1I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. 2 Han var i begynnelsen hos Gud. 3 Genom honom har allt blivit till, och utan honom har inget blivit till, som är till. 4 I honom var liv, och livet var människornas ljus. 5 Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.
https://www.svd.se/a/rPdLvR/tidernas-bastsaljare-ar-gratis-om-man-lamnar-bokmassan "Då och då – när jag misströstar och svettas lite extra över att få ihop en söndagskrönika som den här – oroar jag mig för att de ska uppfattas som långtråkiga söndagspredikningar. Det är många som genom åren har klassat Sverige som världens mest sekulariserade land och därmed en plats där man inte har mycket till övers för just söndagspredikningar. Inte sällan har man då hänvisat till statsvetarna Ronald Ingleharts och Christian Welzels grafik, framtagen med hjälp av forskarnätverket World Values Survey (WVS). Här träder Sverige fram som ett extremt land. På den ena axeln ställer forskarna traditionella värderingar mot sekulära, på den andra är det överlevnad som ställs mot självförverkligande. Vårt land tronar högst upp i det högra hörnet – som det allra mest sekulära och tydligt mest inriktat på självförverkligande. Men i sin nya bok påpekar statsvetaren Katarina Barrling att länderna i WVS-grafiken delas in i religiösa kategorier. Här finns den afrikansk-islamiska gruppen, det katolska Europa, det ortodoxa Europa och konfucianerna i Asien. Sverige ingår i gruppen som kallas det protestantiska Europa – tillsammans med våra nordiska grannländer, Nederländerna och Schweiz – och denna grupp placerar sig som helhet just uppe i det högra hörnet. Allra tydligast och längst ut i denna protestantiska hörna befinner sig alltså Sverige. Därav bokens titel: ”Världens mest protestantiska land”. Katarina Barrling menar tvärtemot gängse uppfattning att Sverige är genomsyrat av kristendom i allmänhet och protestantism i synnerhet. Till och med det svenskaste vi har – ett standardiserat språk – har vi tack vare protestantismen (Gustav Vasas bibel). Svenskens antireligiositet sitter bara på ytan, skriver hon. Jag har bevistat dopceremonier där föräldrarna beklagat sig över att prästen talat alltför mycket om Jesus. Möjligen är det så, men nog kan det i så fall vara svårt att se bortom svenskens ganska hårda antireligiösa yta när den manifesterar sig, ibland i sammanhang som är direkt kristna. Jag har själv bevistat dopceremonier där föräldrarna efteråt har beklagat sig över att prästen talat alltför mycket om Jesus. Min fru har alltid haft starkare band till sin kyrka än jag till min och troligen är det därför våra barn har döpts i den syrisk-ortodoxa kyrkan med allt vad det innebär av inoljade bebisar som inte bara får några småstänk på huvudet, utan får bada helt och hållet i en dopfunt av storleksmodell mindre badkar. (När min yngsta dotter döptes ortodoxt i en av Svenska kyrkans gudstjänstlokaler räckte den protestantiska dopfunten på plats inte på långt när till, så vi fick vi låna en grannes gigantiska salladsskål.) Det har slagit mig vilka professionella kommunikatörer Svenska kyrkans präster är. Våra ortodoxt döpta barn har dock valt att orientera sig mot protestantismen, vilket har fått till följd att jag på senare år flera gånger mött Svenska kyrkans verksamhet på nära håll. Det har rört sig om konfirmationer, bröllop och dop – förra året också min mors begravning. Och det som då har slagit mig är vilka professionella kommunikatörer Svenska kyrkans präster är. Mycket har uppenbarligen hänt sedan Ingmar Bergmans bild av svenskt prästerskap utmynnade i hans biskop Vergerus i ”Fanny och Alexander”. De präster jag har mött har fått alla som deltar att känna sig inkluderade – oavsett religiös tillhörighet – och förmått att fånga församlingen med sina ord. Haft en tonträff när de talat om de människorna som stått i centrum vid de olika ceremonierna. De har till och med lyckats nämna Fadern, sonen och den heliga ande, utan att agnostiker som jag eller ens de allra mest inbitet sekulära i församlingen skruvat på sig. Så kanske skulle det rent av kunna tolkas som en kvalitetsstämpel om en och annan kulturkrönika då och då påminner lite om en söndagspredikan? Ungefär 5 miljarder ska ha köpt Bibeln och av dem sägs 4 miljarder ha läst den. De senaste dagarna har jag tillbringat på Bokmässan i Göteborg och här, där alla försöker sälja sina böcker, slog det mig att tidernas absolut största bästsäljare och mest lästa bok är Bibeln. Ungefär 5 miljarder ska ha köpt den och av dem sägs 4 miljarder ha läst den (Maos lilla röda, världens näst mest lästa bok, har ”bara” nått 820 miljoner läsare). Jag letar mig fram genom Bokmässan – detta bokmånglarnas tempel – tills jag hittar montern G02:10. Här huserar bokförlaget Verbum, bredvid sin huvudägare Svenska kyrkans stora scen, och i dess monter hittar jag naturligtvis bästsäljaren. I vanliga fall kostar Bibeln 283 kronor, men här kan jag få den för ”mässpriset” 200 kronor, får jag veta av kvinnan bakom disken. Men så vänder sig en annan besökare i Verbums monter sig till mig och säger: ”Gå till vilken kyrka du vill och säg att du vill ha en bibel, så får du den gratis.” Amen."