Diplomatpost kan ju vara en variant att fundera på...
https://www.dn.se/ledare/max-hjelm-det-finns-en-forklaring-pa-mysteriet-med-den-etiopiska-diplomatbilen/ "I helgen gav sig en person från etiopiska ambassaden ut på äventyr i Stockholm. Efter att ha kört två kilometer på ett tågspår kraschade bilen in i en lyktstolpe och övergavs. Föraren räknade antagligen med att komma undan med detta eftersom diplomater åtnjuter rättslig immunitet. Den äventyrlige bilföraren är inte ensam i sin yrkeskår. 2017 slutade en diplomat betala hyran men vägrade flytta ut från en andrahandsuthyrning. Samma år ägnade sig kollegor åt snatteri och fortkörning. 1976 avslöjades en stor smuggelhärva kopplad till Nordkoreanska ambassaden. Ingen kunde lagföras. En ambassadanställd blockerade 2014 två körfält och förklarade tankegången diplomatiskt: ”Jag är diplomat, jag får göra vad jag vill”. Samma mekanism fick Leif GW:s fru, Kim Persson, att slippa undan böter från polisen genom att nämna sin makes namn. Varför inte använda de livsgenvägar man kan, liksom? Att ”diplomat gör något galet” fortfarande bär nyhetsvärde säger därför något fint om människor. Det konstiga är ju att de inte gör saker oftare. Under rätt omständigheter kan man motarbeta suget att utnyttja sin position. New York hade länge ett enormt problem med felparkerande diplomater som totalt var skyldiga staden hisnande 18 miljoner dollar i p-böter. Bara det att det inte gällde i allmänhet: En studie visade att de från Sverige och andra länder med låg korruption inte hade en enda parkeringsbot, medan en av Kuwaits utsända hade 249 stycken. Landets korruptionsnivå verkar kunna trumfa fuskmöjligheten. Den som aldrig velat göra en vansinnesfärd på tågspåren får kasta första stenen Den som aldrig velat göra en vansinnesfärd på tågspåren får kasta första stenen. Men de flesta håller sig i skinnet. Varför? Visst, en rädsla för straff. Men kanske i högre grad en vilja att göra rätt. Att etiopiska ambassadens senaste bravader är ett undantag snarare än regel stärker den tesen."