Inte sällan är det glädjande att läsa tankar av klarsynthet
https://www.svd.se/a/wA7d3o/stina-oscarson-vilka-ar-lantisarna-och-vad-vill-de "Fråga: Vad driver lantisarna att polarisera den politiska debatten om svensk inrikespolitik? /Anonym Svar: Har funderat länge på din fråga. Ville svara direkt, men insåg att frågan ledde till så många nya. Och den första är: vilka är lantisarna? Är det måhända bönderna, norrlänningarna eller folk i förorten? Eller tänker du på dem som som anslutit sig till bensinuppropet, protesterar mot gruvor eller är emot vargjakt? Kanske rent av alla som inte inte bor innanför tullarna i Stockholm? Själv är jag nog, utifrån hur det offentliga samtalet förs i dag, benägen att tro det senaste. Blev själv brutalt påmind om den i gängse språkbruk totala Stockholmscentreringen när jag nyligen skulle boka ett möte med en teaterchef. Han bor och verkar i Göteborg och jag skickar utan att reflektera över det frågan när han kommer till stan härnäst. Jag bor i stan svarade han kort. Oj, vad jag skämdes. Jag borde väl veta bättre. Jag som kommer från en liten stad i norra Norrland, som visserligen nu i och med den gröna revolutionen har ambitionen att vända centrum–periferi-kartan upp och ner. Fast frågan är om det kommer att lyckas? Mindervärdeskomplexen sitter nog djupare än många tror. Visst. Jag fostrades i en slags gemenskap, där man föraktfullt talade om ”08:orna” så fort någon upplevdes försöka ge sken av att vara lite märkvärdigare än det passade sig. ”En riktig 08:a.” Men parallellt med detta kom den som inte lämnade stan direkt efter gymnasiet att betraktas som misslyckad. Sålunda bär troligtvis även jag inom mig en stolthet över att jag var en av dem som faktiskt lämnade min hemstad och kanske är det därför jag inte heller reflekterat över hur mina perspektiv förskjutits. Till den förenkling jag läser i din fråga. Ty nästa fråga jag känner nödvändig att ställa är: Vem är det som polariserar mot vem? Egentligen. Jag tänker snarare att de protester vi på olika håll ser växa snarast är ett svar på en långvarig styvmoderlig behandling. Ett mönster som upprepats genom historien och som vi nu ser i många länder i väst. När bruket, banken och BB lagts ner och posten kommer allt mer sällan. När polisstationen är borta och ordningsmakten bara kommer vid mord eller för att visitera. När det krävdes ett medlemskap i Nato för att de ska bli intressant att rusta upp nödvändig infrastruktur. Då är det lätt att få nog. Och ju längre sådana orättvisor nonchaleras desto våldsammare riskerar protesterna att bli. Jag har ingen enkel lösning. Men kan se att det inte är hållbart att utsätta vare sig Norrland, annan glesbygd eller förorten för fler tillfälliga politiska projekt. Vare sig det handlar om invandring eller att lösa den gröna omställningen. Risker och vinster behöver fördelas. Både geografiskt och mellan människor."