Jag kommer militärisk Med krigiska ögonbryn Men är alltjämt Karl Gerisk Det är självklart att revyn Som speglar tidens ansikte, nu även gör honnör Och stram giv akt för våldet, jag rår inte för Att jag är ett bedårande barn av min tid Jag är alltså utklädd till så kallad strid Ett hjärnkors med HJ jag uppbär som försvar För min esprit i forna dar Och för det lilla som är kvar Min tunga var fordom både salt och perfid Den var ett bedårande barn av sin tid Ny känns den i mun som en kola-karamell Den gör alltjämt spott Men har liksom fått Trettioåtta års modell Vi hyllade prins Bertil När han spelade pappas roll Som talare och därtill På utländskt tungomål Varenda svensk förvånades och pressen slog alarm Tänk en av våra kronprinssöner äger charm! Här är ett bedårande barn av sin tid Sa Edström som stod hela tiden bredvid Den ny prins charming han smilade Som försvar för kolonien Delavar Och för det lilla som är kvar Vår amerikanska sa nice och indeed Han är ett bedårande barn av sin tid Hans engelska uttal det var så very well Så på gossen satt En doktorshatt Trettioåtta års modell
År 1938 kom Storbritanniens dåvarande premiärminister Neville Chamberlain hem med den så kallade Münchenöverenskommelsen, som slutits mellan Tyskland på ena sidan och Storbritannien, Frankrike och Italien på den andra. Han hade förhindrat krig, trodde han, och uttalade de bevingade orden "I believe it is peace for our time" utanför 10 Downing Street. Chamberlain nominerades till fredspriset 1939 av flera olika personer. Ironi är svårt Allt detta reagerade den svenska socialdemokratiska riksdagsledamoten Erik Brandt på. – Han tyckte att om man ska hylla Chamberlain för att han har bett Adolf Hitler att inte starta krig, så kan man väl ge Nobelpriset till Hitler för att han inte har startat krig, berättar Gustav Källstrand, förste intendent vid Nobelmuseet. Brandt menade att vara ironisk, men det var inte alla som uppfattade detta. – Det togs emot ganska dåligt, och han själv tog tillbaka nomineringen och skrev att det inte var allvarligt menat, säger Källstrand. Josef Stalin å sin sida nominerades två gånger. 1945 av Halvdan Koht, norsk historiker och tidigare utrikesminister, för sina insatser för att avsluta andra världskriget. Tre år senare, 1948, av den tjeckiske professorn Wladislav Rieger. Även Italiens fascistiske diktator Benito Mussolini har nominerats. Öppnare process Enligt Gustav Källstrand är det dock egentligen inte så konstigt att det funnits en del märkliga nomineringar genom åren. – I de andra priserna är det så att man ber människor komma in med nomineringar, men man ber inte urskiljningslöst utan man skickar inbjudningar till enskilda forskare, universitet och vetenskapsakademier eller liknande. Men i fredspriset är det en mycket öppnare process. Till dem som har förslagsrätt hör bland annat parlamentsledamöter runtom i världen, tidigare pristagare och forskare. – Nomineras man till exempelvis fysikpriset har man ändå blivit utvald av någon expert. Inom fred så betyder det egentligen ingenting att vara nominerad, för det är så pass många som är det. Så att Hitler och Stalin är nominerade betyder bara att någon har föreslagit dem