Eller så vi förstått att allt början med individens självbild...
https://www.svd.se/a/pP63jo/scott-barry-kaufman-maslows-trappa-en-myt-inte-hans-behovsteori "Genomslaget var massivt. ”A theory of human motivation”, Abraham Maslows klassiska behovshierarki, publicerades 1943. Det var som att hela USA väntat på att någon skulle berätta vad som krävdes för att folk skulle kunna bli något annat. Eller snarare, något bättre. Modellen var logisk. För att nå toppen måste man klättra. Först måste överlevnadsbehoven tillgodoses: mat, tak över huvudet, säkerhet. Sedan de sociala och känslomässiga behoven: tillhörighet och självkänsla. Först därefter kunde vi bli det vi var ämnade för. Författare, tennisproffs. Mount Everest-bestigare. Teorin anammades av politiker och företagsledare. I en tid som präglades av kalla kriget, nationalism och materialism, men också nyväckta tankar om drivkraft och mänsklig potential, var det som att Maslows behovshierarki, illustrerad som en pyramid, förklarade världen. Det var bara ett par saker. Som att det aldrig fanns någon pyramid. Behovstrappan finns inte Den karaktäristiska triangeln som skulle göra Maslow och hans teorier odödliga, ritades av någon managementkonsult i syfte att, tja, kanske förenkla den lite omständiga teorin en smula. Triangeln spreds i management- och psykologiböcker. Och när sen psykologiprofessor Maslow utvecklade teorin, kritiserade den, ja då tog ingen så mycket notis om det. Pyramiden var det som fastnade, konstaterar kognitions- och psykologiforskaren Scott Barry Kaufman. Han borde veta. Nyligen hamnade Kaufman på prestigeuniversitetet Stanfords lista över världens mest inflytelserika forskare. När vi ses är han en av huvudtalarna på ”Future ready brains”, en konferens om kognition och lärande i New York. Under drygt ett halvt decennium har Kaufman metodiskt gått igenom Maslows böcker och artiklar, hans opublicerade arbeten, anteckningar och dagböcker, och kopplat dem till modern forskning. Resultatet blev boken ”Transcend – The new science of self-actualization” (Sheldon press). Men det var inte bara det där med pyramiden som missförstods. Maslow missförstådd Scott Barry Kaufman lutar sig över sin hotellfrukost. – Jag blev oerhört överraskad när jag insåg att Maslow aldrig ritade en triangel. Men det finns många missförstånd kopplade till hans arbete. Som att vi måste avklara en nivå i modellen, innan vi kan kliva upp till nästa. Nej, Maslow såg aldrig livet som ett tv-spel, påpekar Kaufman. Han ansåg att människans mognad var ständigt pågående process, där vi när som helst kunde kastas bakåt – på grund av vår egen osäkerhet eller rädsla. – Han såg mänsklig utveckling som något dynamiskt, där utvecklingen gick två steg fram och ett tillbaka. Han var också tydlig med att vi regelbundet kommer att gå tillbaka till tidigare otillfredsställda behov, och att vi kan arbeta med flera behov simultant. Brister drivs av känslor Maslow argumenterade för att varje behov kunde delas upp i två sfärer: utifrån en brist, eller utifrån en möjlighet att växa. Upplever vi att vi har en brist, oavsett om vi saknar mat, vänner eller självkänsla, så kommer allt vi gör att präglas av vår strävan att överkomma vår brist. I bristsfären drivs vi av våra rädslor, av oro och misstänksamhet, ansåg Maslow. Det är då vi tar till försvarsmekanismer, ägnar oss av självkritik eller försöker sänka andra. För att utvecklas som människor måste vi lämna bristsfären, resonerade Maslow. – Först då vi kan se vår egen potential, vår möjlighet att växa. Annars kommer allt att kretsa runt att försöka få tillbaka det vi känner oss berövade på, förklarar Kaufman. Självförverkligande inte nog Maslow var i 30-årsåldern när behovsteorin publicerades. Han arbetade vidare med den under återstoden av sitt liv. Kanske hängde det ihop med ålder, eller att tiderna förändrades, men Maslow blev allt mer tveksam till sin ursprungliga modell, skriver Kaufman i boken. Att odla sin talang och utforska sin kreativitet kunde inte vara mänsklighetens högsta mål, resonerade han. I ett opublicerat arbete från 1966 skrev han: ”Det är nödvändigt att slå fast att självförverkligande inte är tillräckligt”. Kritikerna ansåg att behovsteorin var individualistisk, egocentrisk. Men Maslows syn på självförverkligande handlade inte om prestation, påpekar Kaufman när vi ses nästa gång, över ett videosamtal. – Prestation görs i jämförelse med andra. Men Maslows teori handlade om din egen möjlighet att växa, din egen högsta potential. Han menade också att självförverkligande inte var ett mål utan en riktning. Han ansåg heller inte att det gick att bli helt självförverkligad. Kognitionsforskare Scott Barry Kaufman har dedicerat boken ”Transcend” till Maslow med orden ”en kär vän jag aldrig mött”. Kognitionsforskare