Ekonomiskt Perspektiv På Kalla Kriget
2024-08-29
Under kalla kriget konsoliderades dessa intressen alltmer, vilket ledde till en koncentration av makt i händerna på ett fåtal globala aktörer.
Boken "Affärer till varje pris : Wallenbergs hemliga stöd till nazisterna " (originaltitel: "The Art of Cloaking Ownership: The case of Sweden") ger insikt i hur dessa aktörer använde komplexa strukturer för att dölja sitt ägande och inflytande, vilket gjorde det svårt att spåra och hålla dem ansvariga.
Denna bok illustrerar hur "neutrala" länder, ofta sett som opartiska eller stående utanför världens stora konflikter, i själva verket blev baser för dessa mäktiga affärsintressen. Schweiz och Sverige är två exempel på sådana länder, där neutraliteten inte bara skyddade dem från direkta krigshandlingar utan också möjliggjorde en miljö där internationella finansiella och industriella intressen kunde operera relativt ostört.
Neutraliteten fungerade som en sköld för dessa länder, där nationell lagstiftning skapade en trygg hamn för affärsintressen som annars skulle ha varit utsatta för politisk och rättslig prövning. I Schweiz exempelvis, med sitt diskreta banksystem och strikta sekretesslagar, kunde stora mängder kapital röra sig utan omfattande insyn, och dessa finansiella flöden understödde många av de globala affärsintressen som profiterade på kalla kriget.
I Sverige, med en stark tradition av industriellt kunnande och teknologisk innovation, blev det en plattform för avancerade vapensystem, telekom- och kraftförsörjningsföretag, vilka spelade nyckelroller i både civila och militära applikationer.
Denna dynamik har lett till att dessa intressen inte bara överlevde utan också växte i inflytande, och de blev centrala aktörer i den globala ekonomin.
De kunde dra nytta av kalla krigets spänningar, där kapprustning och teknologisk konkurrens drev på efterfrågan på deras produkter och tjänster, samtidigt som deras neutralitet skyddade dem från direkta angrepp eller omfattande regleringar.
Att förstå kalla kriget ur detta perspektiv ger en mer nyanserad bild av de krafter som formade vår moderna värld. Det visar hur ekonomiska intressen och politiska strategier samverkade på sätt som inte alltid var uppenbara för den breda allmänheten. Det påvisar också varför vissa länder och företag kunde spela en så avgörande roll i globala affärer, trots att de officiellt höll sig utanför den ideologiska konflikten mellan öst och väst.
I slutändan var det kanske inte bara ideologier som styrde kalla krigets utveckling, utan snarare de ekonomiska intressen som hade mycket att vinna på en värld i ständig konflikt. Dessa intressen, skyddade av neutralitet, internationell bankreglering och nationell lagstiftning, kunde verka ostört och konsolidera sin makt på ett sätt som fortsatt att prägla den globala ekonomin långt efter att kalla kriget formellt tog slut.
Motståndet mot Kalla Kriget och De Olycksaliga
De krafter som på 1940-talet motsatte sig den politik som syftade till att cementera USA:s dominans genom att skapa och upprätthålla en konfliktkuliss mellan öst och väst, mötte ofta olyckliga öden.
General George S. Patton, som var en av de mest framstående militära ledarna under andra världskriget, var en uttalad kritiker av den hårda linje som bland annat Morgenthauplanen representerade. Patton såg farorna med att försvaga Tyskland och varnade för de långsiktiga konsekvenserna av att låta kommunismen växa sig stark i Europa. Han var också en problematisk figur för de som ville iscensätta det kalla kriget, eftersom han var oerhört populär och därför hade stort inflytande över den allmänna opinionen.
Hans plötsliga död i en bilolycka 1945 har lett till spekulationer om huruvida hans bortgång verkligen var en olycka, eller om det fanns andra krafter som såg honom som ett hinder för deras planer. Att själva bilolyckan var ett mordförsök är numera egentligen vederlagt genom erkännandet av Douglas Bazata om ordern från William "Wild Bill" Donovan om att lönnmörda Patton. Detta enligt Robert Wilcox undersökande journalistiska arbete.
Lite senare, på 1960-talet, uppstod ett annat stort hinder för det kalla krigets planläggare i form av president John F. Kennedy. JFK visade sig vara villig att utmana det etablerade systemet, särskilt i frågor som rörde Vietnam och CIA. Kennedy var motståndare till en fortsatt eskalering i Vietnam och hade för avsikt att dra tillbaka amerikanska trupper från regionen. Detta var en direkt utmaning mot de krafter som såg det kalla kriget och den tillhörande militära expansionen som nödvändiga för att upprätthålla USA:s globala dominans.
Kennedy gick också emot CIA, särskilt efter det misslyckade försöket att störta Fidel Castro under Grisbuktsinvasionen 1961. Invasionen, som utfördes under förevändning av att bekämpa kommunismen, planerades av CIA under ledning av dess chef, Allen Dulles. När invasionen misslyckades och blev en politisk katastrof, avskedade Kennedy Dulles och uttryckte sin avsikt att "slå sönder CIA i tusen bitar och sprida det för vinden." Kennedy såg hemliga strukturer som en fara för demokratin och var fast besluten att begränsa deras inflytande.
