Abdulrazak Gurnah I DN
2024-10-04
https://www.dn.se/kultur/abdulrazak-gurnah-i-rinkeby-motte-jag-absolut-osjalviska-svenskar/
"JOHANNESBURG. Tre år efter att han fick Nobelpriset i litteratur känner Abdulrazak Gurnah ingen kreativ förbannelse. Han har en ny bok på gång och har fått hundratusentals nya läsare.
– Vad mer kan en författare be om än den här sortens uppmärksamhet, att ens verk blir lästa och kända, säger litteraturpristagaren som är tacksam för utmärkelsen – men kluven i sin syn på Sverige.
Det är i Sydafrika han befinner sig under denna uppladdningens tid, när journalister och andra tyckare börjar sms:a varandra för att jämföra anteckningar och se till att de inte missat en kandidat i förhandsspekulationerna inför årets Nobelpris, som tillkännages under nästa vecka.
2021 års litteraturpristagare Abdulrazak Gurnah, 75, har bjudits in att hålla ett tal till fredspristagaren Nelson Mandelas minne, på Linder-auditoriet i Johannesburg. DN träffar honom kort efteråt i dirigentens loge där han bett om ett glas vin och fått mer än han begärt av Nelson Mandela-stiftelsens personal.
– Är det här en utmaning? Det här är vad tyskar gör, skämtar han och sätter ned det överfulla glaset på bordet.
Talet har handlat om ordens betydelse för att väcka engagemang och solidaritet. Han har rört sig från det tidiga 1960-talets apartheidmotstånd till dagens kris i Mellanöstern. När han tackat Sydafrika för dess engagemang för palestiniernas sak har han fått applåder, trots att han gissar att domstolen ICJ:s beslut kommer att ha föga påverkan på konfliktens utveckling.
– Men det finns tillfällen då ord är allt vi har, ord och sympati, och en förståelse kring våra jämförbara upplevelser, säger Gurnah, som även talar om pågående konflikter på den här kontinenten – i Kongo, Etiopien, Somalia och Sudan.
”Sverige har en historia av liberalism som är självförhärligande”, säger Nobelpristagaren Abdulrazak Gurnah i en intervju med DN.
Han har hyllats för sin förmåga att skildra uppbrottets inverkan på människor. Just nu är det fler människor än någonsin som tvingats på flykt i världen – drygt 120 miljoner.
Det är ofta lättare än någonsin att rapportera om kriserna du nämnt, men folk tycks bry sig mindre. Ska vi använda starkare ord eller bli mer vältaliga för att budskapet ska nå fram?
– Jag misstänker att de här sakerna inte är säsongsbetonade i det att intresset för utsatta människor kommer och går, utan att det finns underliggande anledningar till en särskild sorts dövhet. Människor vill inte höra, eller så finns det en starkare röst som de föredrar att lyssna till. I Sverige och många nordeuropeiska länder finns en historia av liberalism, men det är en liberalism som är, om jag får säga så, självförhärligande. Som inte erkänner sina egna lögner eller sitt ogillande, säger Gurnah och fortsätter:
– Jag har alltid tyckt, utan att ha några detaljerade belägg, att även om skandinaviska länder har gjort så bra saker när det gäller att engagera sig i utvecklingsfrågor och bidra med mycket pengar och uppmuntran och goodwill, har det funnits en sorts …
Nedlåtande ton?
– Ja, något sådant. Som har att göra med en känsla av överlägsenhet gentemot människorna de hjälpt. Och de kanske inte har varit medvetna om att de tänkt på det sättet. Det känns som att de tänker att ”vi har gjort allt för er och ni har inte riktigt blivit vad vi förväntat oss att ni skulle bli, nu är vi besvikna på er”.
Vilket är anledningen till detta ointresse. Han påpekar att Sverige varit snällt mot just honom, genom Nobelpriset, och via detta har han i sin tur träffat fler svenskar som han uppskattar.
– Självklart är inte alla så som jag säger, det finns väldigt många människor som är eftertänksamma och realistiska kring vad den här relationen betyder. Och jag har mött många som är absolut osjälviska i Sverige. Som i Rinkeby, människor som driver den typen av verksamhet, säger han och syftar på biblioteket som sedan många år bjuder in varje litteraturpristagare att komma dit och träffa områdets skolelever.
Just det besöket, som han fick göra något senare än brukligt på grund av den då pågående pandemin, lyfter han upp som en höjdpunkt under tiden som följde på budet från Börshuset i oktober 2021.
