Äganderätt Med Karl Hedin I DI
2024-08-01
https://www.di.se/debatt/vart-ar-aganderatten-av-skog-pa-vag/
"Äganderätt är en grundbult i det ekonomiska system vi kallar kapitalism med fria marknader. Det är drivkraften, som får människor att bygga och skapa. Det har tillsammans med demokrati skapat en värld, som vi kallar den västliga. Den har i all sin skröplighet visat sig vara vida överlägsen alla andra system, om vi har mänskligt välstånd som måttstock.
Äganderätten är inget nytt, i svensk lagstiftning har vi för säkerhets skull skrivit in i grundlagen att en ägare av fastigheter skall kunna känna sig trygg i att få behålla det han äger. Man skall inte behöva frukta att staten med sitt styrkemonopol gör våld på äganderätten och förstör den trygghet och skaparkraft som den var tänkt att innebära och utgöra.
Dagens styrsystem med myndigheter och politiker tycks ta en ny väg, när det gäller att hantera äganderätten. Genom att överlåta hanteringen av bl.a. äganderättsfrågor till rättssystemet flyttas frågor, som är systemviktiga in en värld, som saknar kompetens att hantera så komplexa frågor, som äganderätten. Riksdagen stiftar lagarna i Sverige. Utformningen av lagtexten är inte något som myndigheter eller domstolar skall befatta sig med, det skall göras av riksdag och regering. Är lagtexten inte tillräckligt klar, skall den uttolkas eller ytterst ändras, så den blir klar och tydlig. Även detta skall göras av riksdagen och regeringen.
Nu har vi hamnat i en situation där oklarheter (verkliga eller skapade) hanteras så att myndigheterna gör sina egna tolkningar, fattar sina beslut baserade på dessa och hänvisar medborgarna till att stämma staten om man inte är nöjd med deras beslut. Enkelt för myndigheten men en katastrof för medborgarna, då det är ett stort riskprojekt att starta och driva en rättsprocess mot staten. Dels skall advokathjälp finansieras, dels får de själva svara för bevisbördan. Förlorar man målet får medborgaren, förutom att betala sina egna rättegångskostnader även betala statens kostnader. Vinner man får medborgarna kollektivt betala kostnaderna.
Effekten blir, att många utsatta för myndigheternas godtycke inte har möjlighet att få sin rätt prövad och myndigheterna får mer kvar av sina anslag, som tilldelats dem av politikerna. Om politikerna inte uppmärksammar detta och löser problemen med tydligare lagar och regler, kommer makten att övergå från politikerna (valda av folket) till myndigheter och domare. Om inte staten ålägger myndigheternas företrädare ett reellt ansvar genom att återinföra tjänstemannaansvaret, blir den uppgiften betydligt svårare eller kanske omöjlig att genomföra.
I dag driver myndigheterna med intensitet och kraft, att dispositionsrätten av skog skall tas från ägaren utan ersättning.
Men det är inte bara det, initiativkraften att skapa och vårda försvinner när äganderätten och rätten att disponera det ägda blir diffusa, vilket de har blivit med dagens styrsystem beskrivet ovan.
En skogsägare måste ha ett 90–100 årigt perspektiv på sin verksamhet, där kostnader måste tas och investeringar måste göras under första halvan av tiden. Intäkterna kommer om det går bra, under den andra halvan. Vad händer om staten eller andra intressenter utan ersättning får ta över dispositionen av det som byggts under 100 år och använda det för eget bruk, eller lämna det till andra att bruka? Vem investerar i och sköter sin skog under de omständigheterna? Vem tar ansvaret för de självklara effekterna?
Ett antal tolkningssystem av lagar angående äganderätten drivs i dag igenom av svenska myndigheter till exempel Skogsstyrelsen, Naturvårdsverket och länsstyrelser på ett sätt, som innebär att de själva indirekt skapar lagar, inte riksdagen. Därmed har egentligen ingen något ansvar för konsekvenserna.
Konsekvenserna blir till exempel att avverkningarna, som skulle bli råvara till skogsindustrin lämnas till fri utveckling, vilket innebär att skogen så småningom faller ned genom insektsangrepp, stormar eller eld.
Den råvaran når inte industri som tvingas anpassa sin verksamhet efter den tillgängliga råvara det vill säga att dra ned verksamheten, med färre arbetstillfällen i glesbygden som följd, vilken då blir ännu glesare. Färre skogsindustriprodukter når således marknaden, vilket för staten innebär färre valutaintäkter med de konsekvenser det medför och så vidare.
Skogsägarna får mindre intäkter och måste anpassa sig till detta. minska kostnaderna, för plantering, markberedning, röjning, vägbyggen och underhåll samt maskininvesteringar.
Rimligen minskar därmed skogens värde, även om produkterna ökar i pris.
De produkter som inte produceras i Sverige, kommer att produceras någon annanstans i världen. Behovet av dessa produkter har inte uppstått av sig självt, utan är skapat av industrin. När behovet finns kommer det att fyllas av någon, som vill njuta frukterna av det vi byggt, men nu tvingats avstå ifrån.
Dessa för landets fortsatta välstånd skadliga konsekvenser och effekter, har domstolarna varken någon kompetens och inte heller något ansvar för att lösa. Besluten måste tas där det förhoppningsvis finns både kompetens och ansvar för att lösa problemen. I vårt styrsystem ligger det hos riksdagen och regeringen.
Det är dags att skogsägarrörelsen, LRF, skogsindustrierna och de skogliga fackförbunden förstår och tar till sig att bollen nu ligger hos dem. De måste utan dröjsmål se till, att politikerna nu tar tag i äganderättsproblemen i skogen och skapar lagar, som inte går att förfuska av myndigheterna.
Karl Hedin, skogsägare och näringslivsprofil "
Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför
Patreon
Swish
Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Norberg.