Heberlein & Skilsmässa
2024-10-18
Det handlar om relationer.
https://www.svd.se/a/93oXG9/ann-heberlein-gwyneth-paltrows-relationsrad-hjalpte-mig
"När Ann Heberleins skilsmässa stod för dörren nyligen började hon reflektera över sina såriga uppbrott – och tog hjälp av ”kändismetoden” conscious uncoupling. Resultatet förvånade henne.
Ann Heberlein
Publicerad 2024-10-17
Jag brukade tänka att så länge man kunde vara i samma rum utan att avsky varandra kunde man lika gärna fortsätta vara gifta.
Det vittnar om att jag hade ganska låga förväntningar på ett äktenskap: man fick härda ut, helt enkelt, och kämpa på.
Sannolikt skulle ett nytt förhållande ändå så småningom bli lika förutsägbart och otillfredsställande som det jag redan befann mig i, tänkte jag. Så varför röra till det?
Den inställningen hade lett till att jag stannat alldeles för länge i dåliga relationer, och att uppbrottet, när det väl kom (över 50 procent av alla äktenskap slutar i skilsmässa), blivit en bitter och tråkig historia.
Min nyliga äktenskapskris fick mig att börja intressera mig för Gwyneth Paltrow, och de råd hon en gång hade: att bryta upp medan man fortfarande tycker om varandra, med ambitionen att fortsätta vara viktiga människor i varandras liv.
Gwyneth Paltrows ”skilsmässa” väckte stor uppmärksamhet.
I mars 2014 postade Paltrow en text på sin plattform Goop som populariserade relationsexperten Katherine Woodward Thomas begrepp conscious uncoupling, direktöversatt: ”medveten frånkoppling”.
Det var hennes sätt att berätta för världen att hon och dåvarande maken, Chris Martin, sångare i Coldplay, hade bestämt sig för att gå skilda vägar.
Den mycket förståndiga och liksom blodlösa texten ville ”förändra innebörden av skilsmässor” och betona båda parters ansvar för det brustna förhållandet. Gwyneth Paltrow uppmanade till civiliserade, lugna och vänskapliga skilsmässor.
Hon hoppades själv på en separation som möjliggjorde en fortsatt tät relation med den man som är far till hennes barn och önskade gemensamma jular, middagar med barnen, kanske till och med semesterresor.
Hon önskade att de skulle fortsätta att vara en familj, också efter uppbrottet.
Och människor blev rasande.
Många år senare beskriver hon i tidningen Vogue hur chockad hon blev över den tsunami av hat som vällde över henne i samband med hennes försök att diskutera harmoniska skilsmässor: ”en märklig mix av hånfullhet och ilska”.
Paltrow var inte obekant med hat och hån. Genom åren har hon talat sig varm om reikihealingens förtjänster, förespråkat makrobiotisk kost och sålt stearinljus med doft av vagina och fått stå ut med att folk avfärdar henne som galen.
Men den vrede som uppväcktes av begreppet conscious uncoupling liknade ingenting hon varit med om tidigare.
Gwyneth verkar uppriktigt förvånad över reaktionerna – hon ville ju bara hjälpa sig själv och alla andra att skiljas på ett bättre sätt. Varför blev folk så förbannade över det? Ett uppenbart svar på den frågan är: Gwyneth Paltrow. Ett annat är att många säkert tänker som jag tänkte – varför skilja sig om man fortfarande står ut med varandra? Och om man dessutom beskriver sin soon to be exman som sin bäste vän blir det än mer gåtfullt.
Paltrow levde ett avundsvärt liv, med sin brittiske rockstjärnemake som inte bara drog in en massa pengar, toppade hitlistorna, skrev en fantastisk, ömsint låt till henne (megahiten ”Fix you”) utan också engagerar sig i olika behjärtansvärda projekt.
Hur understod hon sig att välja bort honom, en man som miljontals kvinnor skulle offra sitt ena bröst för?
Raseriet var även ett uttryck för, tror jag, motviljan att förvandla en tragisk händelse till någon form av ”personlig utveckling”-tripp.
Personligen har jag alltid avskytt den där förnumstiga idén att kriser är utvecklande.
Ja ja, det stämmer säkert på många sätt – men det känns inte så, mitt i en brinnande kris som riskerar att förgöra en. I efterhand kan man ofta, inte alltid, se att den katastrof som drabbade en ledde till något konstruktivt, kanske till och med något bättre än innan. Men vem klarar av att tänka så, mitt i en separation, eller efter att ha blivit utsatt för ett brott eller med ett sjukdomsbesked i handen?
Ibland är livet fult, orättvist och hemskt. Nog måste de fula känslorna få finnas då.
Men någonstans på vägen började jag omvärdera Gwyneth Paltrows initiativ.
I våras, tio år efter att Paltrow gav begreppet conscious uncoupling ett ansikte, skriver hon på sin Instagram att hon är stolt över att ha bidragit till att göra skilsmässor något lättare.
