"Det Blev Inte Alls Bra" - En Riksbanksstyrelseledamotsbok
2024-09-16
https://www.svd.se/a/Oo653A/henry-ohlsson-i-ny-bok-rantepolitiken-blev-inte-alls-bra
"För låg ränta, för lång tid. Sedan för långsamt med höjningar när inflationen väl kom. Henry Ohlsson, med åtta år i Riksbankens ledning, är inte nådig mot räntepolitiken i sin nya bok. ”Det blev inte alls bra,” säger han om det sena uppvaknandet.
Det har bara gått ett drygt år. Men redan nu är Henry Ohlsson redo att tala ut om sin tid på Riksbanken.
– Jag hade ju i många år ett uppdrag från skattebetalarna och kände att det var rimligt att jag delade med mig av mina erfarenheter, säger Henry Ohlsson.
I dagarna släpper han en bok om sina åtta år i bankens ledning, en i den lilla grupp som påverkar hela samhället genom sina räntebeslut.
Minusräntans största kritiker
Han har valt Grand Hotell Hörnan för intervjun. Bara några hundra meter bort – på andra sidan Fyrisån – finns universitetet där Ohlsson idag är verksam. Under sina år som vice riksbankschef bodde han kvar i sitt Uppsala. En tydlig distans till kollegerna i Riksbankens direktion.
Avståndet är också tydligt i hans nya bok. Redan under sin tid på banken var Ohlsson känd som en av minusräntans främsta kritiker. Nu går han hårt åt flera av besluten som fattades mellan 2015 och 2023. Riksbankskollegerna, ekonomer utanför bankens väggar men också han själv – alla får sig en släng av sleven i Ohlssons bok.
Vi kan börja med bokens titel. ”Tiondelarnas tyranni” är ett uttryck som Ohlsson myntade i ett av sina många tal och som fick stor spridning i affärspressen.
I boken beskriver han hur uttrycket helt plötsligt kom till honom under ett besök på badplatsen Silvköparen – väster om Sala – där han satt på en filt och funderade över sina första arton månader som en av Riksbankens sex beslutsfattare.
– Jag upplevde att det bland många ekonomer utanför Riksbanken fanns väldigt starka förväntningar på att vi skulle agera väldigt kortsiktigt med räntan, minns Henry Ohlsson.
Om inflationen under en viss månad låg någon eller några tiondelar under bankens tvåprocentsmål ropade många efter räntesänkningar, allt för att få upp inflationen till exakt 2 procent. Inget annat var bra nog, resonerar Ohlsson och var starkt kritisk.
Kritiserar inte Ingves eller Thedéen
Enligt honom är det viktigt att Riksbanken inte sätter räntan baserat på enskilda inflationssiffror. Det finns nämligen en stor osäkerhet i de officiella inflationssiffrorna.
– Många revideras och det finns stora felmarginaler i dem eftersom statistikmyndigheterna inte samlar in alla priser. Därför måste man tänka långsiktigt och vara lite cool när man fattar beslut om räntan, säger Henry Ohlsson.
I boken riktas ingen uttalad kritik mot riksbankscheferna som han jobbade med, Stefan Ingves och Erik Thedéen. Inte heller mot någon av de andra ledamöterna i direktionen. Men det hindrar honom inte för att ge kängor till sina före detta riksbankskollegor som kollektiv.
Henry Ohlsson är bland annat kritisk mot att Riksbanken fokuserar inte bara på ett inflationsmått när den sätter räntan, utan flera.
– Det skapar en otydlighet som jag tycker är väldigt problematisk, säger han.
Riksbankens huvudmått är KPIF och mäter hur mycket priserna har stigit, exklusive räntekostnader. Men de senaste åren, och än i dag, har Riksbanken också fokuserat mycket på andra inflationsmått, så kallad kärninflation som exkluderar vissa priser – till exempel energi.
Vill räkna energi och bränsle
Det här menar Henry Ohlsson är helt fel eftersom prisutvecklingen då inte speglar den verkliga inflationen som hushållen upplever.
– Det är min alldeles bestämda åsikt att det är alldeles för mycket diskussion om kärninflationen. Det är ett väldigt dåligt mått på vad som händer med hushållens levnadskostnader, säger Henry Ohlsson med emfas.
– Jag betalar el varenda månad. Jag betalar drivmedel varenda månad. Varför ska man räkna bort det? Då tappar du kontakten med den grundläggande idén om att inflationsmåttet ska säga någonting om vad som händer med levnadskostnader och människors köpkraft.
