Laurénsk Ukraina-Priming I DN
2024-03-06
https://www.dn.se/varlden/anna-lena-lauren-ukraina-har-hamnat-i-en-moment-22-situation/
"– Det där var min första tvåhundring, sade löjtnanten.
Han sträckte fram telefonen och visade mig. Den korta videofilmen visade hur han sköt med kulspruta mot ett grönt fält under krigssommaren 2022. Ute på fältet träffade han en rysk soldat. Lyckligtvis gick det inte att se.
”Tvåhundring” på krigsslang betyder döing – både på ukrainska och ryska. Uttrycket uppstod under den sovjetiska invasionen av Afghanistan på 1980-talet, då en zinkkista med en död soldat som flögs till Moskva vägde 200 kilo.
I dag är alltså en tvåhundring fortfarande en stupad soldat – på bägge sidor av fronten. En ”trehundring” betyder skadad.
Löjtnanten var en behaglig, artig och tystlåten person. Han talade inte om döingar för att skryta, utan för att det är en realitet i hans vardag.
Det finns inte tillräckligt med soldater vid fronten, och problemet är inte bara de som inte vill kriga
I dagens Ukraina kan vem som helst ta sin telefon och bläddra fram bilder på tvåhundringarna. Det finns hur många kanaler som helst som visar allt. Kriget utspelas i realtid, och inför varje nyhetssändning på tv spelas en reklamfilm där ukrainarna uppmanas skriva in sig i armén. De är mycket skickligt gjorda, med häftiga bilder på stiliga ukrainska soldater som spränger ryska stridsvagnar till medryckande musik.
Ukrainas problem är att reklamfilmerna inte längre biter. Det finns inte tillräckligt med soldater vid fronten, och problemet är inte bara de som inte vill kriga. Många som egentligen vore villiga att skriva in sig litar inte på att de kommer till en avdelning med vettigt befäl.
Jag har träffat flera sådana krigsföra män i Kiev, som säger att de inte har något emot att skriva in sig, men de har hört så mycket om korruptionen och inkompetensen inom armén att de låter bli.
Vittnesmålen från fronten bekräftar problemet.
– Ryssarna sköt på oss med allt de hade, Gradraketer och klusterbomber. Vi var lätt beväpnade och hade ingenting att skjuta tillbaka med. Vi ringde befälet och sade att vi drar oss tillbaka, men de förbjöd oss och sade att det är en order, sade Bohdan, en sårad soldat som jag intervjuade utanför Dnipro i januari.
Han hade deltagit i de fruktansvärda försvarsstriderna kring Avdijivka, en stad som Ukraina nu har förlorat. Bohdan var helt öppen med att han och de andra soldaterna hade lämnat sina positioner mot befälets uttryckliga vilja.
– Befälet förstår inte vad det är att bli täckt med klusterbomber.
Fortfarande gör varje EU-land stor sak av enskilda vapenleveranser man skickar till Ukraina
Det är inte ovanligt att ukrainska soldater vägrar utföra order som de inser är självmord. Brist på soldater och en alltjämt sovjetisk befälskultur leder till situationer där soldaterna kan avkrävas det omöjliga.
Det hela förvärras av att Ukraina är pressat till framgångar för att säkra framtida vapenleveranser. Därför fortsatte Ukraina länge med att försvara Bachmut och Avdijivka. Tusentals ukrainska soldater sårades och stupade och resultatet var att man tvingades göra återtåg.
Fortfarande gör varje EU-land stor sak av enskilda vapenleveranser man skickar till Ukraina. Leveranserna har visserligen varit större än till något annat krigförande land sedan andra världskriget. Problemet är att de fortfarande är för små, vilket leder till att Ukraina just nu får kämpa med att hålla kvar de områden man kontrollerar.
Samtidigt är man pressad att upprätthålla en optimistisk syn utåt. Det är en rävsax, som västvärlden själv har varit med om att skapa."
Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför
Patreon
Swish
Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Norberg.