Minnesobservation I DN
2024-05-07
https://www.dn.se/kultur/nisse-men-vanta-vem-var-det-dar/
"Kåseri. Efter en paus på några veckor mitt i en rafflande tv-serie är det inte bara att hoppa in i handlingen igen. Förvånansvärt mycket måste repeteras.
Ibland vill man ha något snabbt och spännande att titta på och en kväll faller valet på ”Vigil”. Ett ganska intetsägande namn, ordet har med vaksamhet att göra, men vi såg den förra säsongen som bjöd på instängt raffel i ubåt och ett par brittiska favoritskådisar.
Och det blir intensivt även nu. I stället för djuphavsflotta norr om Skottland handlar det om krigföring med drönare, i ett land som liknar Saudiarabien. Men flera av de skotska poliserna är desamma och spänningen stegras till den grad att vi ser tre avsnitt på raken.
Fler avsnitt finns inte just då, eftersom de pytsas ut ett i veckan. Så vi beslutar oss för att vänta tills hela säsongen finns ute, för att kunna se även resterande tre i rask takt.
Häromkvällen var det så dags och förväntan var hög. Men strax förbyttes den i förvirring. Vad var det som pågick? När blev de där tillfångatagna? Vem står där och bränner en bil, och varför? Och vad var det nu allting handlade om egentligen?
Utan ens en resumé i början av avsnitten var vi faktiskt vilse. Lösningen blev att backa tillbaka och se om avsnitt tre, och vi häpnade över hur mycket man hinner tappa av en tät och komplicerad intrig på bara tre veckor (eller om det nu blev fyra).
Snart började min hustru anteckna namn, så att vi kunde hålla reda på vem det pratades om. Vilket kan vara nog så komplicerat när inte bara Sam och kapten Kader avser samma person, utan – spoiler! – även hans egentliga förnamn Sattam.
Det följer väl med formatet. Ska en serie vara konstant oförutsägbar i sex timslånga avsnitt, och aldrig tappa farten, då blir turerna både många och svåra att hålla i minnet.
I synnerhet om det går veckor mellan tillfällena, och man hinner se en massa andra saker under tiden.
Skräckexemplet är den svensk-danska ”Bron”, som jag kom att utveckla en rätt stark hatkärlek till. Eftersom den alltid töjdes ut över tio avsnitt, och alla de komplicerade vändningar som upptog de första nio avsnitten sällan hade något alls med lösningen på gåtan att göra. De var bara distraktioner inkastade för att fylla ut tid.
”Vigil” är lite bättre skriven, men villospåren är många även här. Kärnfrågan är om det fortfarande känns som väl använd tid när man kommit fram till slutet och vet hur det gick.
Samt kanske i någon mån hur mycket man minns några veckor senare."
Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför
Patreon
Swish
Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Norberg.