Skälet som Riksbanken ger för att den ibland fokuserar på kärninflationen är att energipriser kan svänga mycket upp och ned, och därmed dölja ett mer verkligt pristryck. Men Henry Ohlsson tycker inte att argumentet håller eftersom även andra priser hoppar upp och ned nästan lika mycket.
– Under min tid på Riksbanken så ökade energipriserna trendmässigt. När du tar bort dem så betyder det att du tar bort en trend som visar på stigande levnadskostnader och som inte speglar verkligheten, säger han.
Krititik mot SCB:s siffor
Henry Ohlsson riktar även kritik mot myndigheten som publicerar inflationssiffrorna. Så här långt har Statistiska centralbyrån (SCB) valt att inte alls räkna med hyrorna som betalas av alla svenskar som bor i andra hand i sina inflationssiffror.
– Jag tror inte att det gör någon jättestor skillnad för den totala inflationen, men det är en principiell uppfattning som jag har. Andrahandshyror är ju en stor levnadskostnad för väldigt många ungdomar, säger Henry Ohlsson.
Ohlsson rekryterades till Riksbanken i januari 2015. Bara några veckor senare fattade banken ett historiskt beslut. För första gången någonsin sänkte banken räntan till minus.
Henry Ohlsson stod bakom beslutet, men när banken senare samma år beslutade att sänka räntan ännu mer fick han nog och röstade emot, inte bara en utan två gånger.
Under åren 2016–2017 med oförändrad minusränta gjorde han inga reservationer mot räntebesluten. Men enligt Ohlsson fanns hans avsmak för minusräntan hela tiden kvar, och i början av 2018 blev han den första att rösta för att Riksbanken skulle börja höja räntan. Det skulle dröja nästan ett år innan höjningen kom. Men Ohlssons försök att höja räntan gjorde honom känd som Riksbankens kanske största motståndare till minusräntan.
Uppfattningen har han kvar än i dag.
– Förutom att minusräntan kan leda till att folk måste betala för att spara pengar på banken så finns det också en annan kostnad med att ha negativa räntor: att folk tycker att det är väldigt konstigt, säger Henry Ohlsson.
Strax innan pandemin gjorde till slut Riksbanken som Ohlsson ville. Den höjde räntan till noll procent. Där låg den sedan kvar i över två år – trots att inflationen steg kraftigt mot slutet av perioden och till slut landade på över 4 procent – den högsta noteringen sedan inflationsmålet infördes nästan trettio år tidigare. Ändå valde alltså Riksbanken att inte höja räntan. Och den här gången röstade inte ens Henry Ohlsson för en höjning. Både han och resten av bankens beslutsfattare trodde att den höga inflationen var tillfällig eftersom den förklarades helt och hållet av stigande energipriser.
I dag tycker Ohlsson att det var ett stort misstag att inte höja räntan.
– Det blev inte alls bra, säger han.
Riksbanken reagerade sent
I boken underkänner Henry Ohlsson Riksbankens försvar att även andra prognosmakare missbedömde inflationsutvecklingen.
”Jag tyckte att det var ett riktigt dåligt argument. Riksbanken är inte som alla andra. Riksbanken ska inte vara som alla andra. Jag tycker att man kan kräva mer av en centralbank,” skriver Henry Ohlsson i boken.
Sedan beslutet har han funderat mycket på varför banken reagerade så sent. Ohlssons slutsats är att Riksbanken fokuserade för mycket på siffrorna, och inte tillräckligt på så kallad kvantitativa data, alltså information som inte är exakt mätbar men ändå viktig eftersom den till exempel bygger på intervjuer och uttalanden från företag och organisationer.
I boken citerar Henry Ohlsson ett konjunkturbrev från bransch- och arbetsgivarorganisation Livsmedelsföretagen som släpptes flera månader innan Riksbankens beslut att hålla räntan oförändrad, trots den höga inflationen. I brevet konstaterade organisationen att kostnaderna bland deras medlemsföretag hade stigit kraftigt de senaste nio månaderna och att de därför väntade sig en kraftig ökning av livsmedelspriserna.
Kan bli nollränta i Sverige igen
Riksbanken hade ännu tidigare gjort en egen företagsenkät. I den lyder ett intervjusvar så här: ”någon gång måste prisökningarna börja synas för vanliga konsumenter.” Men Riksbanken valde att inte höja räntan.
Sedan kom kriget i Ukraina. Energipriserna steg ännu mer. Inflationskrisen blev ett faktum och Riksbanken höjde till slut räntan. Men inte tillräckligt mycket och inte tillräckligt snabbt. Det anser i alla fall Henry Ohlsson.
