Skaffa Ett Liv I SvD
2024-09-06
https://www.svd.se/a/KM6akX/psykiater-peder-bjorling-vi-sager-skaffa-ett-liv-for-sallan
"Den amerikanska psykiatern vid Harvard Medical School Lois-choi Kain visade ett powerpointbild med texten ”GET A LIFE!” som en av sex viktiga principer i behandling av personlighetssyndrom. Jag blev både chockad och förtjust.
”Det här måste ni tala med era patienter om, annars hindrar ni dem från att ha nytta av behandlingen och återhämta sig från sjukdomen”, förklarade hon på föreläsningen för några år sedan.
För mig satte det kraftfulla ord på något som jag, mina medarbetare och patienter talat för lite om. Hur ska man kunna må bättre i psykisk sjukdom om man inte ”har ett liv”?
Det ställer också den viktiga frågan om vad det egentligen är att ha ett liv. Vi brukar enkelt beskriva för dem som söker vård hos oss ungefär så här:
Att ha ett liv är att ha flera områden i tillvaron där man kan uppleva saker, som ger struktur och innehåll till ens dag och där ens personlighet både uttrycks och påverkas.
● Arbete, studier eller annan sysselsättning.
● Några vänner och bekanta som man faktiskt har kontakt med. Kanske en egen familj eller syskon, föräldrar.
● Intressen eller hobbies.
● Under perioder i livet, kanske en kärleksrelation.
● Fysisk hälsa och motion.
Dessa livsområden blir ungefär som benen som bär upp ett bord. Har man alla på plats blir det stadigt, förlorar man flera av dem samtidigt blir det gungigt och kan rasa. Till exempel mannen som både blivit arbetslös och lämnad av sin partner och inte har några egentliga vänner att vända sig till.
Psykiatrins verktygslåda är ju i praktiken väldigt liten.
Många av dem vi träffar har haft psykisk sjukdom under många år och lever i ett utanförskap. För en del finns i princip bara en enstaka kompis, kanske ett syskon eller en förälder och långvarig och frekvent kontakt med psykiatrin.
De kämpar med låg självkänsla och lågt självförtroende, dålig ekonomi, ensamhet, uttråkning, amotivation, maktlöshet, meningslöshet och ofta suicidtankar.
De kommer till oss med en begriplig och desperat önskan:
”Jag har så mycket ångest! Jag klarar inte mer! Hjälp mig må bättre, hjälp mig fungera bättre. Jag har försökt på egen hand men det går inte”.
Kanske svarar vårdpersonalen: ”Vi ska försöka hjälpa dig, låt oss undersöka vad dina största problem är så ska vi se hur vi bäst behandlar dem.”
I vårdplanen skrivs sedan att antidepressiva kan lindra nedstämdheten, att psykoterapi kan hjälpa personen att överkomma sin brist på motivation och sitt undvikande. Kan en gruppterapi kanske bidra till att man hantera konflikter i nära relationer bättre? Arbetsträning vore ett första steg i att bryta den långa sjukskrivningen.
Vi borde alltid vara tydliga: Vi kan förhoppningsvis hjälpa dig när du ska försöka ändra på sådant som inte fungerar i ditt liv. Men det kommer hänga på dig och mycket av det som behöver ändras är sådant vi inte direkt kan hjälpa till med. Vi kan hjälpa dig att planera förändring och coacha dig från sidlinjerna.
Psykiatrins verktygslåda är ju i praktiken väldigt liten: vi kan ge läkemedel, psykologisk behandling, sjukskrivning samt rekommendera sociala insatser (som vi själva inte står för).
Den som går i en intensiv behandling i öppenvård har kanske två besök per vecka på mottagningen. Resterande 166 timmar av veckan är patienten i sitt liv, hur det än ser ut.
Du kommer inte få självkänsla av att träffa mig.
Jag säger till mina patienter, ”Du kommer inte få självkänsla av att träffa mig och psykologen Anton en gång per vecka. Självkänslan kan stärkas av att du i ditt verkliga liv möter utmaningar och överkommer dem. Om du tar risken att säga ’vill du ses?’ till en potentiell kompis och ni börjar umgås. Att du kommer till en arbetsplats och gör något som är hjälpsamt för en kollega eller en kund. Det är väldigt svårt att klara friktion i kärleksrelationen om den relationen är det enda man har i tillvaron, då blir varje gräl på liv och död.”
Både antidepressiva och psykoterapi blir ett slag i luften för den som lever i en relation med psykisk eller fysisk misshandel. Där måste livssituationen ändras om mående och självkänsla ska kunna förändras. Att berätta för vänner och ta hjälp av kommunens enhet för våld i nära relationer är viktigare än diagnos.
På min mottagning har vi en psykopedagogisk kurs om de tillstånd vi behandlar och våra arbetssätt. Vi har numera också en bild med texten ”Skaffa ett liv!”.
Patienten förstår ofta precis vad vi menar. Vårdplanen kommer sedan ofta att beröra det svåra i att förändra sig själv genom att göra svåra saker, när man mår som sämst. Inte för att det är rättvist, utan för att det är vägen framåt."
Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför
Patreon
Swish
Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Norberg.