Jeffrey Sachs Förklarar Ukraina
2024-11-01
Låt mig bara förklara på två minuter om kriget i Ukraina.
Detta är inte en attack av Putin mot Ukraina på det sätt som vi får höra varje dag. Det här började 1990, den 9 februari 1990. James Baker III, vår utrikesminister, sa till Mikhail Gorbatjov, "NATO kommer inte att röra sig en tum österut om ni samtycker till Tysklands enande," i princip att avsluta andra världskriget.
Och Gorbatjov sa: "Det är väldigt viktigt, ja. NATO rör sig inte och vi håller med om tyskt enande." USA har redan brutit detta löfte, med början 1994, när Clinton skrev under en plan för att utöka NATO hela vägen till Ukraina. Det var då de så kallade neocons tog makten, och Clinton var den första agenten för detta.
NATO
utvidgning började 1999 med Polen, Ungern och Tjeckien. Vid den tidpunkten brydde sig Ryssland inte särskilt mycket. Det fanns ingen gräns annat än mot Königsberg, men i övrigt fanns det inget direkt hot. Sedan ledde USA bombningen av Serbien 1999. Det var problematiskt eftersom det var en användning av NATO för att bomba en europeisk huvudstad – Belgrad, 78 dagar i sträck för att bryta sönder landet. Ryssarna gillade inte det särskilt mycket.
När Putin blev president svalde de det, klagade lite, men till och med Putin började med att vara pro-europeisk och proamerikansk. Han frågade faktiskt, "Vi kanske borde gå med i NATO." Det fanns fortfarande en idé om någon form av ömsesidigt respektfull relation. Sedan kom 9/11, och sedan Afghanistan. Ryssarna sa: "Ja, vi ska stötta er, vi förstår att utrota terror."
Men sedan kom två avgörande åtgärder. År 2002 lämnade USA ensidigt det antiballistiska missilfördraget. Detta var förmodligen den mest avgörande händelsen, aldrig diskuterad i detta sammanhang. Men vad det gjorde var att det triggade USA att sätta in missilsystem i östra Europa, som Ryssland ser som ett direkt hot. Det hotade rikets säkerhet genom att möjliggöra ett potentiellt halshuggningsslag med missiler som är några få minuter från Moskva. Vi placerade två Aegis-missilsystem där och sa att det var försvar. Ryssland sa, "Hur vet vi att det inte är Tomahawk kärnvapenbestyckade missiler i era silos? Ni har sagt till oss att vi inte har något med detta att göra."
Sedan gick vi ur ABM-avtalet ensidigt 2002, och 2003 invaderade vi Irak på helt falska grunder, som jag har förklarat tidigare. Under 2004–2005 genomförde vi en "mjuk" regimförändringsoperation i Ukraina, den så kallade första färgrevolutionen. Den tillsatte en person som jag kände och var vän med, en avlägsen vän, president Yushchenko, eftersom jag var rådgivare till den ukrainska regeringen 1993–1995.
USA hade sina smutsiga händer i detta. Det bör inte blanda sig i andra länders val. Men 2009 vann Yanukovytj valet, och han blev president 2010 på grundval av Ukrainas neutralitet. Det lugnade situationen något, eftersom USA drev på för NATO, men folkopinionen i Ukraina ville inte ens vara med i NATO. De visste att landet är uppdelat mellan etniska ukrainare och etniska ryssar och ville hålla sig borta från andras konflikter.
Den 22 februari 2014 deltog USA aktivt i att störta Janukovytj, i en typisk amerikansk regimskiftesoperation. Ryssarna spelade in ett samtal mellan Victoria Nuland, som nu är min kollega på Columbia University, och USA
ambassadör i Ukraina, Jeffrey Pyatt, där de diskuterade regimskifte. De sa vem som skulle bli nästa regering och resonerade att Klitschko inte skulle ingå utan att Yatsenyuk borde göra det. "Vi får Biden att komma in och ge en klapp på ryggen." Och så skapade de den nya regeringen.
Jag blev inbjuden att åka dit snart därefter, ovetande om bakgrunden, men fick sedan höra den, och hur USA hade deltagit i detta. Allt detta för att säga att USA sedan sa, "Nu kommer NATO verkligen att utvidgas." Putin fortsatte att säga, "Sluta, ni lovade ingen NATO-utvidgning." År 2004 gick dessutom ytterligare sju länder med i NATO, trots tidigare löften om att inte expandera österut.
USA fortsatte att förkasta grundidén om att inte utöka NATO till Rysslands gräns, samtidigt som de placerade missilsystem där. År 2019 lämnade vi fördraget om intermediära kärnvapenstyrkor, och 2017 drog vi oss ur JCPOA, avtalet med Iran. Så mycket för partnerskap och att bygga förtroende.
Den 15 december 2021 lade Putin fram ett utkast till ett Ryssland-USA-säkerhetsavtal, som byggde på "ingen NATO-utvidgning". Jag ringde Vita huset veckan efter och bönföll dem att ta förhandlingarna, men de svarade att det inte skulle bli något krig. När jag föreslog att de kunde meddela att NATO inte kommer att expandera, sa de att deras policy är en "öppen dörr" för NATO-utvidgning.
Det finns inget som en "öppen dörr" där vi placerar våra missilsystem och förväntar oss fred i världen. Vi måste visa lite försiktighet. Vi har Monroe-doktrinen där vi sagt till européer att inte komma till västra halvklotet, men ignorerar detta själva.
När förhandlingar nekades, kom Rysslands militära operation. Fem dagar senare sa Zelensky: "OK, neutralitet." Turkarna erbjöd sig att medla, men USA och Storbritannien avvisade detta och uppmuntrade Ukraina att kämpa vidare. Sedan dess har runt 600 000 ukrainare dött, och väst fortsätter att trycka på för kriget.
Vi måste förstå att detta inte handlar om en "galning" som vill ta över Europa, utan det är en PR-berättelse från den amerikanska regeringen. De som vet något förstår att det är felaktigt. Jag själv blev avskuren från New York Times 2022 efter att ha skrivit för dem hela mitt liv.
Vi spelar ett spel här… Gud förbjude att en kärnvapenmakt vänder sig emot oss. Jag vet inte vad som kommer att hända, men vi provocerade dem, och vi borde sluta provocera Kina och Taiwan.
Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför
Patreon
Swish
Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Norberg.