Det är också värt att notera att efter Kennedymordet 1963, tillsattes Warrenkommissionen för att utreda händelsen. Ironiskt nog var Allen Dulles, den avskedade CIA-chefen, en av de ledande figurerna i kommissionen. Detta har lett till spekulationer om en möjlig mörkläggning eller åtminstone ett intresse av att skydda vissa krafter inom den amerikanska regeringen från närmare granskning. Det faktum att Dulles översåg Warrenkommissionens arbete har gett näring åt teorier om att JFK
mord kan ha haft kopplingar till hans försök att stoppa den fortsatta eskaleringen av det kalla kriget och hans konfrontation med de hemliga strukturerna inom CIA.
Ytterligare en intressant aspekt är att samme Allen Dulles (innan han tillträdde som CIA-chef) och även hans bror (som sedan blev utrikesminister i USA) aktivt försvarade Wallenberg-bröderna och andra affärsintressen MOT den amerikanska staten, som under Henry Morgenthaus ledning anklagade dem för att ha fungerat som bulvaner åt tyska företag under andra världskriget. Detta hade gjort det möjligt för dessa företag att fortsätta sin verksamhet utomlands utan att bryta mot lagen "Trading with the Enemy Act".
Det blir här också tydligt att det fanns en omfattande konkurrens mellan olika inflytelserika intressen under denna period, där den starkare parten i slutändan dikterade villkoren framåt.
Jag menar att detta visar hur och varför motståndet mot den etablerade kalla krigspolitiken ofta möttes med hårda motreaktioner, ibland med dödlig utgång för de som utgjorde de största hoten mot denna agenda.
Pattons och JFK:s öden (i viss mån även Nixon's) illustrerar de enorma krafter som var i spel och de risker som följde med att gå emot den dominerande berättelsen om ett USA som stod i frontlinjen mot den kommunistiska expansionen.
Detta perspektiv speglar en djupare komplexitet där ekonomiska och geopolitiska intressen sammanflätades med de mörka och ofta dolda maktstrukturer som påverkade USA:s utrikes- och säkerhetspolitik under kalla kriget. De visar också på hur svårt det var för enskilda individer, även på högsta nivå, att förändra kursen när så många mäktiga krafter arbetade för att bevara status quo.
Maktens Osynliga Utövande: "Esse non videri"
När vi betraktar maktens utövande, särskilt i kontexten av kalla kriget och de ekonomiska intressen som växte fram under denna period, blir frågan om hur makt bäst utövas - helt central.
Många av de mest inflytelserika affärsintressena under denna tid valde att operera utifrån principen "Esse non videri" – att verka, utan att synas. Detta motto har särskilt förknippats med viss svensk familjs affärsintressen, där de kunde dra nytta av starka rättsliga skydd, inklusive robusta patenträttigheter och banksekretesslagar genom att verka från neutrala och rättsmässigt "säkra" länder.
Denna osynliga maktutövning har visat sig vara ytterst effektiv.
Genom att undvika rampljuset har dessa aktörer kunnat konsolidera sin makt och sitt inflytande utan att dra på sig alltför mycket uppmärksamhet eller motstånd. I stället för att öppet visa sin makt, har de använt komplexa företagsstrukturer, dolda ägarförhållanden, kontroll på bolagsstyrelser och diskreta finansiella transaktioner för att utöva inflytande över globala samhällskritiska infrastrukturer, inklusive finanssystem, energiförsörjning, telekommunikation och råvarumarknader.
När länder sitter i beroendeställning till globala företag, så kan man enkelt konstatera att risken för korruption är mer än överhängande.
Slutligen måste vi ställa oss frågan:
Vilka intressen växte sig faktiskt starkast under kalla kriget?
Svaret är att det var just dessa osynliga makthavare, de som kunde agera i skuggan, skyddade av neutralitet och rättsliga murar. De affärsintressen som kontrollerar stora delar av banksystemet, krigsindustrin, energi- och råvarumarknaderna samt telekomsektorn, växte sig så mäktiga att de idag är nästan omöjliga att angripa. De har blivit en integrerad del av den globala ekonomin och infrastrukturen, och deras makt är så genomgripande att de i många fall står bortom räckhåll för traditionella former av politisk och juridisk kontroll.
Det är denna osynliga makt, opererande utanför den offentliga debattens och de demokratiska institutionernas räckvidd, som har visat sig vara den mest beständiga och svårfångade. Makt som är dold och utspridd över komplexa nätverk av företag och finansiella strukturer kan utövas utan att väcka samma slags motstånd som mer synlig makt gör. I denna mening har kalla kriget inte bara format den globala politiken, utan också skapat förutsättningarna för en ny form av maktutövning – en makt som är osynlig, men oändligt inflytelserik.
Så, med tanke på detta, vilka intressen har egentligen vuxit sig starkast? Och i vilken utsträckning har dessa intressen, genom sin osynliga maktutövning, blivit nästan omöjliga att utmana? Denna fråga är central för att förstå inte bara kalla krigets efterdyningar, utan även de strukturer som fortsatt att forma vår värld långt efter att kalla kriget officiellt tog slut.
Man kan till exempel undersöka vilka familjer som har kontrollerat olika maktstrukturer över tid, som CIA. Där framträder tydliga kopplingar mellan Wallenberg-familjen och personer som Allen Dulles, som var chef för CIA från 1946 fram till att han avskedades av Kennedy men i praktiken fortsatte att påverka byrån även efteråt, samt George H. W. Bush, som många skulle anföra faktiskt ledde CIA efter Dulles död 1969 fram till sin egen bortgång.
Hur det i verkligheten egentligen förhåller sig, lär för många av oss
komma som en chock - och dra med sig vissa konsekvenser...." //N.O.
Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför
Patreon
Swish
Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Norberg.