Scott Barry Kaufman har dedicerat boken ”Transcend” till Maslow med orden ”en kär vän jag aldrig mött”. Foto: Privat Tecken på självförverkligande Visst, det handlar om att fördjupa sina unika förmågor, ansåg Maslow, men han listade en rad karaktäristika som kännetecknar den självförverkligade personen. Maslow slogs också av att människor som faktiskt lyckades självförverkliga sig, dessutom hade alla dessa egenskaper. Efter att ha testat Maslows lista på folk och kopplat dem till forskning, har Scott Barry Kaufman brutit ut tio karaktäristika som han menar är mätbara, har stöd i forskning och dessutom hänger ihop sinsemellan – har man några av dem, tenderar man att också ha de andra, konstaterar Kaufman. Som sanningssökande, accepterande, autentisk, humanistisk, kreativ. Kaufman såg i sina studier det Maslow var inne på: ju högre poäng folk fick när egenskaperna mättes, desto mer drevs de av kärlek, medmänsklighet och av en önskan att växa och upptäcka. Sista behovet: transcendens Dessutom, såg Kaufman, tycktes det finnas ett samband mellan höga poäng på de listade egenskaperna för självförverkligande, och välmående – som att vara mer nöjd med sig själv och sitt liv, sina relationer, jobb, personlig utveckling. Ändå blev Maslow allt mer övertygad om att det fanns något högre syfte i livet än självförverkligande. Under de sista åren av sitt liv arbetade Maslow med ett sista, steg i sin behovshierarki: transcendence, transcendens på svenska. Betydelserna är många. Gränsöverskridande, överstigande, överträffande. Det handlade om att se bortom sina egna behov och problem och fokusera på den djupare förståelsen och kärleken till mänskligheten. Drevs av önskan att utvecklas Det var särskilt en förmåga hos de självförverkligade personerna som Mazlow fascinerades av, skriver Kaufman. De tycktes ofta uppleva det Maslow kallade peak experiences, ögonblick när de upplever en känsla av helhet och fullständig närvaro, när de blev hänförda, tappade känsla för tid och rum. Kände flow. Men de tycktes också oftare uppleva vad Maslow kallade plateu experiences, en mer stabil känsla av inre frid, tillfredsställelse och förståelse. Men Maslow såg också att dessa personer framför allt drevs av en ärlig önskan att utvecklas – inte av att tillgodose sina brister. Däremot var de öppna och insiktsfulla med sina brister och svagheter, ansåg Maslow. De hade en djup förståelse för vilka de själva var. Maslows slutsats var att självförverkligande tycktes vara en bro till transcendens. ”En segelbåt fångar idén” Scott Barry Kaufman säger att han influerats djupt av Maslow och hans tankar. Som nybakad kognitionsforskare fördjupade sig Kaufman inom intelligensforskningen, sedan hur intelligens hänger ihop med kreativitet. – Slutligan har jag kommit till självförverkligande och till transcendens. Vad människan kan bli, som art, när vi ser bortom vårt ego, säger han. I boken applicerar Kaufman modernare beteendevetenskaplig forskning, sin egen och andras, på Maslows teorier. Han landade i att det behövdes en ny modell för självförverkligande för att göra Maslows idéer rättvisa – och där målet var transendes. Det blev en segelbåt. – En segelbåt fångar idén om både stabilitet och möjligheten att växa, säger Kaufman. Att växa och älska Skrovet symboliserar säkerhet. Här finns trygghet, både den praktiska, som ekonomisk trygghet, och den mentala, anknytningen till sina nära. Här finns sammanhang och kontakter, vårt behov av gemenskap, tillhörighet och respekt. Och vår självkänsla. Seglet symboliserar vår möjlighet att växa. Kaufman talar om utveckling, growth, i stället för självförverkligande. I seglet finns vårt utforskande, det som får oss att söka äventyr och nya sammanhang. För att nå dit behöver vi vara öppna i sinnet, nyfikna, förstående. Här finns kärlek, till oss själva och andra, och vårt syfte – våra livsmål och vår mening. Och överst, svävande ovanför båten med satta segel: transcendens. Överskridandet. Kaufmans segelbåtsmodell GRAFIK: THOMAS MOLÉN Skrovet måste vara stabilt innan vi kan utvecklas oss, innan vi sätter segel och rör oss mot våra mål, enligt Kaufman. Men många får aldrig sitt skrov att bli tillräckligt stabilt, konstaterar han – Hur mycket drivs du av att du lider brist på något, respektive en lust att utforska och upptäcka? Drivs du av kärlek och en känsla av mening, att du har ett syfte, eller drivs du av en känsla av osäkerhet och svag självkänsla, av att känna dig oälskad och ensam? Självkänslan extra viktig En planka i skrovet är särskilt viktig i dagens bekräftelsesamhälle, påpekar han: självkänslan. Han skiljer på att få god självkänsla utifrån sig själv, hur man själv ser på sin kompetens och vem man är – och den självkänsla vi får genom andra. – Att få uppskattning från