Schulman & Ett Mardrömslikt Underlivsporslin I DN
2024-06-10
Jag vet inte hur många gånger jag sett det nu, olika variationer på en och samma scen. En slags upprepad urhändelse som sammanfattar Joe Bidens presidentskap. Han stapplar ut ur ett flygplan, alla följer honom med blicken när han nästan ramlar i trappan, han tar människor i hand med en blick som avslöjar att han inte riktigt vet vem det är han hälsar på.
Sen vimsar han runt på flygfältet och går åt fel håll, håller på att gå rakt in i en general, hälsar på fel person, vänder sig åt andra hållet, håller tal som tycks experimentella, bara fragment, det är ord och det låter som meningar, men det är något annat, och när han till slut säger något som man faktiskt förstår så är det helt enkelt fel, han påstår sig vara i ett land han inte befinner sig i, tillsammans med en president som varit död i 20 år. Han tackar fel person och sen går han in i fel helikopter och är borta.
Ända sedan Joe Biden blev president är det sådana nyheter vi oftast nås av, händelser där han varit ”snurrig” igen. Fall och felsägningar. Biden går in i en flagga! Biden tog fel på Macron och Mitterrand! Biden pratar varmt om döda kollegor, som om de vore i rummet. Biden faller från cykel, Biden faller i trappa.
Och varje gång presenteras nyheterna om Bidens förvirring som om det vore något roligt. ”Det kan vara körigt att hålla koll på gubben när man är ute på resa. Fråga bara Jill Biden!” Så inleds Expressens reportage om när Joe Biden häromdagen närvarade i Normandie för att högtidlighålla 80-årsdagen av Dagen D.
Alla tittar åt ett annat håll, men det syns, de håller koll på honom i ögonvrån, ser vad han ska hitta på nu
Det är alltså senilitet gjord till underhållning, om man ska vara krass. Och tanken är, antar jag, att man ska tycka att det är kul att se hans förvirring, men jag har lätt att hålla mig för skratt. Det är mardrömslikt att se honom vandra runt, det verkar de flesta tycka, det är som att hela arrangemanget håller andan, och hoppas att han inte ska gå fel, säga fel. Alla tittar åt ett annat håll, men det syns, de håller koll på honom i ögonvrån, ser vad han ska hitta på nu. Och så kommer fadäserna som kablas ut, han tycks nicka till ett par gånger under ceremonin, han försöker sätta sig på en stol utan framgång, han står utanför en kortege och ser förvirrad ut.
Den mest isande stunden är väl när han står med sin fru tillsammans med presidentparet Macron, och plötsligt och utan rimlig förklaring vänder han sig helt om och tittar åt fel håll. Och långsamt, som i någon sorts sympati för den förvirrade, vänder sig Macron och de andra åt samma galna håll, och där står de fyra och tittar ut i universum, tittar på ingenting.
Jill Biden håller sin man i handen, eskorterar honom sedan varsamt därifrån, och omvärlden förfasas men framför allt skrattar den, ja, det kan vara körigt att hålla koll på gubben! Men snart är det väl ändå dags att på allvar problematisera det som händer mitt framför oss, med ett val som närmar sig. Vi var många som tänkte att det kan aldrig ske, det kommer hända så mycket saker, så mycket vatten under broarna, det kan aldrig hända att de där två står mot varandra igen i en valrörelse. Men det är dags att inse att om bara några månader ska världens viktigaste val avgöras. Det står mellan en senil åldring och en rasande gammal man. Vi kommer alla få leva med resultatet.
Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför
Patreon
Swish
Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Norberg.