Bruten Borgfred
2024-06-28
"”Borgfreden är bruten.”
Så sammanfattade Calle Nathanson, chef för ABF Stockholm, situationen för den svenska kulturpolitiken, som fyller femtio i år.
Calle Nathanson, chef för ABF Stockholm, konstaterar att den 50-åriga borgfreden inom kulturpolitiken är bruten.
I maj 1974 enades riksdagen om ett offentligt finansierat kulturliv för hela landet. Sedan dess har partierna varit överens om att inte detaljstyra kulturen, som därför sällan nämns partiledartalen i Almedalen. På Kultur i Almedalens egen scen brukar branschen tryggt samtala om behovet av fler utredningar och samarbeten.
Tills Sverigedemokraterna kom in i bilden.
I drygt tio års tid har partiet gjort utspel mot bibliotek, konst och public service. Men först de senaste två åren har Tidöregeringen satt SD:s visioner i verket.
Dramatens vd uppvaktar de nya miljardärerna. Konserthusets chef lunchar med de superrika. Operans kommunikationsansvariga ”krokar arm” med näringslivet
Nu går det undan. Den ekonomiska situationen är så katastrofal att cheferna för landets största kulturinstitutioner diskuterar privat finansiering som om det gemensamma ägandet redan vore ett minne blott.
Dramatens vd uppvaktar de nya miljardärerna. Konserthusets chef lunchar med de superrika. Operans kommunikationsansvariga ”krokar arm” med näringslivet. Skatterna bör sänkas för företag som sponsrar kultur. ”Härligt!” ropade moderatorn. Ingen kritisk röst om förlusten av allmänningar hördes i det samtalet.
Språkbruket förändras snabbt. Nyspråkligheter som ”självförsörjande kreatörer” sipprar in i dagligt tal. ”Mitt kulturbegrepp innefattar entreprenörskap”, sa kanon-generalen Lars Trägårdh. Direktören Kajsa Ravin sa att Kulturrådet delar ut ”bidrag”.
Bidragsberoende är annars ett begrepp som vår kulturminister gärna använder sig av för att skamma kulturskapare och hetsa dem att bli mer kommersiella. Konstnärsorganisationerna föredrar att tala om upphovsrättslig ersättning.
Nyspråkligheter som ”självförsörjande kreatörer” sipprar in i dagligt tal. ”Mitt kulturbegrepp innefattar entreprenörskap”, sa Lars Trägårdh. Kajsa Ravin sa att Kulturrådet delar ut ”bidrag”
Kulturministern tackade nej till att inviga Kultur i Almedalen och dök inte upp på deras seminarier. I stället deltog hon i evenemang arrangerade av underhållningsindustrin, Spotify, Schibsted och dataspelsbranschen. Spelvärldens företrädare krävde offentliga stöd, tillgång till kulturskolan och att få kallas ”konst”. Parisa Liljestrand såg mer inspirerad ut än någonsin och skrattade i kapp med Lars Trägårdh, som glatt tog emot förslagen på dataspel som bör ingå i kulturkanon.
Historikern Lars Trägårdh (näst längst till vänster) leder arbetet med att på regeringens uppdrag ta fram en nationell svensk kulturkanon. Han och kulturminister Paris Liljestrand (M), längst till vänster i bild, deltog båda i dataspelbranschens evenemang under Almedalsveckan om 15 spel som bör ingå i kanonen.
Trägårdh beskrev som vanligt sin längtan tillbaka till 1930-talet, då det fanns en ”demokratisk patriotism”. Efter andra världskriget började Sverige gå åt fel håll, ”det blev för mycket kult av det moderna och mångkulturalism”. Kulturjournalister som ifrågasätter detta är ”gnälliga”.
Handsken är alltså kastad. Det är krig mellan regeringen och kulturlivet.
Men kulturarbetarna har börjat samla sina trupper till moteld.
Mest radikal var en erfarne mediemannen Jan Scherman som sa: ”Detta liknar Tyskland 1933. Politikerna vill styra, kontrollera och montera ned. Vi måste alla bli kulturaktivister!”
Koalitionen för kulturdebatt samlar kulturskapares organisationer, folkbildningen och den ideella kultursektorn. De skriver just nu på en stridslysten antologi med titeln ”När taket rasar in”.
På tisdagen lanserades även Kommittén för demokratins röstbärare, som med stöd av Unesco samlar forskare, kulturutövare och journalister, ”de yrkesgrupper som först attackeras när demokratin monteras ner i ett land”.
Olika tankar om hur den konstnärliga friheten och yttrandefriheten kan skyddas från klåfingriga politiker dök upp under veckans samtal. Borde museerna omformas till stiftelser för att undslippa politisk styrning? Behöver vi en Public service-lag och en Armlängds avstånd-lag liknande Museilagen från 2017 och Bibliotekslagen från 1996?
Mest radikal var en erfarne mediemannen Jan Scherman som sa: ”Detta liknar Tyskland 1933. Politikerna vill styra, kontrollera och montera ned. Vi måste alla bli kulturaktivister!”
Själv passar jag på att gnälla lite medan det fortfarande är möjligt."
Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför
Patreon
Swish
Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Norberg.