Kommentar Om De Costa-Fallet I SvD
2024-11-28
https://www.svd.se/a/bmjlEv/suggestiv-miniserie-om-fallet-da-costa
"Dan Josefsson är sällan först på bollen, men får han en passning på mittplan gör han soloräder mot mål som överglänser det mesta. Få journalister kan driva hem en poäng som han. I SVT:s nya miniserie ”Det svenska styckmordet”, om fallet Catrine da Costa, är Josefsson i högform. Hans överlägsenhet beror visserligen på att motståndarlaget inte är kvar på plan, men ändå. De som inte redan vet att efterspelet var ett rättsövergrepp inser det nu.
Tvåbarnsmamman Catrine da Costa (27) hittades en julidag 1984 mördad och styckad i Solna. Fallet var otäckt och blev mycket omskrivet i pressen, för det här var på den tiden begreppet sommarmord var lika gångbart som gängskjutning är nu. Död kvinna i buskage. Snart fick man även fatt i två misstänkta – Allmänläkaren och Obducenten – varefter allt spårade ur i vad som har kallats en häxjakt.
Jag har fått se två avsnitt (av fyra); så långt är dramaturgin suggestiv och repetitionen av dramat bra. Framför allt lyckas Josefsson och hans kollega Johannes Hallbom skildra ett fjärran samhällsklimat. I en scen sägs att de berättar om ett Sverige som inte finns längre, vilket inte riktigt stämmer, men åtskilligt känns just avlägset och oskuldsfullt på ett sätt som brukar komma på tal apropå Palmemordet 1986.
Vi som följde fallet i realtid och senare läste Per Lindebergs lika omtalade som förtalade bok ”Döden är en man” (1999) lär oss inte mycket nytt, men tidigare sekretessbelagda inspelningar från förhör och det faktum att båda de utpekade läkarna har låtit sig intervjuas framför kameran är nog så rafflande. Obducentens chef och Allmänläkarens exfru, vilkas vittnesmål var avgörande, medverkar dock inte. Det får man förstå.
Lyckligtvis lämnas också barnet i fred, alltså den ettåring som påstods ha varit med vid styckningen och vars joller dög som bevis. Detta är särskilt svårt att smälta i dag, liksom den anklagelse om incest som ingick i pjäsen. Men så var det då. En armé av journalister skrev om att incest förekom snart sagt överallt. Många helt vanliga pappor hämtades av polisen under de där åren.
Läkarna dömdes inte för mordet. Det fanns inga bevis. Allting tyder på att de var oskyldiga. Men de dömdes för styckningen och fick sina läkarlegitimationer indragna. Där fanns visserligen inte heller några bevis, men det behövdes inte. Några få självtänkande journalister pekade på det absurda i detta redan under den långa rättsprocessen, men de flesta löpte med flocken. Förhoppningsvis skildras detta bisarra drev i seriens återstående avsnitt.
Och lärdomen? Tja, var tid har sina masspsykoser. När Vilhelm Moberg skrev om rättsrötan på 1950-talet bottnade mycket i skräcken för homosexuella män. Genom fallet Catrine da Costa kanaliserades rädslan för epidemisk incest och för den delen även synen på män i allmänhet som perversa monster. Serien ”Det svenska styckmordet” kan därför på gott och ont ses som ett uttryck för en viss återmaskulinisering av samhällsdebatten. Antagligen slår pendeln över för långt den här gången också."
Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför
Patreon
Swish
Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Norberg.