Alex Om Anna & Elefantkyrkogården
2024-10-07
https://www.dn.se/kultur/alex-schulman-nu-ska-ocksa-anna-kinberg-batra-in-pa-elefantkyrkogarden/
"Jag har gått förbi byggnaden längst bort på Karlavägen många gånger, utan att fundera över den på annat sätt än att jag någon gång tänkt att det måste vara en av stans fulaste konstruktioner. Men när jag hädanefter passerar med hunden kommer jag göra det med större närvaro, kanske stannar jag till och med en stund, blickar upp, sätter fingret på kepsen i en subtil salut till myndighetscheferna som sitter där uppe och långsamt ruttnar bort.
För där uppe är den alltså, den så kallade elefantkyrkogården, platsen dit sparkade generaldirektörer tar sig för att dö. Det var hit den omtalade MSB-chefen Dan Eliasson kom efter att det visade sig att han dragit till Gran Canaria mitt under covid. Det var här Ann-Marie Begler fick sitta när hon, på lite mer oklara grunder, sparkades som generaldirektör för Försäkringskassan.
De samlas i en och samma korridor. De lyfter samma gigantiska löner som förr, men de gör ingenting. Det är händelselösa dagar under korridorens matta lysrörssken – en gammal elefant, Svenska kraftnäts tidigare generaldirektör Ulla Sandborgh, vittnar om hur det tog ett år innan hon fick sin första uppgift. I regel handlar det då om att leda en diffus utredning, som ingen efterfrågat, vars resultat ingen bryr sig om, som sakta eroderar och upplöses som gas.
Och så sitter de åter sysslolösa i korridoren.
Jag försöker se det framför mig – det är Roy Anderssonskt, dörrar med 70 meters avstånd från varandra
Om själva korridoren vet vi att den är 347 meter lång. Det går knappt att föreställa sig hur långt det faktiskt är, då ser man väl inte till andra änden? Jordens krökning ställer till det. De är fem stycken som är placerade där, jag försöker se det framför mig. Det är Roy Anderssonskt, dörrar med 70 meters avstånd från varandra. Ibland går de ut i korridoren och stirrar på varandra. Går sen tillbaka in på sina rum.
Elefantkyrkogården är mytomspunnen, och därför var det väl något av ett scoop när Sveriges Radio häromdagen fick en intervju med Anders Kessling, en person som befann sig på själva kyrkogården. Upphetsad stämning, de hade fått fatt i en elefant – we captured one alive! – och han fick nu berätta om sin tillvaro. Han ville genast korrigera det han tyckte var en slapp mediebild av elefantkyrkogården.
Elefantkyrkogården är ingen plats, sa han. Det är en situation.
Visst, det finns en korridor, men den är inte central. Det centrala är belägenheten. Tillståndet. Omständigheten. Reportern frågade: Vad är det svåraste med att hamna på elefantkyrkogården? Svaret: Ensamheten.
Ja, det är fem ensamma själar där, som nu ska bli sex. För snart kommer hon, Anna Kinberg Batra, landshövdingen som spontananställde vänner på olika poster och av JO därmed bedömdes ha brutit både mot förvaltningslagen och regeringsformen. Nu kommer hon! Lagbrytaren som belönas med en fortsatt månadslön på 122 000 kronor i fem år till.
Det jag slås av med upplägget är att ingen verkar nöjd, inte ens direktörerna. Borde man inte lägga ner kyrkogården – för allas skull? Både för dem som hamnat där så att de slapp ensamheten – men också för vår skull, för alla oss som inte omedelbart förstår varför den som gjort fel belönas, för alla oss som någon gång i livet tänkt att det inte bara är ett straff att få ett par miljoner per år för att sitta i en korridor.
Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför
Patreon
Swish
Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Norberg.