andra, beröm, blir som en drog. Du behöver hela tiden mer för att bli nöjd. Vi behöver försöka vara nöjda med vår existens, och inte alltid vilja bli bättre. Även Maslow intresserade sig för hur bristen på självkänsla påverkar vår möjlighet att självförverkliga oss. Vissa, ansåg han, led av kroniskt låg självkänsla. Andra närmade sig narcissism, där självkänslan stärktes genom en överlägsenhet gentemot andra. Precis som att Maslow ansåg att vi kunde röra oss mellan stegen i behovshierarkin, menar Kaufman att vårt skrov i vissa situationer kommer att bli instabilt. När vi känner oss osäkra, rädda, avundsjuka. – När vi behöver skydda vårt ego, då kommer vi att ta ner seglet. Men ju oftare vi kan ha det öppet, desto lättare kommer det vara för oss att växa som människor. Jakten på lycka Det finns en viktig poäng när det gäller självförverkligande, påpekar Scott Barry Kaufman. Det handlar inte om jakten på lycka. – Jag tror att jakten på lycka är en paradox. Om vi börjar sträva efter att vara lyckliga, då kommer vi att bli mindre benägna att bli lyckliga. Vi är inte gjorda för att vara lyckliga 24 timmar om dygnet, och kommer ständigt att påminna oss om att vi inte är lyckliga, och då bli ännu olyckligare. Snarare kommer lyckan på köpet, när vårt mål är något djupare, bortom oss själva, menar han. Ögonblick av lycka när vi känner mening, samhörighet, kärlek. Så hur gör vi för att nå detta tillstånd av osjälviskhet och harmoni? Hur blir vi överskridare? Sedan boken ”Transcend” publicerades har Scott Barry Kaufman ägnat delar av sin tid åt just det. Han har publicerat en manual och självhjälpsverktyg. – Jag tror att det handlar om att hitta tillfällen i vardagen där vi kan kliva ur vår egen bubbla, vårt elände och ältande av sådant som redan har hänt. Att vara närvarande i nuet. Men det är också viktigt att ha framtidsmål som ger energi, säger han. Nå sin fulla potential Kaufman skriver att hans egen forskning runt intelligens, förmågor och kreativitet har övertygat honom om att vi alla har förmågan att vara kreativa, men att vi ofta hindras från att nå vår fulla potential – av andras och vår egen syn på oss själva. Av lärare, chefer, föräldrar. När vi kämpar för bekräftelse utifrån, riskerar vi att missa de styrkor som vi har inom oss, konstaterar han. Men också Maslow slet för att bli en ”överskridare”, noterade Kaufman när han gick igenom Maslows dagböcker. Han hade ett omättligt behov av att vara omtyckt, av att få respekt, av känslan att vara viktig. Kaufman menar att vi behöver se och acceptera alla våra sidor, att identifiera de egenskaper vi vill använda oftare – men också vara medveten om de sidor av oss själva som vi ogillar. – Maslow menade att vi kan röra oss bakåt, mot rädslor och oro. Eller så kan vi röra oss framåt och växa. Och vi måste hela tiden försöka välja alternativet att växa, att försöka överkomma våra rädslor. Jag tror att det är exakt så. Våga misslyckas Kanske behöver vi inse när vi hittar hinder och bortförklaringar till varför vi inte tar det där steget. Hur nyfikenheten pressas undan av misstänksamhet eller en rädsla att misslyckas – eller lyckas. – Mycket av vårt negativa självprat kan handla om en rädsla för framgång, att vi är rädda för vad som faktiskt skulle hända om vi lyckas, för pressen och förväntningarna som det skulle innebära om vi nådde våra mål. Jo, alla kan bli transcenders, menar Scott Barry Kaufman. Kanske har vissa närmare till det än andra. Men kanske bryr sig de flesta aldrig om att försöka. Några sätt att bli en ”transcender” I boken ”Transcend” listar Scott Barry Kaufman några av de övningar för att närma sig trancendens, som Maslow i slutet av sitt liv tog fram. • Omfamna ditt förflutna. • Omfamna känslor som skuld och skam, istället för att fly från dem. • Ha medkänsla med dig själv. Var accepterande och förlåtande när det gäller dina brister och egenheter. Le åt dig själv. • Dölj inte din okunskap, stå för den. • Underskatta inte vilken skillnad en enstaka individ kan göra i världen. • Försök att återfå känslan av att livet är mirakulöst och att möjligheterna är oändliga. • För att uppskatta din livssituation, jämför dig inte med dem som verkar lyckligare, utan hellre med dem som inte är lika lyckligt lottade. • Fundera över vilka personer som är kärleksfulla, beundransvärda eller som du känner respekt för. • Se till att ha perioder av tystnad, från klockor, kalendrar, ansvar och krav från andra. Till exempel genom meditation. • Om du inser att du beter dig egoistiskt eller arrogant, tänk på att vi alla är dödliga. Eller tänk andra som är egoistiska och arroganta, och vad du tycker om dem. • Föreställ dig att du är på väg att dö och att du ska säga adjö till människor du älskar. Vad skulle du säga till dem? Hur skulle du känna?"