Mänsklig Förståelse I SvD
2024-11-25
Svenska Dagbladet – Sveriges kvalitetssajt för nyheter
Kultur
Prenumerera
Krönika
Håkan Lindgren:
Människan förstår allt – utom sig själv
Håkan Lindgren
Staty över en ångerfull Kain utanför Louvren i Paris.
Staty över en ångerfull Kain utanför Louvren i Paris. Foto: Alamy
Människan är nästan otäckt skicklig på att skaffa sig kunskaper om världen. Ändå ändrar sig råden för barnuppfostran vilt från årtionde till årtionde. Ibland verkar det nästan som om vi vet mer om våra celler än om våra liv.
Håkan Lindgren
Publicerad 14:00
Detta är en krönika. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Det är något konstigt på gång här, tänker jag medan jag tillbringar en dag på ett seminarium om psykisk ohälsa. Människan är intelligent nog att ha upptäckt celler, bakterier, gener och atomer; vi kan mäta kärnreaktioner inuti avlägsna stjärnor, men vi förstår fortfarande inte oss själva, våra känslor, behov och reaktioner. Det är ett märkligt undantag. Vad beror det på?
Det är som om vi lever i två helt olika epoker, utan att det uppstår någon kognitiv dissonans. I fysiken, astronomin och biologin är det 2024, liksom när vi bygger ett hus eller köper en flygresa, men så fort det handlar om oss själva har vi inte gjort några framsteg sedan Platon skrev sina dialoger för 2 400 år sedan. Det är som om självkörande elbilar skulle blandas i trafiken med kärror dragna av slavar från antikens Aten, utan att någon tyckte att det såg underligt ut.
Under seminariets lunchpaus berättar en av deltagarna att det rätta sättet att uppfostra barn har växlat vilt från årtionde till årtionde – som om vi efter 200 000 år inte vet vad ett barn är och vad det behöver. Vänder jag mig till höger hamnar jag i ett annat samtal, och får höra att det rätta sättet att behandla psykiskt sjuka har växlat lika ofta som trenderna inom barnuppfostran, som om det inte handlade om något annat än vårdslösa gissningar. Lås in dem! Släpp ut dem! Medicinera dem! Nej, bort med medicinerna, prata med dem i stället!
Bakom allt detta syns människans oförmåga att förstå hur ett människovärdigt samhälle borde se ut. Varje föreställning om hur en god mor ska vara eller hur lidande och avvikande personer ska behandlas står i förbindelse med en människosyn och en samhällssyn – och det är uppenbart att om trenderna inom psykiatrin eller barnuppfostran kan skifta så mycket tyder det på att vi inte har en aning om vad vi sysslar med.
Det är konstigt, eftersom vår förmåga att förstå världen, förstå sådant som inte är uppenbart eller ens bekvämt för oss, annars är imponerande stor. Vi kanske inte vill att jorden ska röra sig runt solen eller att kvarkar ska finnas, men när vi börjar studera verkligheten hittar vi sådant som vi inte letar efter, sådant som inte stärker vår självkänsla, sådant som vår intuition aldrig hade kunnat föreställa sig, och när vi väl träffar på det förstår vi det. Vi förstår mycket mer än vår överlevnad kräver; vi borde stanna upp ett ögonblick och fundera över hur underligt det är.
Det är inte det minsta uppenbart eller självklart att ett djur från Östafrikas savanner ska komma fram till att materien är uppbyggd av atomer eller att alla biologiska varelser delar samma dna-kod, inte ens ett djur med två händer, inte ens ett djur som har börjat göra upp eld. Människan är sällsamt väl lämpad för att skaffa sig kunskap, nästan otäckt skicklig på det – och ännu mer sällsamt är detta stora undantag mitt i hennes stora kunskapssökande.
Den enda tänkbara slutsatsen är att vi har träffat på ett starkt och verksamt tabu: det är förbjudet för människan att förstå sig själv.
Håkan Lindgren
Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför
Patreon
Swish
Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Norberg.