Fokuseringsförmåga & Uppmärksamhetskris I SvD
2024-09-12
https://www.svd.se/a/AvRREn/johann-hari-vart-fokus-var-superkraft-har-stulits
"Blir böckerna inte lästa? Gitarren inte spelad på? Våra allt större svårigheter att behålla fokus får konsekvenser, menar brittiska vetenskapsjournalisten Johann Hari – men det finns bättre lösningar än ökad självkontroll.
Tänk på något du åstadkommit, något du är stolt över. Blivit bra på handboll, grym på gitarr, lärt dig italienska. Kommit på en affärsidé. Alla liknande bedrifter har krävt en sak: tid. Många timmars intensivt fokus.
Men vad händer om vi, eller våra barn, förlorar förmågan att fokusera en längre tid?
Johann Hari far runt i sin lägenhet i London, rafsar bland böcker och tidningar. Snart dyker han upp på skärmen igen. Han håller i en genomskinlig låda.
– Den är min räddning! Jag skulle aldrig kunna skriva en bok utan den.
Tre, fyra timmar om dagen låter han mobilen ligga i lådan, med timerstyrt lås. Inte förrän timmarna gått går locket att öppna.
– Jag är absolut för den här typen av individuella verktyg, men ensamma gör de inte så stor skillnad, säger han.
Insåg att något var allvarligt fel
Johann Hari är den brittiska vetenskapsjournalisten som har gått till botten med vad han anser är en av vår tids största kriser: vår allt sämre förmåga att fokusera.
Han berättar hur han själv, högpresterande journalist och författare, skribent i prestigetidningar som The New York Times, ofta kände sig stressad. Ändå var han mindre produktiv. Han insåg att så fort något blev utmanande eller tråkigt, sträckte han sig efter mobilen. Och från att ha varit en bokmal, läste han nu oftast bara några sidor innan han la ner boken.
Han förbannade sin usla självkontroll.
– Jag tänkte att det handlade om min brist på viljestyrka.
Men det var inte förrän senare han insåg att något var allvarligt fel.
”Finns inget ställe att fly till”
I sin närhet hade han sin 19-åriga gudson, pojken som hoppat av gymnasiet och i stället surfat, skrollat och gejmat bort dagar, veckor – och till slut år – av sitt liv.
Som ett försök att vända den negativa spiralen, åkte de två på vad som skulle bli deras drömresa. Men trots löften, satt gudsonen med mobilen klistrad i handen varje vaken stund.
Johann tjatade, blev arg, besviken.
– Så en kväll sa han till mig: ”Jag vet att något är väldigt fel, men jag vet inte vad det är”. Och jag insåg att vi hade försökt fly från distraktionsproblemen, men det finns inget ställe att fly till.
Då bestämde han sig.
Inget individuellt misslyckande
Hari reste jorden runt för att intervjua världens främsta forskare, filosofer, teknikgurus och dito visselblåsare, kring uppmärksamhet och fokus. Han har plöjt hundratals publicerade vetenskapsartiklar. Materialet samlade han i boken ”Stulet fokus” (Akademus, 2023).
– Jag insåg att vi har sett på våra uppmärksamhetsproblem på fel sätt, som ett individuellt misslyckande. Men det är inte vår eller våra barns förmåga att fokusera som plötsligt har kollapsat. Den har stulits av ett antal enormt kraftfulla aktörer.
I boken har Hari samlat en mängd data som styrker hans känsla.
År 2004 klockade forskaren Gloria Mark, professor i informatik vid UCLA i Irvine, USA, kontorsarbetare för att ta reda på hur länge de jobbade med en uppgift, innan de avbröt sig och gjorde något annat, som att surfa. De fokuserade i snitt på en uppgift i två och en halv minut.
När hon upprepade experimentet 2012 hade snittiden minskat till 75 sekunder. Den senaste studien visade att deltagarna i snitt fokuserade på en uppgift i under 47 sekunder.
Switch-cost-effekt: raderar flow
Men när vi ständigt växlar mellan uppgifter, tar det också tid att komma tillbaka till ett maximalt fokus, såg bland annat MIT-forskaren Earl Miller. Fenomenet kallas switch-cost effect.
Om vi nu ens når ett maximalt fokus vill säga. För vårt hattande verkar göra att vi sabbar en av våra starkaste förmågor.
Ibland när vi lyckas bibehålla koncentrationen händer något fantastiskt, påpekar Hari. Vi hamnar i ett flow – ett tillstånd när vi absorberas av det vi gör så totalt att vi tappar känslan för tid.
– Flow är det djupaste fokus vi kan uppbringa. Och när vi befinner oss i ett flow, är det samtidigt väldigt enkelt att fokusera.
Sökande efter flow, ”animal flow”, på Jenny Krigsmans gym i Bagarmossen. I förgrunden deltagaren Sarah Ohlsson.
”Fokus – vår superkraft”
Vi har alla varit där. När vi skrivit, dansat, målat, åkt skateboard. Gjort en snygg presentation.
Men att hamna i flow kräver ett antal saker. Enligt forskaren Mihaly Csikszentmihalyi, som studerat människor i deras flow i 50 år, behöver man välja ett meningsfullt och tydligt mål och lägga allt andra åt sidan. Dessutom bör aktiviteten ligga på gränsen av våra förmågor, vara utmanande.
