Ung Försvarsvilja I Expressen
2024-03-31
https://www.expressen.se/kronikorer/david-lagercrantz/vi-maste-fa-de-unga-att-vilja-forsvara-landet/
"Det är inte svårt att känna för Elliot, 17 år, som inte vill mönstra.
”Jag kan inte se mig själv vara del av en armé och stå för att kriga”, säger han i Expressen.
Vem kan det? Vem vill på väg ut i livet, full av drömmar och förhoppningar, riskera att lemlästas och dö ung i en ofattbar, grym verklighet? Jag ville det definitivt inte, jag sökte vapenfri tjänst och deklarerade högtidligt en pacifistisk hållning.
Det är inget jag är stolt över i dag. Men kriget kändes på den tiden avlägset, och jag ville till varje pris slippa bära vapen och kastas in i en miljö som var mig helt främmande.
Vad hade jag med makthavarnas vansinne att göra? Ingenting, tyckte jag.
Har vi inte tillräckligt med motiverade värnpliktiga står vi oss ändå slätt.
Men jag borde förstås tydligare ha formulerat att det är just det som är problemet. Människor som drabbas av krig har sällan något med det att göra.
Putin angriper inte bara ett land i Ukraina. Han förstör livet för miljontals människor som inte gjort honom ett dugg. Vad en grovt kriminell gör mot en enskild, gör Putin mot ett helt folk. Det är ett banditdåd av sådan dignitet att det ställer alla våra instinkter på ända.
Ingen vill skicka ut sina ungdomar i krig, men om vi inte rekryterar dem till försvaret försämras allas vår säkerhet, och i dag har vi stora problem.
Jag blev närmast chockad när jag såg siffrorna. Av 107 000 unga människor som kallades till mönstring i år, sa 64 procent att de inte var kvalificerade. Som förklaringar uppgav de diagnoser, allergier, skador, men allra främst psykiskt ohälsa, ångest och depressioner.
Svaren ger en bild av en generation i kris, men också rimligtvis av en ovilja att engagera sig och försvara landet. Jag är den sista att kunna döma någon, men jag förstår att Pliktverkets generaldirektör Christina Malm är oroad och kallar siffrorna ”väldigt höga.”
Det spelar ingen roll hur mycket vi rustar upp. Har vi inte tillräckligt med motiverade värnpliktiga står vi oss ändå slätt, och uppenbart måste något göras. Christina Malm talar om att i högre grad kräva in intyg, verifikationer från ungdomarna. Själv tror jag som alltid på kommunikation, berättelsens kraft.
På vårt lantställe i finska skärgården hänger den klassiska affischen från 1940: ”Finlands sak är din – kom med i frivilligkåren!” Affischen visar två män som står intill varandra mot en blå bakgrund med beslutsamma och vänliga blickar.
Affischen har fortfarande en mäktig effekt på mig. Den väcker en sådan känsla av broderskap att jag utan vidare kan förstå att den hjälpte till att rekrytera svenskar till vinterkriget.
Också i dag läggs stora pengar på marknadsföring. Men det funkar tydligen dåligt och förmodligen räcker det inte, tänker jag, att som nu alltmer ansträngt framställa försvaret som en cool karriärväg att vara stolt över. Det behövs nya berättelser också, till exempel att konsten att spela datorspel, som föräldrar så ofta svär åt, kan bli vår superkraft i krig.
Framtidens konflikter – hur mardrömslika de än ter sig – kommer i hög grad handla om cyberförsvar och robotdrönare. Det blir alltmer lika just ett krigsspel på datorn, och utkämpas också med ord och bilder på sociala medier.
Det kanske passar den nya ledsna generationen som hand i handske. Sedan får vi be om en bön om att det förblir en lek, en träning. Far åt helvete, Putin.
Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför
Patreon
Swish
Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Norberg.