Väntande Nato-Förståelse I SvD
2024-02-26
https://www.svd.se/a/abgqR7/recension-nato-en-allians-i-tiden-do-for-nato-deterring-armageddon
"Vad är Nato för djur egentligen? Trots att försvarsalliansen funnits sedan 1949 är det för tidigt att säga. När Sverige blir medlem tar vi ett oundvikligt kliv ut i det okända.
Bakgrunden är plågsamt välbekant. Sedan 20 år tillbaka blinkar varningslampor om konfrontation mellan Ryssland och Väst. Man kan – likt den brittiske historikern Timothy Garton Ash – beskriva det som ännu en batalj mellan imperier i östra Europas gränsområden.
Vladimir Putin ser det på samma sätt, medan västeuropéer har levt i godartad förnekelse. EU är ju historiens motvilligaste imperium. De flesta av dess invånare associerar imperialism med kolonial dominans, något genant i det förflutna.
Men om imperier är system av vidsträckt territoriell kontroll, då har EU mycket gemensamt med exempelvis det Tysk-romerska riket. EU är helt enkelt världens första liberala imperium. För en diktator i Moskva som vill återskapa Rysslands intressesfär med våld är denna frihetliga idé en förolämpning. Fjollornas sammansvärjning.
Putin kan tjata om Nato hur mycket han vill; den utmaning västerifrån som triggat hans paranoia är ideologisk snarare än geopolitisk. I det perspektivet blev Ukraina en förutsägbar tragedi i slow motion, från den orangea revolutionen 2004 och Euromajdan 2013 till Rysslands invasion 2014 och fullskaliga överfall 2022.
Varje ryskt brott mot Ukraina de senaste decennierna bär Putins fingeravtryck. Men Väst har inte varit till mycket hjälp, i alla fall inte före kriget.
Vid Natos toppmöte i Bukarest 2008 drev USA på för att Ukraina och Georgien skulle bli medlemmar. Tyskland och Frankrike tvekade. Resultatet blev en ödesdiger kompromiss: vaga formuleringar om framtida anslutning, utan säkerhetsgarantier. Putin osäkrade sina divisioner och inflytelseagenter.
Nato skapades inte, som många tror, för att möta ett akut militärt hot från Sovjetunionen. Som Ulla Gudmundson förklarar i boken ”NATO – en allians i tiden” (Bookstrap Publishing) handlade det på 1940-talet mera om sovjetisk infiltration och underminering av Europas demokratier än om risken för invasion.
Jämfört med EU är Nato en enkel organism, på pappret. En europeisk brandförsäkring mot rysk aggression, kodifierad i artikel 5 om att ett angrepp på en medlem är ett angrepp på alla.
Den militärt starkaste länken är för dagen den svagaste politiskt. En oberäknelig Donald Trump påminner om USA:s latenta isolationism och fluktuerande globala åtaganden på Europas bekostnad.
Sverige har onekligen valt ett pikant ögonblick att överge 200 års neutralitetspolitik. Vi vet vad Atlantpakten betytt historiskt, men inte mycket om dess framtid.
För dem som söker en introduktion till Nato är ex-ambassadören Ulla Gudmundsons bok perfekt. Mer ambitiösa läsare rekommenderas ”Deterring Armageddon: A biography of NATO” (Wildfire) av Peter Apps. Bägge har samma i grunden positiva syn på alliansen, som garant för fred och demokrati.
Svensk Natoopinion är numera på samma våglängd. Den som hellre vill bli påmind om gamla tider (före 2022) kan läsa Stefan Lindgrens ”Dö för Nato?” (Oktoberförlaget). Där är alliansen ett verktyg för USA:s världsherravälde. Amerikansk militarism mot fredsälskande ryssar – vill svenskar verkligen offra sig i det korståget?
Svaret tycks vara ja, eftersom majoriteten vuxit ifrån så absurda perspektiv. Mellan 2021 och 2022 skedde det största jordskred i opinionen som någonsin uppmätts i en SOM-undersökning. En av sju svenskar brukade stödja Natoanslutning, nu är siffrorna nästan omvända.
Två års krig i Ukraina har gjort intryck på de flesta, om än inte alla. Putin ställde om krigsekonomin på ett sätt som få trodde var möjligt. Förra året tillverkades fyra miljoner artillerigranater och hundratals stridsvagnar. I år väntas ytterligare 400 000 ryssar bli mobiliserade.
Utan Nato hade baltstaterna – med sina stora ryska minoriteter – varit en trolig nästa måltavla. Seriösa bedömare befarar att de kan bli det ändå, om Putin vill stresstesta alliansen. Ytterst handlar det om trovärdigheten i USA:s kärnvapenavskräckning.
För debattörer som Stefan Lindgren är atombomberna det ultimata argumentet mot Nato. Här är han mer i takt med svensk opinion än vad mätningarna antyder. Ironin är ju att Sverige inte vill kännas vid den aspekt av Nato som är främsta motivet för medlemskap.
Finland har inga sådana illusioner. I det ögonblick Putin hotade med kärnvapen bestämde sig finländarna för att söka skydd under Natoparaplyet. Sverige linkade efter, men utan att göra upp med neutralitetens föreställningsvärld.
Svensk säkerhetspolitik har, med Ulla Gudmundsons ord, varit ”starkt utopiskt färgad”. Lappkastet från utopi till realism bäddar för fantomsmärtor framöver, om säkerhetsläget försämras ytterligare, när debatt och förankring släpat efter.
Att svensk trupp sätts in i andra länder är ett troligare scenario än att vi själva behöver militär hjälp. Har någon hört svenska politiker resonera på djupet om sådana uppoffringar?
Mot den bakgrunden är vågen av böcker om Nato mer än välkommen. Åren 1995 till 2022, från Sveriges inträde i EU till kriget i Ukraina, framstår som en märklig parentes i vår säkerhetspolitiska historia. Trots Europas enande framhärdade Sverige med alliansfrihetens liturgi.
Neutraliteten mellan Hitler och Stalin höll Sverige utanför andra världskriget och var ingen skam. Även under kalla kriget hade alliansfriheten sina poänger, inte minst i relation till det utsatta Finland. Men efter Berlinmurens och Sovjetunionens fall?
I samband med Sveriges EU-anslutning skrev undertecknad en ledare i Expressen med rubriken ”Ja till Nato”. Alliansfriheten var ju överspelad av EU:s solidaritetsklausul, tänkte jag. Resultatet blev närmast rikslarm. Natomedlemskap uppfattades som en farligt extrem och militaristisk idé, ungefär som aktivismen för ett fritt Baltikum några år tidigare.
Vid samma tid, i mitten på 1990-talet, började en blek medarbetare till borgmästaren i Sankt Petersburg orera om ryska minoriteter utomlands. Den före detta KGB-officeren har gjort en hisnande resa sedan dess, och svensk säkerhetspolitik har åkt med."
Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför
Patreon
Swish
Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Norberg.