Kvinnokrav & Relationer
2024-07-03
https://www.svd.se/a/QM79Px/en-relation-inte-ett-kontrakt-mellan-tva-parter-elaf-ali
"Någonstans i slutklämmen av sin text med rubriken ”Det är männen som ska steppa upp” utbrister Elaf Ali i det närmaste triumfatoriskt följande: ”Inte ens för att skaffa barn måste man stå ut med att vara i en relation med en man”.
Hennes resonemang illustrerar väl en dejtingscen jag inte förstår, där kärleken kommodifieras och relationen betraktas som ett kontrakt mellan två parter som har rättigheter och skyldigheter till varandra, snarare än något som har med passion, ömhet och andra irrationella fenomen att göra.
Jag blir beklämd över den inställning jag möter hos allt fler kvinnor (och för all del även män) som innebär att den fråga man ställer i mötet med en potentiell partner är vad han eller hon kan göra för mig. Kommer den här personen att bekräfta bilden av mig som lyckad? Passar han in i min bild av ett perfekt liv? Som om en partner var en accessoar snarare än en människa med egna drömmar och viljor.
Blir folk inte förälskade längre? I förälskelsens rus ställs inga kalkylerande frågor, och inga sökningar görs på Ratsit eller för den delen på Lexbase. Förälskelsen är irrationell och okritisk och ibland går det åt helvete. I förälskelsen är man sårbar, och det är otäckt. Är det därför människor bygger upp murar mellan sig själva och andra, bestående av diverse krav, för att inte riskera att faktiskt bli förälskad och därmed sårad?
Inte vet jag. Jag vet inte heller vems attityd som är klokast, min eller Elaf Alis, men jag vet att jag hade gått miste om mycket och många om jag valt bort människor på grundval av inkomst, ålder och status. Kanske hade mitt liv varit tryggare och min ekonomi bättre om jag ställt samma krav på de män (och kvinnor) jag levt med som Elaf Ali gör, sannolikt också mer förutsägbart och möjligen tråkigare.
Det är måhända en fråga om tycke och smak: Är lycka att ha en partner man kan visa upp, med status och hög inkomst, som en trofé, eller är lycka att ha en partner som får en att skratta och som man vill ligga tätt intill varje natt?
I den bästa av världar kan man få allt, men vi lever dessvärre inte i en perfekt värld. Antingen får man välja bort något från sin kravlista eller så får man vara ensam.
Kanske är kärleken, den irrationella, själva kärnan i det mänskliga?
När jag läser Elaf Alis text får jag känslan att hon mest betraktar män som ett omak och det är bara att gratulera: Relationer är tidskrävande, besvärliga och tar i allmänhet ändå slut förr eller senare. Det förnuftiga vore att helt undvika kärleksrelationer.
Att många av oss trots det ihärdar i att försöka säger väl något om hur grundläggande kärleksrelationer är i den mänskliga existensen: Kanske är kärleken, den irrationella, själva kärnan i det mänskliga?"
Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför
Patreon
Swish
Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Norberg.