https://www.ericsson.com/en/about-us/history/places/europe/great-britain#:~:text=A%20sales%20office%20was%20opened,become%20Ericsson's%20most%20profitable%20manufacturer "Ericssons främsta försäljningsagent på 1880- och 1890-talen hette Bell, Charles Bell. Även om han inte var släkt med Alexander Graham var han bunden av plikten till namnet. Charles Bell levde verkligen upp till de förväntningar som hans namn kan ha skapat. I slutet av 1880-talet etablerade hans försäljning av Ericsson-produkter det svenska företaget utanför Norden. De marknader som han var ansvarig för var Storbritannien och Ryssland. Efter att samarbetet mellan Ericsson och Bell upphörde 1896 började Ericsson tillverka i Ryssland året därpå. Ett försäljningskontor öppnades i London 1898 och 1903 etablerade företaget en fabrik i Beeston, England. Under 1920-talet växte Beeston-fabriken till att bli Ericssons mest lönsamma tillverkare. Det brittiska företaget expanderade kontinuerligt under decenniet och ökade sitt aktiekapital 1925 från 200 000 GBP till 500 000 GBP. Året därpå ändrades namnet från brittiska LM Ericsson Manufacturing Co. Ltd. till Ericsson Telephones Ltd. Det brittiska företaget sålde sina produkter i Storbritannien, Irland och i flera brittiska kolonier, vilket gav det en mycket stor marknad. Produkterna omfattade alla former av telefonutrustning samt elektriska och mekaniska material. 1929 började tillverkningen av en ovanlig produkt för Ericsson, en totaliseringsmaskin för hästkapplöpningar. Detta berodde på att sådana maskiner hade legaliserats året innan och det fanns en enorm efterfrågan på dem. Trots kristider fortsatte Ericsson Telephones Ltd. att expandera under 1930-talet. I mitten av decenniet var Beeston-fabrikens försäljning faktiskt lika med moderbolagets fabrik i Stockholm. Den positiva trenden i Storbritannien fortsatte fram till andra världskrigets utbrott 1939. Under krigsåren minskade Ericssons aktieinnehav och inflytande i det brittiska företaget. Eftersom Sverige hotades av nazistisk ockupation ansågs det inte lämpligt för Sverige att äga ett tillverkningsföretag i Storbritannien. Efter kriget såldes den brittiska verksamheten i sin helhet och som en del av avtalet lovade Ericsson att inte bedriva verksamhet i Storbritannien på 20 år. I slutet av denna 20-årsperiod, 1968, återvände Ericsson till Storbritannien och började sälja växelsystem för produktionsanläggningar, kontor m.m. Snart, 1971, fick Ericsson också en beställning på en stor internationell växelstation för tvärbalk till London. Två år senare etablerades dotterbolaget Thorn-Ericsson för tillverkning, installation och försäljning på den brittiska marknaden. Under 1970-talet och första hälften av 1980-talet installerades ytterligare stora internationella kopplingsstationer med hjälp av Ericssons kopplingsutrustning, först AKE 13 och sedan AXE. Den kanske största framgången i modern tid på den brittiska marknaden kom 1985, när British Telecom valde AX som sitt andra system för det brittiska telefonnätet efter det egna System X. Samma år öppnade mobiltelefonoperatören Vodafone ett av Storbritanniens första mobiltelefonnät, till vilket Ericsson hade levererat utrustningen. I början av 1990-talet beställde Vodafone även ett GSM-nät från Ericsson. Våren 2000 valde Vodafone återigen Ericsson som leverantör, denna gång för att ett 3G-nät ska tas i drift 2002."