https://www.svd.se/a/lwnA0k/i-folkhemmet-roker-de-gras "Iden senaste säsongen av serien Solsidan kommer Fredde (Johan Rheborg) på sin son Viktor, som går i gymnasiet, med att sitta på altanen och röka gräs. ”Du sitter ju och knarkar! Som någon gangsterunge!” utbrister 70-talisten Fredde och slår fast att det bara är skäggiga kommunister som gör det. Utan att höja på ögonbrynen svarar sonen sin pappa: ”Slappna av. Alla röker gräs.” Och som replik på att det bara är rödskägg som bolmar, genmäler sonen att entreprenören Elon Musk också gör det. Att den scenen kan skrivas, och på det sättet, i en av Sveriges absolut mest populära tv-serier är ett tecken i tiden. Manusförfattarna är experter på att hitta de där exemplen där samtidens sko klämmer, både mellan ideal och praktik, och mellan generationer, och omvandla det till träffsäker humor. I skolan är det Anna (Mia Skäringer) som har svårt att förhålla sig till idealet om lågaffektivt bemötande och nymodiga pronomen bland eleverna i sin roll som lärare. Det kulturella skiftet som serien beskriver har stöd i data. Oavsett vad man tycker om det har 90- och 00-talisterna ett mer amerikanskt förhållningssätt till cannabis än vad 70- och 80-talister har. En undersökning bland 3 000 personer som publicerades förra året visade att unga tidigare inte har svarat ärligt i Sveriges nationella CAN-undersökningar. Andelen i åldrarna 18–29 år som röker cannabis är långt större än man trott. Totalt sett har 43 procent i åldersspannet rökt gräs någon gång. Var femte har rökt det senaste året. Var tionde har rökt den senaste månaden. Men egentligen behövs inga statistiska undersökningar. Det räcker med att prata med några snacksaliga ungdomar i en normalstor stad för att förstå vilket enormt skifte som har skett kulturellt. Tillgången är obegränsad, attityden tillåtande och bruket normaliserat. Överdriven skräckpropaganda fungerar inte avskräckande eftersom många har egna erfarenheter eller, om man själv avstått, känner någon som har. Avståndet till alkohol upplevs litet. Långsamt blir en hel föräldrageneration medveten om att de ligger i otakt med tiden och att deras argument inte biter. I stället är det barnen som får upplysa dem om priser och påverkan. Man kan ha olika syn på hur frågan ska utvecklas politiskt – om Sverige ska gå samma väg som länder som Tyskland, Kanada och delstater som New York, som har avkriminaliserat eget bruk, eller hålla fast vid dagens strikta politik. Men glappet mellan vad unga lever i för verklighet och hur den politiska klassen talar om frågan är ”inte oproblematiskt”, för att tala Ulf Kristerssonska. I ett sunt politiskt klimat ska man inte behöva gå till fiktionen för att hitta sanningen."