Schulman Utan Äckel..
2024-11-11
"Något år in i Donald Trumps första mandatperiod som president kom ”Fire and fury” ut, den legendariske journalisten Michael Wolffs bok om Vita huset inifrån. Jag läste den girigt, lika skräckslaget dragen till allt som hade med Trump att göra som många andra under den tiden. Man ville inte veta, ville inte läsa, för man visste att detaljerna bara skulle göra vidden av galenskapen större och läskigare, men det gick inte att låta bli. Boken var som att ha parkettplats till undergången.
Det fanns väl en skvalleraspekt där också. Att Melania och Trump sov i skilda sovrum. Eller att Trump omedelbart vid inflyttning installerade två tv-apparater i sitt sovrum i Vita huset, utöver den som redan fanns där, så att han från alla vinklar och från alla sängar, soffor och divaner kunde titta på Fox.
Den scen som jag av någon anledning minns starkast: När det stod klart att Trump vunnit valet 2016 grät Melania Trump, inte i glädjetårar, utan i ren sorg. Hon grät och grät och kunde inte tröstas. Fast i ett olyckligt äktenskap och nu tvingad att mot sin vilja flytta till en annan stad.
Hon tog inte instinktivt ett steg tillbaka, i avsmak, när han kom farande. Slog inte bort hans hand när han lade den på hennes midja
Ja, jag läste allt, varenda rad, i böcker och i medierna. Om Melania sades det att Trump hade gett henne ett löfte på valnatten: Stå ut med mig i fyra år, sedan ska jag ge dig din skilsmässa. FAKE NEWS, sa Trump när uppgörelsen fick vingar, och det kanske det också var, för jag såg ingen Melania lämna in skilsmässopapper när Trump sparkades ut ur Vita huset 2021, och när Trump nu gick upp på en scen i Florida natten mellan tisdag och onsdag för att hålla sitt segertal, så stod Melania där vid hans sida.
En sak som jag slogs av då. Hon såg på gränsen till lycklig ut. Och när Trump tog några steg mot henne för att kyssa henne såg jag inte äcklet stiga i henne, som jag sett så många gånger tidigare. Hon tog inte instinktivt ett steg tillbaka, i avsmak, när han kom farande. Slog inte bort hans hand när han lade den på hennes midja.
Det är nya tider. Också Trump tycktes annorlunda där på scenen. Jag vet inte om han bara var lättad, men jag såg honom skratta till, jag vet inte om jag nånsin sett honom skratta förut. Jag tyckte han syntes mänsklig för första gången. Han verkade vara i perfekt harmoni med sig själv och sin omgivning, en man som kände: jag är där jag ska vara i livet.
För jag orkar helt enkelt inte följa skeendena nu. Ett slags apati har kanske infunnit sig, om jag ska vara drastisk
Jag tänkte på mig själv också, och på min reaktion efter valnatten som jag följde från en hotellsäng i Göteborg, där lakanen korvade sig ju längre natten led. När Trump till slut hållit sitt tal stängde jag av tv-n. Jag har knappt slagit på den sedan dess. För jag orkar helt enkelt inte följa skeendena nu. Ett slags apati har kanske infunnit sig, om jag ska vara drastisk. Det är en stor skillnad hos mig jämfört med när Trump vann förra gången. Då läste jag allt, följde allt, det fanns någon sorts eld inom mig, ett slags förvirrad stridslust, jag skulle följa allt som hade med Trump att göra, läsa om honom tills hans försvann.
Jag har inte tagit del av en enda valanalys på hela veckan. Inte följt debatten över huvud taget. En första känsla: Jag känner mig inte rustad för det här. Jag orkar inte. Förra vändan drogs jag till händelserna. Nu vänder jag bort blicken. Det går nog att hålla på så en tid, men aldrig i längden. Snart måste man väl ta sitt ansvar och följa med.
Vi vaknade upp till en ny värld i onsdags och det gäller för oss alla att förstå hur den ser ut."
Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför
Patreon
Swish
Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Norberg.