Tove & Partiledardebatten
2024-05-07
Vi reser därför violblygt frågan om det verkligen är ett rimligt antagande att ingen inblandad i partiledardebattsändningen förstod vilka effekter som den valda dramaturgin skulle få...
Men ja som vi implicit sade igår på myset, avsikten är alltså att ingen skall sakna denna meningslösa teater.
Vi undrar alltså inte varför man gör så nu..
https://www.svd.se/a/al2AJ2/svt-s-partiledardebatt-var-tva-bortkastade-timmar
"Det finns få tillfällen jag känner mig så alienerad från svensk politik och journalistik, som när jag lyssnar på partiledardebatter. Anledningen är att samtliga inblandade ofta bidrar till att göra det offentliga samtalet sämre, inte bättre. Den som bänkade sig framför tv:n för att under två timmar ta del av vad riksdagspartiernas ledare har att säga om samtidens viktigaste frågor är värd något bättre än vad som presterades på SVT i söndags kväll.
Några hygienfrågor man kan ställa i de flesta sammanhang som handlar om informationsöverföring är: Blev jag klokare efter dessa två timmar? Fick jag lära mig något jag inte visste tidigare? Kände jag att personerna som medverkade visade mig som åhörare respekt? I det här fallet – nej på samtliga frågor.
Hur mycket av detta är SVT:s fel och hur mycket är partiledarnas? Ansvaret är delat. SVT har makten över inramningen – ämnesval, ordningsregler, scenbygge och programledare. Det ger ett ansenligt inflytande över förutsättningarna.
Gängkriminaliteten förpassades till de frågor som inte bedömdes vara värda att ta upp. Att det både är krig i Europa och val i EU märktes knappt. I passagen om försvaret förklarade alla att Rysslands invasionskrig mot Ukraina har påverkat förutsättningarna även för svenskt vidkommande. Men i stället för att hållfasthetspröva den politiska handlingsplanen, lotsades partiledarna av programledarna in till frågan om finansiering. Som om det faktum att partierna kommit överens i en parlamentarisk utredning gjorde att inga kritiska frågor om sakinnehållet fanns kvar att ställa (det finns det).
Det hade också, med en månad kvar till Europaparlamentsvalet, varit mycket värdefullt att veta hur de olika partiledarna ser på prioriteringar och vägval i EU-samarbetet. Kan man tycka. Exempelvis hur de ser på frågan att Europa tappar i innovationskraft och teknikutveckling gentemot USA.
Om svensk skola finns det mycket att diskutera. Jämförelser med andra länders kvalitet och prestationer borde stå i centrum, liksom olika vägar till likvärdighet i svenskt perspektiv. Den kvalitet och arbetsro som många köar till friskolor för, hur kan det bli normen även i de skolor som i dag presterar sämst?
Så varför ramas debatten in så att den som försöker förstå varför en stor mängd elever lämnar grundskolan varje år utan att ha grundläggande kunskaper med sig, får svaret att det beror på att elever går på skolor drivna som aktiebolag? Det skulle inte accepteras som förklaring i en enkel argumentationsövning, särskilt som det bara rör runt 15 procent av Sveriges elever. Och public service bör ha en ambition som handlar om att hjälpa tittaren att sätta de politiska motiven i större kontext och tillföra fler perspektiv.
De få stunder det blev mer intressant var när tittarnas frågor skulle besvaras.
Därtill gavs tittarna ett dumstrutsperspektiv på sjukvården, där alla politiker som ville tillföra regionerna mer statliga pengar slapp kritiska följdfrågor (förutom frågan om det inte behövs ännu mer). Det hade varit bra information att veta att det bland OECD-länderna bara är USA, Tyskland, Schweiz, Frankrike och Japan som lägger mer pengar på sjukvård än Sverige som andel av BNP. Samtidigt som Sverige inte alls alltid ligger på topp sex när det gäller utfallet i olika rankningar av vårdens kvalitet, tillgänglighet och effektivitet.
Vill man ha ett intellektuellt hederligt samtal om sjukvården, är man nyfiken på varför det förhåller sig på det sättet. Tänker att skattebetalarnas pengar är värdefulla, och bör hanteras ansvarsfullt. Då kan man inte godta att en politisk debatt om sjukvård mellan ledande politiker görs till en auktion, där högsta bud vinner.
Och varför fick vänsterledaren Nooshi Dadgostar, som gjorde till emotionellt paradnummer att tala om en gråtande, utbränd medarbetare på Sahlgrenska, inga följdfrågor om att det är hennes parti som tillsammans med Socialdemokraterna och Miljöpartiet styr regionen Västra Götaland?
De få stunder det blev mer intressant var när tittarnas frågor skulle besvaras. Mindre av krumbukter, genant låtsasupprördhet, gafflande och pajkastning, mer vilja att både förstå frågeställaren och göra sig förstådd. Vid något tillfälle uppenbarade sig också en hägring av liv i öknen, när det dök upp oplanerade meningsutbyten. Som när Jimmie Åkesson ville veta mer om Daniel Helldéns okontrollerade tankar på politisk styrning av näringslivet. Det styrdes emellertid snabbt bort: ”Vi hade inte tänkt oss någon debatt om detta”.
”Vem vann debatten?” brukar vara en sidlinjefråga efter sådana här övningar. Ingen, är mitt svar. Däremot var vi många som förlorade, både tid och respekt."
Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför
Patreon
Swish
Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Norberg.