Tröstande Oktoberjul?..
2024-10-14
"Jag gick på ett av de stora varuhusen i Stockholm med min son och hörde plötsligt julmusik i fjärran. Jag följde ljuden av bjällror och lätta cymbaler och någon sjöng att the weather outside is frightful, och plötsligt stod jag framför en gigantisk julavdelning där allt var rött och silver och i granar glänste kulor och på väggarna hängde kransar och det doftade gran och tall. Där stod en stor röd postlåda på ett skrivbord och min son drog mig i byxlinningen, han ville skriva önskelista till tomten, och det blev inte bra.
Jag reagerade instinktivt, fick panik, jag tänkte som väl de flesta andra, NEJ! Jag vill inte medverka till detta. Jag tänker inte börja fira jul i början av oktober, och jag drog barnet mot hissarna, bort från glittret och musiken, and the fire is so delightful hördes bara avlägset nu, jag tryckte in den gråtande ungen i hissen. Ja, jag säger ju det, det blev inte bra.
Det var först senare på kvällen som jag ångrade mig. Det var när jag scrollade genom nyhetssajterna. Valet i USA, som en syrelös väntan, swing states som tippar åt ena och andra hållet, men det känns som att det är dåliga mätverktyg som skapar pendlingen, alla har redan bestämt sig, väntar på att det ska ta slut. Kriget i Mellanöstern och känslan av total avtrubbning. När Ryssland invaderade Ukraina satt alla som på nålar, men den dagliga upptrappningen i Mellanöstern, ingenting att göra, vägen är redan vald, vi tiger och följer med ända fram till katastrofen. Och i USA blåser en orkan in över östkusten, jag ser en väderman som faller i gråt, och blir berörd, några snabba inre bilder av hur det skulle se ut om det hände i Stockholm, hur det kanske en dag kommer att se ut. När körsbärsträden lyfter från Kungsträdgården, Åhléns tak ramlar ner på Klarabergsgatan.
Vad spelar det för roll om det är oktober, det är ju nu vi behöver trösten
Jag scrollar och läser, det finns ingenting att glädjas över. Ingen är glad. Inte ens Nobelpristagaren Han Kang. När hon får beskedet om att hon tilldelats priset vill hon inte fira, hon tar bara en kopp te med sin son. Hon ställer sedan in presskonferenser och intervjuer, hänvisar till världsläget. Det är inte rätt tid att glädjas åt någonting.
Ja, det är en mörk och regnig torsdag i oktober och till slut känner jag tyngden av allt, känner en plötslig hopplöshet, över alltings skit, och då kommer den tillbaka för mitt inre, julmusiken som jag hörde ett par timmar tidigare. Tänk att bara släppa taget, låta sig hypnotiseras av kulorna som glittrar i granen. Vad spelar det för roll om det är oktober, det är ju nu vi behöver trösten.
Senare på kvällen går jag ner till affären, köper en julmust och bjuder barnen på, och drycken skummar sådär tjockt som bara julmust gör, och vi sitter tysta vid köksbordet och känner smaken av jul och jag tänker att det inte är så dumt ändå. Kanske är detta rätt väg, att låta julen komma tidigt och sluta sent. Låt oss fira en evig jul, där julstjärnan får hänga i fönstret året om, kanske är det så vi överlever."
Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför
Patreon
Swish
Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Norberg.