Många gånger uppges Bo Jonsson ha tvingat fattiga bönder att överlåta sina gårdar utan ett öre i ersättning.[2] Som förevändningar ska han exempelvis ha använt att bonden inte hade kunnat betala skatt, eller att han inte hade fullgjort sin krigstjänstplikt, eller till och med att bonden inte kunde betala de böter som Bo Jonsson själv hade ålagt honom.[3] Ett exempel ur bevarade rättshandlingar från den tiden är ett fall då en man blivit dömd till döden för stöld men "löste sitt liv från galgen" genom att överlåta en gård till Bo Jonsson, "som konungsrätten över honom hade". Böner eller motspänstighet ska den allsmäktige herremannen ha tystat genom hot med fångtornet. I rättsakterna finns vittnesbörd om hur offret gav efter och lämnade sin gård, "hellre än mista sin helbrydha [hälsa] i tornena".[3] Den skrämmande mörka bilden av Bo Jonsson Grip som målats upp har dock sina något ljusare sidor. Bevarade dokument från hans tid indikerar att han var en ovanligt skicklig organisatör. Han nöjde sig inte med att slå ihop en massa små gårdar till stora gods utan utnyttjade också deras produktionsmöjligheter på ett mer effektivt sätt. Han visade omsorg inte bara för jordbrukets, fiskevattnens och gruvornas avkastning, utan utnyttjade även vattenkraften för att bygga kvarnar och för andra industriella ändamål. Bo Jonsson bedrev också omfattande affärsverksamhet utomlands. Inom nästan alla områden av näringslivet utvecklade han en anmärkningsvärd entreprenörsanda. Resultatet var att hans rikedomar också växte, inte bara i form av tillgångar utan även i kontanter.[3] Mycket tyder på att Bo Jonsson på det ekonomiska området var en föregångsman som insåg vikten av penninghantering framför den äldre medeltidens naturahushållning.[4] Sammantaget lyckades han genom sina personliga egenskaper tillförsäkra sig en maktställning utan like, politiskt såväl som ekonomiskt. Författaren till Vadstena klosterannaler skrev efter hans död att "han var mycket mäktig på sin tid; ty då styrdes allt i riket så att säga på hans vink, och konung Albrekt förmådde intet mot honom i någonting, änskönt han då och då försökte".[4] Bo Jonsson lät översätta Alexandersagan till svenska[5], en bok om Alexander den store som styrde över ett välde som enligt sagan innefattade bland annat Grekland, Egypten och Italien. https://sv.wikipedia.org/wiki/Bo_Jonsson_(Grip)
Biologisk krigföring har en lång historia. Vid ett flertal konflikter i världshistorien har biologiska vapen använts. I och med industrialiseringen kom också tekniken att utveckla mer raffinerade vapen. Några historiska exempel: 1346 – mongolerna avfyrar pestsmittade lik in i staden under belägringen av Kaffa. https://sv.wikipedia.org/wiki/Biologiska_vapen