Schemat har varit packat och helt lätt har det inte varit att få arbetsro. Han har i sitt anförande klagat över en oväntad effekt av Nobelpriset: omgivningens förväntningar på att man ska vara en expert på allt, inklusive att förutspå framtiden.
– Det har tagit en hel del tid, men det har gett mig hundratusentals nya läsare. Vilket för en författare är en underbar gåva. Särskilt att få verken översatta till många olika språk för människor som inte läser engelska.
– Men sedan vill de träffa dig, och det är den andra sidan. Du kan inte bara säga ”okej, du läser mina böcker”, du måste också ut och resa för att möta läsarna. Men det betyder inte att det är omöjligt att skriva. Jag har faktiskt en ny bok som kommer ut i mars.
Så du har inte märkt av någon förbannelse, att priset dödat kreativiteten?
– Saken med litteratur är att om man ser till de flesta priser och utmärkelser så ges de till människor sent i sina karriärer. Det är underbart. Nobelpriset är ett uppriktigt erkännande av en livsproduktion, de ger inte priserna till någon som skrivit ett par bra böcker utan till någon som skapat ett substantiellt antal, och som man tycker förtjänar ett erkännande.
– Men jag vet inte om alla Nobelpristagare faktiskt blir lästa även efter att de fått priset. Och ibland finns det inte mycket kvar i skafferiet oavsett. Så även om en del säger att priset leder till någon sorts icke-produktion, så kanske det ändå inte hade blivit någon mer produktion, om du förstår vad jag menar.
Abdulrazak Gurnah tackade i sitt tal Sydafrika för dess engagemang för palestiniernas sak under den pågående krisen i Mellanöstern.
Är det inte underligt, att en grupp på 18 personer i ett litet land som Sverige har denna påverkan?
– Jag vet, men det är inte deras fel. De gör sin sak och resten av världen tycks tycka att det här valet är så stort. Skyll på resten av världen för att de tar det på så stort allvar.
Jag ska inte be dig att förutspå framtiden …
– Men du kommer ändå att göra det!
Nej, men jag undrar om det finns någon särskild författare som du tycker förtjänar att lyftas upp på samma sätt?
– Det vore inte snällt av mig att säga, för det finns många författare som jag kan tänka mig.
Om jag begränsar urvalet till den här regionen?
– Det finns definitivt ett antal författare här som jag tycker är bra, och flera är tidigt i sina karriärer, så det är svårt att se vad som kommer framöver. Men det finns definitivt några kvinnliga författare. Det har inget att göra med kön, det bara råkar vara så att de är kvinnor. Jag vill ändå inte säga några namn, för jag vill inte att någon ska känna att ”han nämnde inte mig”.
Abdulrazak Gurnah
Abdulrazak Gurnah föddes 1948 på ön Zanzibar. I tumultet efter revolutionen 1963 lämnade han Zanzibar och anlände 1968 till Storbritannien, där han haft en lång karriär som litteraturvetare och författare.
1987 debuterade han med boken ”Memory of departure”, och han har därefter gett ut ytterligare nio romaner. Han har flera gånger nominerats till Bookerpriset. Under våren 2025 ges hans nästa roman ut.
2021 utsågs han till Nobelpristagare i litteratur, ”för att kompromisslöst och med stor medkänsla ha genomlyst kolonialismens verkningar och flyktingens öde i klyftan mellan kulturer och kontinenter”.
Här är de senaste tio Nobelpristagarna i litteratur
2023
Jon Fosse (Norge)
2022
Annie Ernaux (Frankrike)
2021
Abdulrazak Gurnah (Storbritannien, född och uppvuxen i Zanzibar)
2020
Louise Glück (USA)
2019
Peter Handke (Österrike)
2018
Olga Tokarczuk (Polen)
2017
Kazuo Ishiguro (Storbritannien, född i Japan)
2016
Bob Dylan, (USA)
2015
Svetlana Aleksijevitj (Belarus)
2014
Patrick Modiano (Frankrike)
Visa mindre
Nobelpristagare från den afrikanska kontinenten
2021
Abdulrazak Gurnah (Storbritannien/Zanzibar)
2003
JM Coetzee (Sydafrika)
1991
Nadine Gordimer (Sydafrika)
1988
Naguib Mahfouz (Egypten)
1986
Wole Soyinka (Nigeria)
(Albert Camus var född i Algeriet, Claude Simon i Madagaskar, Doris Lessing växte upp i Zimbabwe och Jean-Marie Gustave Le Clézio delvis i Mauritius, men i Svenska Akademiens lista över pristagare räknas de som tillhöriga Frankrike och Storbritannien.)"
Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför
Patreon
Swish
Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Norberg.