Turkiet Griper 147 IS-Anhängare & Putins Polisstat Fallerar I SvD
2024-03-26
Kontrasten är slående mellan de västliga underrättelsetjänsternas effektivitet och de ryska kontrollorganens förmågeunderskott. Medan demokratierna i väst avslöjar den ena islamistiska terroristcellen efter den andra och kväver attentatsförsöken i deras linda, sker i Moskva en till synes obehindrat en brutal mordorgie inför en jättekonsert.
Frågorna är som vanligt fler än svaren när något händer i Ryssland. Varför framträdde Vladimir Putin i tv och avfärdade varningarna för ett terrorattentat som fientliga försök att destabilisera Ryssland? Vem eller vilka gav honom den idén, eller var det hans eget påfund?
Frågorna är som vanligt fler än svaren när något händer i Ryssland.
Varför fanns det ingen säkerhetspersonal i Crocus-gallerian? Varför rörde sig mördarna så avslappnat under de närmare 20 minuter som de mejade ner folk? Hur kunde de ta sig ända till den ryska västgränsen med den kända flyktbilen innan de greps?
De som menar att den statliga säkerhetstjänsten FSB har haft en roll i detta pekar framförallt på de bristande säkerhetsarrangemangen som var mönsterbrytande. Normalt omgärdas större tillställningar i Moskva med enorma säkerhetspådrag. Men nu saknades sådana, och det tog över en timme innan säkerhetsstyrkor och polis fanns på plats. Allt detta kan dock vara en logisk följd av att den högste bossen genom sitt tv-tal hade blåst av alla skyddsåtgärder med anledning av de amerikanska varningarna för en planerad attack.
Mönsterbrytande är också filmerna som säkerhetsorganen har publicerat, som visar att de gripna har utsatts för tortyr. I något fall visas också tortyren medan den pågår. Att sådana förhörsmetoder förekommer i Ryssland är ingen hemlighet, men den öppna exponeringen i sociala medier är en nyhet.
Anklagelserna mot Ukraina följer däremot det invanda mönstret. Putin har ännu inte nämnt terrororganisationen IS, som har tagit på sig dådet och dessutom med stor omsorg har byggt upp en motivbild som pekar ut Ryssland som måltavla. Usurpatorns eget motiv framgår av hans påstående, som av allt att döma är falskt, att Ukraina skulle ha förberett en flyktkorridor för attentatsmännen.
Kreml använder terrordådet för att öka trycket på Ukraina och skapa tvivel i väst kring det fortsatta stödet. En kommande mobilisering för att kunna hålla kriget igång finns också på bordet, efter två år av enorma förluster. Framtiden får utvisa om dessa motiv har varit så starka att regimen har låtit förberedelserna ha sin gång utan att ingripa.
Den alternativa förklaringen – sedvanlig rysk inkompetens – dominerar ännu så länge analyserna. Den saknar heller inte trovärdighet. Många frågar sig hur ett land med tre stora underrättelseorgan – polis, inrikestrupper och åtskilliga halvmilitära grupperingar i den civila sektorn – står så handfallna inför terrorhot som har annonserats öppet under lång tid.
En förklaring är att gapet är betydande mellan förväntningarna på repressionen i auktoritära stater med brutala maffiastrukturer och vad våldsmaskinerna förmår att åstadkomma i verkligheten. Dels därför att de är ledda av personer med stort våldskapital men utan överdrivet stora kognitiva förmågor, dels därför att de själva står för en stor del av den illegala våldsutövningen. De är dysfunktionella även i sin egen dysfunktionalitet.
Målrationaliteten är också annorlunda i ett totalitärt samhälle. Dolda agendor med cyniska mål och illegala medel övertrumfar mål och medel som skulle vara legitima i den förnuftiga allmänhetens ögon. I de slutna hierarkierna smids planer som inte tål offentlighetens ljus. Planer, som när de sätts i verket, får katastrofala effekter och möts med reaktioner som ter sig helt orimliga i omvärldens ögon.
I de slutna hierarkierna smids planer som inte tål offentlighetens ljus.
Vladimir Putin vägrar att tala om IS och anklagar i stället Ukraina. Frankrikes president Emmanuel Macron konstaterar rakt och enkelt att den franska underrättelsetjänsten vet att IS ”ensamt” har utfört dådet. Så illustreras klyftan mellan den fria världen och den återuppväckta sovjetmentaliteten i Moskva.
Vi ska inte förhäva oss och tro att vi alltid är bättre skyddade mot terrorangrepp. Öppna samhällen har sina egna sårbarheter som följer av den frihet som vi åtnjuter och som onda krafter gärna utnyttjar. Men vi slipper leva i ett ruttnande system där ingenting är sant, men allting påstås vara möjligt.
Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför
Patreon
Swish
Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Norberg.