Lugn & Ro I Allt Dödandet?..
2024-03-07
https://www.svd.se/a/Q7QaA4/stina-oscarson-darfor-ska-vi-inte-leva-vidare-i-lugn-och-ro
"Fråga:
Hur ska man i lugn och ro kunna leva vidare med vetskapen om allt dödande i Gaza?
/Gunnel Wahlström
Svar:
Det korta svaret är att det ska vi inte. Att i denna tid leva vidare i lugn och ro vore att visa förakt mot det mänskliga. Att förneka att vi fötts med den kravfyllda gåva ett samvete är.
Eller samvett, som Sara Lindman sa.
Det är egentligen ett bättre ord. Bjuder liksom mera in till handling än samvete, vars tyngd nästan kan verka förlamade.
Men med detta sagt påstår jag inte att man måste sitta uppe dag och natt och dela allt som skrivs på nätet eller skriva under upprop om att Israel borde portas från Eurovision.
Men jag fördömer inte heller dem som gör det. Det är fullt begripligt. Att famlande söka utlopp för sin förtvivlan.
Det gör jag med. Vaknar jag varje morgon de sista raderna ur en av Brechts dikter ringandes i huvudet:
Man kommer inte säga tiderna var mörka
utan varför teg våra poeter?
Men vad ska jag säga? Vilka ord ska jag bruka? När varje ord kommer att användas som slagträ av ena eller andra sidan.
Jag kommer att tänka på en kille från Syrien som för ett par år sedan sökte till scenskolan. I sista provet fick han frågan varför han ville arbeta med teater.
Han tog god tid på sig innan han svarade, men sa sedan:
”Jag tänker att om alla – alla! – bara var tysta i en minut, då skulle det bli fred.”
Stundtals finner jag ro i den bilden. Givetvis är den förenklad. Men den innehåller ändå en sanning.
I ett av de sista samtal jag hade med författaren och FN-medarbetaren Sture Linnér berättade han om ett av de sista han hade med Hammarskjöld. Det var mitt under Kongokrisen och Linnér hade kommit hem till generalsekreterarens våning på Manhattan för att äta middag. Han hängde av sig rocken i hallen. På grammofonen spelade Bach. De åt under tystnad. Och fem timmar senare, när han tog på sig rocken igen och ingen ännu sagt ett ord säger Hammarskjöld: ”Tack för ett mycket bra samtal.”
”Ju trognare du lyssnar inåt, desto bättre skall du höra vad som ljuder omkring dig”, skriver Hammarskjöld också i ”Vägmärken”.
Men frågan är om tiden finns. För samtidigt är krisen akut. Och kräver omedelbart agerande.
Människor saknar mat, vatten, tak, mediciner och anhöriga. Och då är det tur att några agerar utan att tänka, analysera, värdera och utreda.
”Att hellre skicka hjälp med fan själv” (som det formulerades i SvD:s ledarpodd apropå debatten om UNRWA) än att låta hjälpen riskera fördröjning.
Att de som på något sätt har makt att påverka skeendet fortsätter att kräva omedelbar vapenvila. För vi får aldrig låta kriget bli normaltillstånd. Inte i Gaza, inte i Ukraina inte någonstans.
Världen behöver hjälporganisationernas volontärer såväl som staternas pengar. Världen behöver aktivisterna och tänkarna. Idealisterna och pessimisterna. Och alla oss som famlande brottas med känslan av maktlöshet.
Allt utom likgiltighet.
Själv kommer jag på mig själv med att utföra livets små vardagsdetaljer med allt större omsorg. Viker handdukar, sorterar plastpåsar och köper mat till min papperslösa väninna.
Som ett försök att i det lilla upprätthålla någon form av mänsklig värdighet."
Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför
Patreon
Swish
Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Norberg.