Carl Norberg - Palanthir
Start
Arkiv
Själsligt
Vägen hit
Om Carl
Löjeväckande Charles
2024-05-18
Kanske värt att fundera lite på..
https://www.svd.se/a/W0bMLa/jonathan-yeos-portratt-av-charles-iii-blir-lojevackande
"På många sätt är det väl en perfekt gestaltning av Storbritannien som land, det nyligen avtäckta kungaporträttet på Charles III: djupt skrämmande och lustigt på samma gång. Jonathan Yeos målning väckte omedelbart munterhet på internet bland folk som jämförde den med en stillbild från Brian De Palmas film ”Carrie”, klippte in Charles i ett fotografi på en pizza, eller konstaterade att den med sin röriga, röda färg åtminstone är marked safe från klimataktivisters tomatsoppa-attacker. ”Är han i helvetet?” frågade de sig. Inte än!
Det hade kunnat vara värre; 2007 skapade Yeo ett porträtt av USA:s dåvarande president George W Bush med hjälp av sönderklippta porrtidningar. Och porträttet av Charles – påbörjat 2021, när han ännu var prins – är inte så tokigt jämfört med många av konstnärens tidigare kändisporträtt, till exempel den helt förskräckliga serien med Cara Delevingne som modell, eller aktstudien av en gravid Sienna Miller. Hans signaturstil är att kombinera den sortens airbrushade hyperrealism man förknippar med rock-t-shirts från 1980-talet med fält som lämnas oavslutade, vilket ger en lite spöklik effekt – ungefär som i Carl Gustaf Pilos ofullbordade målning av Gustaf III:s kröning, som man kan se på Nationalmuseum i Stockholm.
Det ligger ett löjets skimmer över allt som har med Charles att göra, av mer eller mindre goda skäl.
2001, när Lucian Freuds porträtt av drottning Elizabeth avtäcktes, utropades det av Guardians konstkritiker Adrian Searle till det första porträtt av en medlem ur kungahuset på mer än 150 år att ha någon som helst konstnärlig (”eller rentav mänsklig”) kvalitet. Ingen lär säga detsamma om porträttet av Charles, även om det får åtminstone mig att tänka – med en generositet som matchar kröningens budget – på František Kupkas underbara gula självporträtt ”La gamme jaune” från 1907.
Konstnären Jonathan Yeo med kung Charles III vid avtäckningen av porträttet.
Konstnären Jonathan Yeo med kung Charles III vid avtäckningen av porträttet. Foto: Aaron Chown/AP
Men vad är det egentligen som är så roligt med Jonathan Yeos målning? En delförklaring är nog att det helt enkelt ligger ett löjets skimmer över allt som har med Charles att göra, av mer eller mindre goda skäl.
En av mina absolut onödigaste käpphästar är att jag anser att hans ökända tampongkommentar i ett telefonsamtal med Camilla Parker Bowles 1993 var gullig, rolig och normal om man känner till kontexten – den historien har naturligtvis också återaktualiserats av det röda porträttet – men att skämta om den som har makt är en sund impuls, dessutom en viktig hörnsten i en demokrati.
En annan aspekt är att det finns något komiskt och löjeväckande med konst som har alltför uppenbara anspråk, konst där det verkar förutbestämt vilka känslor den ska uppamma när den möter sin publik. Porträttet på Charles III är ett specialfall: det ska i princip inte väcka några tankar eller känslor, inte vara något annat än ett trevligt porträtt av kungen. I ren protest måste man naturligtvis reagera på det med humor.
Det finns med andra ord något djupt förutsägbart med skojandet om Yeos porträtt. Mitt favoritexempel på ett konstverk som tar sig an det brittiska kungahuset, författaren Huw Lemmeys novell ”Her Majesty's loyal pleasuredrome”, använder sig i stället av en helt annan strategi.
Bakgrunden är denna: inför Elizabeth II:s begravning hösten 2022 meddelade Pleasuredrome, en bastuklubb, att man skulle frångå sitt vanliga soundtrack av dunkande housemusik och porr för att i stället visa tv-sändningen av drottningens jordfästning. ”So you can get buggered in mournful silence, then watch HLMTQ go off to her reward.
#ItsWhatSheWouldHaveWanted
”, skrev en användare på Twitter (alltså: ”så man kan bli knullad i andäktig tystnad och sedan se när HMFD läggs till den sista vilan.
#DetÄrVadHonSkulleHaVelat
”).
Det här är uppenbart roligt. Men, frågade sig Lemmey, vad skulle hända om man på allvar undersökte materialet för denna fnissiga punchline? Hur var stämningen på Pleasuredrome under drottningens begravning? Vad finner man i denna märkliga korsning av socialt sörjande och begär?
Han gick dit för att ta reda på svaret – så som en bra konstnär alltid måste göra."
Dela på Facebook
Dela på Twitter
Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför
Patreon
Bli månadsgivare
Swish
Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Norberg.
«
GIF-Supportrar Utreds För Våldsamt Upplopp
Märkligt Med Olof
»
Carl på social media
Visit our Facebook
Visit our Twitter
Visit our RSS feed
Patreon
Här kan du visa ditt stöd genom att
bli månadsgivare på Patreon
.
Swish
Bidra genom att Swisha till 076-118 25 68, mottagare är Caroline Norberg.
De Fria
Besök folkrörelsen
som jobbar för demokrati genom en medveten och upplyst befolkning!
linkedin
facebook
pinterest
youtube
rss
twitter
instagram
facebook-blank
rss-blank
linkedin-blank
pinterest
youtube
twitter
instagram