– Men vi blir konstant berövade på dessa ögonblick av flow, av de eviga distraktionerna, säger Johann Hari.
För något dödar garanterat möjligheterna att hamna där, såg Csikszentmihalyi: multitasking.
”Vi har blivit inkompetenta”
Men vad händer då om vi aldrig får till det där djupa fokuset? Det är det där med att åstadkomma saker.
– Fokus är hjärtat i all mänsklig prestation. Fokuserad uppmärksamhet är vår superkraft som människor. Men när vår förmåga att fokusera försvinner, då försvinner också vår förmåga att nå våra mål, att lösa problem, säger Johann Hari.
Nej, det är inte bara att vi känner oss dumma och inkompetenta för att vi har blivit sämre på allt detta, menar Hari.
– Vi känner oss inkompetenta för att vi har blivit det.
Men det är inte bara ett uppmärksamhetsproblem, menar Hari.
När får tankarna vandra fritt?
Ett annat forskningsfält handlar om vad som händer när vi inte gör något alls: när tankarna får vandra. Det är då vi analyserar och löser problem, vi kopplar ihop saker vi hört och sett, gammal information med ny. Vi får idéer, blir kreativa.
Men hur ofta låter vi tankarna vandra? undrar Hari.
– Hur ska vi då ens veta vilket företag vi skulle vilja starta, vilken bok vi vill skriva eller vad det innebär att vara en bra förälder? Du behöver tid för att tänka och reflektera.
Nej, våra barn kommer sannolikt inte att dö för att de sitter timme ut och timme in med sina mobiler, påpekar han.
– Men de kommer inte att bli allt de skulle kunna bli, om de inte utvecklar sin förmåga att behålla fokus.
Uppmärksamhetskrisen är här – och det är inte moralpanik likt den kring videovåld eller rapmusik, enligt Johann Hari.
Använder Tiktok ”nästan jämt”
I boken listar Hari en rad faktorer som enligt studier påverkar vår koncentrationsförmåga, som kost och sömn. Men framför allt våra skärmar.
Det är väl känt att techbolagens kreativitet syftar till att få oss att fastna i våra appar. Skrollfunktioner utan slut, notiser, hjärtan och tummar, men framför allt algoritmer som ständigt samlar och analyserar data om oss för att veta exakt vad som krävs för att vi ska fortsätta att skrolla.
Och det verkar funka.
I Sverige uppgav 43 procent av tjejer mellan 17–18 i Mediemyndighetens rapport 2022 att de använde sociala medier mer än tre timmar varje dag. Och till amerikanska Pew researchcenter svarade runt en tredjedel av tonåringarna att de använder Youtube och Tiktok ”nästan jämt”.
”Är en kris, ingen moralpanik ”
Men alla håller inte med om att våra skärmar påverkar oss negativt.
– När det sker ett stort skifte i samhället finns det alltid två risker – den för moralpanik, där man överdriver riskerna, eller att man undervärderar dem och avfärdar något som är en verklig fara, säger Johann Hari.
Hari påminner om historiska debatter runt videovåld och rapmusik. Men också de som slog bort varningar runt den globala uppvärmningen.
Han placerar uppmärksamhetsproblemet i den senare kategorin.
– Vi måste titta på de bevis som finns. Det är tydligt att vi befinner oss i en uppmärksamhetskris. Och att den är allvarlig.
Förslag: en app som låser appar
Han är långt ifrån teknikfientlig, understryker han. Det är techbolagens affärsmodeller som han vill ska förbjudas. Om vi till exempel i stället skulle betala en prenumeration, skulle vår tid inte längre vara produkten som säljs. Och då skulle det inte finnas samma incitament för att stjäla vår uppmärksamhet, menar Hari.
Själv har han tagit till en rad knep för att bibehålla fokus. En metod är att använda så kallade precommitments – att göra det svårare att göra det vi vill sluta att göra. Som den där mobillådan.
Han förespråkar också appar till mobilen som låser andra appar.
Numera tar han minst en timmers promenad utan mobilen varje dag, där tankarna får vandra. Och han tar regelbundet långa pauser från sociala medier.
Men det räcker inte, menar han.
”Vi är inga medeltida bönder”
Enligt Hari behövs en motståndsrörelse. En revolution. Och det bubblar av initiativ runt om i världen. I Frankrike har till exempel företag förbjudits att kräva att de anställda är online efter arbetsdagens slut.
– Vi behöver sluta vara arga på oss själva och våra barn för att vi inte kan fokusera och rikta ilskan mot de människor och de krafter som gör det här mot oss.
Det skulle inte vara första gången som människor går samman för att få igenom förändringar i samhället, påpekar han. Kampen för kvinnors rösträtt, gayrättigheter, förbud mot bly i bensin.
Och så vidare.
– Vi är inga medeltida bönder som behöver tigga smulor vid kung Zuckerbergs bord. Vi är fria invånare i demokratier. Tillsammans kan vi ta tillbaka vår uppmärksamhet om vi vill."
Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför
Patreon
Swish
Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Norberg.