Hans Dahlgren noterar i boken att han har kallats ”Musslan” och inte är känd för att dela med sig av interna diskussioner. Här några brottstycken ur artikeln: "Vad har du kommit fram till? – Det är klart att om de hade haft livvakter nära sig, så tror jag inte att det här hade hänt. Och då tänker jag ibland, förstås, att varför sa inte jag till om att det var för dåligt med bevakningen. Hans Dahlgren beskriver i boken hur Anna Lindh ville tala med honom om framtiden vid flera tillfällen. Han återger också hur han kontaktades av en medarbetare till den dåvarande statsministern Göran Persson. Medarbetaren sa att kollegorna i regeringen ”inte riktigt gillar att Anna blivit så populär”. Vad var det? – Det undrade jag också. Jag tyckte kanske inte att det var fel att man var populär som statsråd, men jag måste ju tro på vad vederbörande sa till mig, att det var någon eller några i regeringen som tyckte så. Det framgick inte vilka det var, säger Hans Dahlgren som aldrig förde synpunkterna vidare till Anna Lindh." "Harvardaffären 1984 är ett exempel. Olof Palme var ombedd att hålla ett föredrag på Harvard. Han ville inte ha något arvode, men bad Hans Dahlgren att fråga om sonen Joakim kunde få möjlighet att studera en tid på universitetet. När det blev känt ledde det till anklagelser mot Palme om skattefusk. – Det handlade ju inte om pengar, men jag borde ha avrått Palme från att ta upp frågan om Joakims studier. Varnat honom."