När irritationen över hennes äppelkindade idé om vänskapliga skilsmässor väl hade lagt sig, vaknade nyfikenheten över vad conscious uncoupling innebar. Och boken ”Consciuos uncoupling: 5 steps to living happily ever after” – av Katherine Woodward Thomas – blev en internationell bästsäljare.
Woodward Thomas hade slagit igenom med ”Calling in ’the one’ – 7 weeks to attract the love of your life” som beskriver hur hon lyckades finna sitt livs kärlek och få honom att fria till henne inom loppet av sju veckor. Boken sålde som smör och Woodward Thomas blev rik. Bodde i ett underbart hus med sina drömmars man och deras barn och allt var frid och fröjd – tills äktenskapet tog slut.
Katastrofen var ett faktum, inte bara på det personliga planet, utan också på det professionella. ”En skilsmässa var dålig pr för min metod”, som hon självironiskt säger i en Youtubeföreläsning om det som blev uppföljaren till boken om att träffa sitt livs kärlek – nämligen den om hur man lämnar densamma.
Bortsett från det beundransvärda i förmågan att lyckas använda sina egna personliga framgångar (fånga ”the one” på sju veckor!) och misslyckanden (skiljas medvetet och vänskapligt från ”the one” i fem steg!) som byggstenar i sitt karriärbygge, finns det en hel del kloka insikter att hämta här.
Relationsterapeuten Katherine Woodward Thomas myntade begreppet ”conscious uncoupling”.
Relationsterapeuten Katherine Woodward Thomas myntade begreppet ”conscious uncoupling”.
Katherine Woodward Thomas utgångspunkt är att vi människor är relationella varelser. Hela vårt väsen är inställd på detta mål – att befinna sig i relation med andra.
Separationer, menar hon, är ett modernt fenomen som uppstått som en konsekvens av att vi a) lever allt längre och b) rent praktiskt kan leva ensamma, också om vi är kvinnor. Att separera är samtidigt, säger hon i sin Youtubeföreläsning, något som går på tvärs mot våra biologiska instinkter, i synnerhet om vi har barn tillsammans med personen i fråga.
Ett uppbrott kantas av skamkänslor – varför klarar jag inte av att leva med någon? varför är jag inte värd att älskas? – vilka späs på av omgivningens beklaganden. Allt detta skapar en obehaglig känsla av att ha misslyckats. Men föreställningen om evig kärlek och livslånga äktenskap har rötter i en tid då människan dog i betydligt yngre år än i dag, skriver Katherine Woodward Thomas.
Kanske är det alltså inte rimligt att tro att man ska träffa någon som man vill eller klarar av att leva med i 50, 60 år?
En mer nykter inställning, tänker jag, skulle kunna vara att människor förändras, liksom deras önskemål och behov, genom livet. En skilsmässa behöver således inte vara ett misslyckande.
Den kan dessutom vara början på något annat, och i detta något annat kan den som en gång var ”the one” fortfarande ha en plats.
Man slutar inte älska någon man en gång älskat, skriver Woodward Thomas. Det kommer alltid att finnas kvar delar och egenskaper hos denna person som man fortsätter älska – och det är en bra sak.
Hon förespråkar uppbrott som präglas av gemensamt ansvarstagande, som helar de två inblandade individerna och som därmed blir en god förutsättning för sundare, och bättre, kärleksrelationer i framtiden.
I korthet handlar de fem stegen i ”uncoupling”-processen om att hitta sin egen känslomässiga balans och frihet, återfinna sin egen kraft och identitet, bryta destruktiva mönster, se sin egen del i de problem som lett till uppbrottet, och, slutligen, skapa förutsättningar för ett nytt, lyckligt liv.
De fem stegen kretsar alltså kring dig och ditt ansvar, och tvingar dig att både se dina brister och försonas med dig själv – vilket är en förutsättning för att försonas med den människa du lämnar. Så att ni kan skapa en ny relation där ni inte är älskande utan vänner.
En skilsmässa handlar på många sätt om identitet – vem är jag nu, utan min partner? Och vilka är vi för varandra, när vi inte längre är gifta? Jag tycker att Woodward Thomas femstegsmetod ger goda redskap att finna sina egna svar på de frågorna.
Om man släpper föreställningen att ett livslångt förhållande har ett värde i sig själv, är conscious uncoupling en idé som kan bespara många människor mycket smärta. I all synnerhet för de barn som finns i närheten av en skilsmässa.
Ju äldre jag blir, desto viktigare tycker jag att det är att försöka hantera livets med- och motgångar med respekt både för mig själv och andra. En sådan ambition innebär att också en smärtsam livshändelse, som en skilsmässa, bör genomföras med värdighet och kärlek.
Woodward Thomas metod, hur löjlig den än kan låta, har hjälpt mig att se att det är möjligt att skiljas utan uppslitande gräl och dramatik.
Den skilsmässa jag nyss genomgått är något helt annat än min första skilsmässa – som var en mycket tråkig historia."
Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför
Patreon
Swish
Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Norberg.