– Jag tycker att vi skulle ha tagit i mer. För att snabbare komma till toppen, och sedan komma ner igen. Det sa jag redan då, säger Henry Ohlsson.
När han inte sitter i riksbanksdirektionen längre är Henry Ohlsson mer frispråkig.
Något år in i inflationskrisen lämnade han banken efter mer än åtta år av trogen tjänst. Hur Riksbanken har agerat sedan dess och vad den bör göra framöver vill Henry Ohlsson inte uttala sig om. Men han utesluter inte att Sverige återigen kan få nollränta
– Det går ju aldrig att utesluta, säger Ohlsson.
Gäller detsamma en återgång till minusränta?
– Ja. Men man ska bara ha minusränta om man absolut behöver det, säger Henry Ohlsson.
Under inflationspuckeln har många spekulerat i att världen har förändrats och att hushållen måste vänja sig vid betydligt högre räntor än innan krisen – till exempel om företagen har fattat att de kan höja priserna oftare och mer än tidigare utan att tappa marknadsandelar. Men Henry Ohlsson tror inte att priserna kommer att öka mer än tidigare framöver.
– Jag ser inga tecken på det. Jag tror att det finns långsiktiga krafter som handlar om efterfrågan och global konkurrens som gör att många saker i ekonomin kommer att vara som de var innan inflationen tog fart, säger Henry Ohlsson.
Fel att slopa amorteringskrav
Henry Ohlsson har åsikter på en lång rad områden, några där han under tiden på Riksbanken har hållit igen.
Som till exempel amorteringskraven. En utredning i slutet av oktober väntas uttala sig om kravens fortsatta vara eller icke-vara.
Henry Ohlsson anser att det vore helt fel att slopa amorteringskrav eftersom det skulle få bostadspriserna, och i förlängningen skulderna, att stiga mer än vad de annars hade gjort. Enligt Ohlsson skulle det i sin tur skapa ännu större problem för de som vill köpa sin första bostad.
– Jag tycker att det är upp- och nedvända världen. På alla andra områden säger man att det blir bättre för konsumenten om priset går ner. Men just när det gäller bostäder så säger man att det blir bättre för konsumenten om priset går upp, säger Henry Ohlsson.
Enligt honom skulle stigande priser visserligen leda till att det byggdes fler bostäder. Utbudet skulle öka, vilket skulle hålla tillbaka priserna. Men Ohlsson tror att effekten skulle bli marginell eftersom det tar tid att bygga nya bostäder. Han föredrar i stället andra sätt att stävja bostadspriserna, till exempel någon form av beskattning och andra reformer som leder till att bostäder används mer yteffektivt.
Folkomröstning om euron
Stefan Ingves har i en SvD-intervju sagt att Sverige borde byta kronan mot euron. Henry Ohlsson vill inte svara på vad han tycker, men är tydlig med en sak: För att Sverige ska ansluta sig till euro-klubben måste det hållas en ny folkomröstning.
– Ett så stort beslut måste vara folkligt förankrat, säger Henry Ohlsson.
Den före detta riksbanksledamoten spår samtidigt en ljus framtid för kronan som han tror kommer att stärkas de närmsta åren.
– Svensk ekonomi har vuxit mer än eurozonens och vi exporterar mer än vi importerar. Det svåraste som finns är att göra växelkursprognoser, men det finns väldigt många faktorer talar för att kronan borde stärkas, säger Ohlsson.
Enligt honom är det viktigt att Sverige under tiden ”värnar” den svenska valutan, som han uttrycker det. Det här kan till exempel ske genom att man ställer krav på butiker att acceptera kontanter, men också genom att utveckla Swish-systemet.
– Ett sätt att värna kronan är att medverka till att vi kan göra omedelbara betalningar till andra valutor, säger han.
68-årige Ohlsson har nu dragit sig tillbaka från strålkastarljuset.
Det har nu gått ett drygt år sedan Henry Ohlsson lämnade banken. Nuförtiden delar han tiden mellan sin fru, åtta barnbarn och lite forskning.
Han säger att han tyckte om sina år på Riksbanken, men längtar inte tillbaka till strålkastarljuset. Inför sina möten med journalister fick han tillgång till många riksbankskommunikatörer som hjälpte honom inför intervjuerna. Samtidigt upplevde han att journalisterna inte alltid hade haft lika stora möjligheter att förbereda sig.
– Personligen var det ju väldigt bra att jag var välförberedd inför intervjuer. Men jag upplevde ibland att media inte hade haft samma chans att förbereda sig, att det finns en obalans och att makten har förskansat sig."
Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför
Patreon
Swish
Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Norberg.