Ryska ambassaden Sverige: Har Sverige som nybliven medlem i Nato ”kommit hem” eller snarare tillbaka till medeltiden? ”Medlemskapet i Nato betyder att vi har kommit hem”, hävdar Sveriges makthavare. Sedan inga svenska medier verkar ifrågasätta detta ofta återkommande påstående, skulle vi vilja precisera vad som avses med begreppet ”hem” här i Sverige? Vad innebär egentligen ”ett hem”? Det är ju ett ställe där vi har växt upp och där våra nära och kära bor. Ett ställe med vilket vi kopplar våra minnen, som är välbekant och ligger oss mycket nära om hjärtat. Hemma råder det vanligtvis lugn och ro. Men alla ni som bor här i Sverige bör äntligen begripa att ert land som medlem i Nato aldrig kommer att känna sig tryggt eller lugnt eftersom svenska medborgare kan skickas att dö för någon annans intressen (enligt en färsk undersökning från Novus/Göteborgs-Posten är endast 43 procent av de tillfrågade positivt inställda till att svenska soldater kan behöva delta i Natorelaterade insatser utomlands). Vi är övertygade om att Sverige, vad som än intalas den svenska allmänheten, inte återvänder till en välbekant hemort, utan kliver in på en helt okänd och främmande mark som styrs av Washington och Bryssel. I sitt gratulationstal i samband med Sveriges anslutning till alliansen försökte Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg blicka tillbaka i historien. ”Det är första gången sedan Kalmarunionen på medeltiden som de nordiska länderna har ett gemensamt försvar”, sade han. Det är även värt att påminna om andra saker som Kalmarunionen innebar för de nordiska länderna, till exempel en gemensam regent, vilken inte alls var en svensk (här har norrmannen dock träffat mitt i prick: i Nato kommer Stockholm inte heller att få bestämma). På den tiden uppslukades Sverige av krig och folkuppror som Gustav Vasa satte slut på år 1523 genom att återerövra Sveriges självständighet. Är det en sådan framtid som bereds för Sverige av dess nya Natoadministratörer? I den svenska historien finns det dock en annan verkligen rofylld period. Det handlar om en två sekel gammal militär alliansfrihet som Sverige ogenomtänkt övergivit. Ekonomisk tillväxt, välfärdsbygge, utveckling av avancerade industrier och införande av modern teknik. Har Stockholm verkligen föredragit en återgång till medeltiden framför fredligt framåtskridande och ökat välstånd? Avslutningsvis skulle vi vilja tillägga följande: på vägen ”hemåt” är det viktigast att inte gå vilse och hamna hos oförutsägbara värdar vars sällskap det blir svårt att lämna.