Bred Revyrecension I SvD
2024-09-17
https://www.svd.se/a/mPLKop/recension-svenska-revyn-pa-scalateatern-med-henrik-dorsin
"En av Scalateaterns fyra ägare Henrik Dorsin är tillbaka igen, och nu med något så dorsinskt som en revy. Med honom, Johan Ulveson och Vanna Rosenberg. Temat för revyn? På ytan: Sverige. Under ytan: Nationalism.
Det svåra och konstiga med att försöka skriva om just formen ”revy”, i Stockholm, år 2024 är att den aldrig kan bli riktigt uppriktig, ens estetiskt. Revyuppsättningen blir lätt en show som refererar till konceptet revy och samtidigt på ett extra stockholmskt sätt gör narr av både mindre städers och förr i tidens konstiga humor. Tycker ni att det här är kul på riktigt? Vi tycker mest att det är kul att ni tycker det är kul.
Nåväl. Jag är redan innan jag går in i salongen helt okej med att jag inte får sätta mig på någon hög häst och skriva om hur toaletthumor kanske inte är höjden av just humor. En revy är en revy är en revy.
Men bakom slapsticken och de både komplicerade och dumma ordlekarna ligger alltid ett allvar.
Både foajén och scendekoren skriker vulgär svenskhet. Med detta menar jag att det är många svenska flaggor. I programmet som jag blir tilldelad ligger en liten pin som föreställer svenska flaggan och klistermärken föreställande renar, köttbullar osv. Båda dessa mutor bestämmer jag mig för att tyvärr inte bruka (mig kan man inte köpa så lätt!!!).
Revyn verkar vilja berätta den svenska nationalismens historia, och diverse mutationer och drivkrafter. Vilka olika nationalismer finns det egentligen? Ett litet intro som endast kan beskrivas som studentikost nationalromantiskt, där Henrik Dorsin då och då utbrister ”Länge leve konungen!”, följs av ett parti om konst. I fokus är Carl Larsson och John Bauer, där diverse konstverk medvetet feltolkas och skändas. Det är många sketcher på rad med premissen ”tavlor kommer till liv”. Det funkar bra.
Mot slutet kommer en sketch om Ulf Kristersson, Gunnar Strömmer och Jimmie Åkesson (som inte var så rolig, mest allvarlig och realistisk. Det enda roliga var att ett tiotal i publiken stormade ut).
Vassast udd har en sång om de så kallade svenska värderingarna fred, demokrati och jämlikhet.
Avhandladet av den svenska nationalismen skulle, i humorns och anti-allvarets namn, kunna ha blivit tandlöst och bitvis så blir det så. Men inte alltid. Vad en jättelång låt om blåbärspaj har med något att göra förstår jag knappt. Självklart trängs lite trötta skämt om att folk är kränkta, polarisering och om hur svårt det är att komma ihåg ”ia+” i ”hbtqia+” som hade varit roliga år 2015. Men men.
Vassast udd har en sång om de så kallade svenska värderingarna fred, demokrati och jämlikhet – precis efter en sketch om de mänskliga offer och ritualmord vi gjorde i asagudarnas namn. I denna sång sjungs det också om rasbiologiska institut och vapenförsäljning. Och det känns rätt uppfriskande. När självgoda progressiva svenskar säger saker som att ”det inte är en svensk värdering att vara rasist”, så känns det lite som när folk säger att det inte skulle vara manligt att misshandla. Det är klart det är.
Nu till det viktiga: Var det roligt? Ja, bitvis. Johan Ulveson spelar en genial byråkratiskt parkföreståndare som representerar folkhemstiden. Tyvärr måste jag erkänna att den långa sketchen, vars enda skämt var ”Henrik Dorsin har liten snopp”, fick mig att skratta. Allt som allt blev jag positivt överraskad.
Men efteråt lägger sig en mörk filt över föreställningen. Varför sätta upp en revy om just nationalism nu? 1940 sjöng Karl Gerhard kupletten ”Den ökända hästen från Troja” för att varna svenskarna för nazismen. Tankarna går."
Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför
Patreon
Swish
Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Norberg.