Hög Julmusiksvolym För Schulman
2024-11-25
"Jag går i slasket på Nybrogatan i Stockholm, med en olustig tanke som inte lämnar mig ifred.
Är inte känslan nu att allt går åt fel håll? Alltså, på alla håll och kanter, i alla frågor som rör stabilitet i världen. Ryska missiler fortsätter att döda ukrainska civila. En upptrappning äger rum, steg för steg, USA låter Ukraina skjuta robotar på rysk mark, Ryssland svarar genom att avfyra en hypersonisk medeldistansrobot, och samtidigt omformulerar man kärnvapendoktrinen i duman, gör den lite luddigare, och vilken dag som helst sätts nordkoreanska trupper in i striderna.
Det pratas om att vi redan nu befinner oss i ett tredje världskrig, utan att riktigt vara medvetna om det. Ja, sista länken i den här händelsekedjan törs man knappt föreställa sig, den går inte att tänka på.
I Baku kollapsar klimatmötet i vår viktigaste ödesfråga. Kanske var det dödsdömt redan från början, redan från första dagen när värdlandet Azerbajdzjan, inledde med att kalla fossila bränslen ”en gåva från Gud”. Och sen har det varit som en lång freakshow, som en gigantisk manifestation av människors svårighet att mötas rent generellt. Förhandlingar om kvinnors lika rättigheter saboteras genom att påven bildar allians med Saudiarabien, Iran, Egypten och Ryssland. Och tanken om att hitta en gemensam idé om utsläppsminskningar går helt enkelt åt helvete.
Det är en tyngd att ta sig igenom nyhetsflödet, det är som att paddla genom snor, och jag går till ett av varuhusen och ser att de nu installerat den gigantiska granen som hänger i ljusgården. Och när jag går längs Hamngatan ser jag att grankransar hänger i arkaderna, julbelysning kantar gatorna. Och plötsligt inser jag att julen det här året kommer som den perfekta utvägen. Det går åt helvete i världen, men låt oss nu fira jul och så får vi titta på det där sen.
Nu går vi in i julen en stund! Ungar, på söndag börjar julkalendern! Mindre än en vecka kvar!
Ja, allt går åt helvete, folkmord i Gaza och golfströmmen kollapsar och isarna smälter, men om en vecka är det första advent och eftersom we got no place to go, let it snow, let it snow, let it snow. Julen ligger så perfekt, eller hur, det är som att vi hittat ett loophole. För hur kan vi fundera på att allt går sönder samtidigt som vi planerar julmaten. Nej, då får sillen faktiskt gå före, katastrofen finns ju kvar sen på andra sidan, den ska ingenstans, så höj ljudet på bjällrorna, tänd de röda och vita lamporna. Nu går vi in i julen en stund! Ungar, på söndag börjar julkalendern! Mindre än en vecka kvar! Och barnen jublar, de sitter redan med önskelistorna, och någon av dem frågar vad julkalendern handlar om i år, och jag har inte hört ett ord, måste googla.
”Snödrömmar” heter den, och handlar om en samisk, magisk by som plötsligt står inför ett mysterium. I vanliga fall är byn ett snöparadis. Men just denna vinter faller ingen snö. Vad är det som har hänt?
Jaha, det var ju just snyggt, att klimatkrisen skulle in och fördärva där också. Jag inser att det blir en jul där vi får svårt att låtsas som ingenting, men vi måste väl försöka. Vi skruvar upp ljudet på julsångerna, bjällerklockorna låter högre och gällare, men verkligheten står där utanför och bultar hela tiden på dörren."
Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför
Patreon
Swish
Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Norberg.