Delande Självkritik Av Kaasipivi I P1
2024-06-27
https://www.svd.se/a/kw6kEB/thomas-engstrom-sjalvkritiskt-och-nyktert-i-paasikivis-sommar
"Det ska sägas med en gång: Inte med ett ord berör Joakim Paasikivi i sitt sommarprogram bråket med Dagens Nyheter i november 2023, då han meddelade att han inte längre skulle ställa upp på intervjuer i tidningen på grund av en kritisk krönika signerad Johan Croneman.
Överstelöjtnanten och läraren vid försvarshögskolan Paasikivi framstod vid tidpunkten som aningen snarstucken, men långsint tycks han alltså inte vara.
Däremot beskriver han tidigt i programmet hur vimmelkantig han blev av att plötsligt, vid Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina, medverka i alla möjliga mediala sammanhang. Det var en roll han inte tränat inför och som tilldelades honom ganska slumpartat.
Men han blev raskt folkkär (ett fenomen han inte heller berör), vilket jag tror beror på två saker. Dels var han mycket rakare och mindre diplomatisk än folk från andra delar av den svenska försvars- och utrikesapparaten. Dels var han påtagligt, närmast osande, anti-rysk. Till hela sitt väsen tycktes han fylld av först ett sorgset och uppgivet, senare ett segerrusigt förakt för den ryska krigsmaskinen.
Underförstått ska vi ta till oss att det kanske inte var hela världen.
Och här kommer vi oundvikligen in på en annan, förmodligen närbesläktad sida av Paasikivi. Han har ofta låtit tvärsäker i sina förutsägelser. Det har retat somliga – däribland Croneman – medan andra har haft vett att ta överstelöjtnantens siande med en nypa salt.
Den avgrunden, mellan å ena sidan folk som försökt hålla honom personligt ansvarig för missbedömningar grundade på tämligen breda samförstånd i säkerhetspolitiska kretsar i väst, och å andra sidan dem som uppfattat och inte minst uppskattat honom som en lugnande, stärkande propagandistisk tillgång, den lär aldrig gå att slå en bro över.
För det är ju samma avgrund som den mellan motståndarna och tillskyndarna av det svenska Natomedlemskapet. Ju mindre bekväm man känner sig med att Sverige nu helhjärtat ingår i en allians med avsevärda geopolitiska ambitioner – kort sagt att med alla till buds stående medel försvara den världsordning som rått sedan 1945 – desto mindre gillar man att någon som Paasikivi intar ett tonläge som är uppmuntrande och naturligtvis partiskt.
Och omvänt: Ju stoltare man är över att Sverige inte längre söker fjärma sig från den snart alldeles akuta globala kampen mot tyranniet, desto mer hämtar man förstås styrka i att någon som han vägrar att bara vika ner sig inför Rysslands motbjudande agerande.
Paasikivi själv går i programmet onödigt hårt fram mot sig själv och sina ibland felslagna analyser. Samtidigt smyger det sig in en halv friskrivning, då han konstaterar att när militära befäl i en aktiv stridszon gör felbedömningar, då dör det folk.
Underförstått ska vi ta till oss att det kanske inte var hela världen. Det gör jag, av såväl intellektuella som känslomässiga skäl, men jag undrar om överstelöjtnantens belackare låter sig stillas.
Det är inte ofta jag lyssnar på ”Sommar i P1” med någon större behållning. Paasikivis program blir ett undantag. Det är resonerande, nyktert och dessutom något förvånande kryddat med hyfsat bra musik."
Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför
Patreon
Swish
Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Norberg.