuk-och-lindstrom-skojar-men-glommer-att-skratta
"I Luuks och Lindströms 200:e avsnitt av ”På spåret” delar sex av Sveriges roligaste människor på en scen. Varför känns det som om ingen av dem har kul?
Måns Wadensjö
Publicerad 2024-11-29
Följ skribent
Sluta följa
Detta är en kommentar. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Det var länge sedan jag såg ett helt avsnitt av ”På spåret”. Tyvärr beror det inte på att mina fredagskvällar brukar vara vildare och roligare än så – utan på jag inte kan hantera det där med frågesporter. Som Johannes Klenell konstaterade handlar de om att få en att känna sig som den smartaste personen i rummet – och de gånger jag faktiskt gör det, blir jag fullkomligt odräglig.
En gång åkte jag tillsammans med ett par vänner och en dåvarande flickvän bil tvärs igenom USA. Någonstans i Virginia började vi slå ihjäl tiden med quiz, och efter att ha vunnit ett par rundor i rad log jag brett, knäppte händerna bakom huvudet och sa: ”Nästa vända får ni försöka utan mig. Synd att det skulle bli så här, jag trodde verkligen att vi alla var normalbegåvade.”
Tystnaden efteråt var isande. Ingen skrattade. Min flickvän greppade hårt om ratten och sänkte sig djupare ner mot gaspedalen. Jag behöver knappast tillägga att kärleksrelationen inte överlevde resan.
Sedan dess har jag avstått alla frågesporter. Men det hindrar inte att jag alltid har varit avundsjuk på ert mys.
Det verkar ju så himla trevligt. Efter en hård arbetsvecka och ett par glas vin till maten får man sjunka ned i soffan framför en timmes underhållning levererad av Sveriges främsta komiker och musiker: Smart men lättsmält, allmänbildande utan att vara svårt och hemtrevligt men ändå lite vasst.
För att helt säkert undvika en repris tar jag kvällens återfall ensam. Så, tänker jag, riskerar jag inte heller att störa någon med mina skratt.
Domare Fredrik Lindström och programledare Kristian Luuk.
Domare Fredrik Lindström och programledare Kristian Luuk. Foto: Bo Håkansson
En sak som jag aldrig tvivlat på är nämligen att ”På spåret” är kul. I min barndom var cd-skivorna med Luuks och Lindströms busringningar det allra roligaste som fanns – och i deras 200:e avsnitt är alla fyra deltagarna dessutom komiker.
Därför känner jag mig mest tom och besviken när skärmen släcks. Dels för att far och son Apelgren plockade ”Kairo” innan jag gjorde det – och jag alltså inte ens var den smartaste personen ens i mitt eget sovrum – dels för att jag inte fick ur mig ett enda skratt; bara ett par torra fnysningar ur näsan.
För trots att sex av Sveriges roligaste människor delar scen med varandra, verkar ingen av dem ha särskilt kul. Kanske är det just därför. De är alla vana att vara den roligaste personen i rummet och känner pressen att vara det nu också, men ingen av dem tänker på att garva.
Alla skojar. Ingen skrattar. Alla väntar in det perfekta ögonblicket att träffa med sin punchline. Ingen gör det. Till slut känns det hela rätt ödsligt. Det enda som verkligen tränger igenom rutan är Kristian Luuks vädjande ögon när han säger ”Kul!” efter att någon har dragit ett skämt.
Fördelen med en så stjärnspäckad besättning är att de när som helst kan glittra till ändå – lite som att Cristiano Ronaldo kan slå en perfekt frispark också i den saudiska proffsligan. Avsnittets höjdpunkt kommer när Lindström i förbifarten konstaterar: ”Det är nåt många av oss säger – vi har lämnat Eldkvarn och gått vidare. Det är steg man tar i livet.”
Botten nås i gengäld i det nästan osannolikt trötta segmentet om att tyska filosofer har svåruttalade namn – och efter ett tag liknar Luuks bollande mellan kupéerna mest av allt mellanchefen som störtar mellan olika grupper i en teambuildingövning på en kick-off, och gång på gång utbrister: ”Wow! Vi kommer verkligen varandra så himla mycket närmare just nu! Kul!”
Jag vet inte. Det kanske är tänkt att vara någon sorts ironi. Men hur kul är ironi om alla från början är överens och vet precis vad man menar egentligen?
Efteråt är jag nästan lika urlakad som det nuvarande formatet av ”På spåret”. Det enda som ringer i mitt huvud är ordet ”Kul!” och titeln på David Foster Wallaces reportage om att åka kryssningsfartyg: ”A supposedly fun thing I’ll never do again.”
Det, och en liten djävul på axeln som efter tio års sömn vaknat till liv och viskar i mitt öra igen: ”Ska du inte anmäla dig till ’Vem vill bli miljonär’?”"
Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför
Patreon
Swish
Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Norberg.