Schulman Ser Miljöminister Romina Pourmokhtari
2024-02-26
Efter att ha fått kritik för att ducka intervjuer ställde klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari äntligen upp i SVT:s ”30 minuter” i veckan. Det fanns mycket att prata om, men det som många nog verkligen vill ha svar på var detta: Vi lever i en tid då vi är överens om att vi snabbt måste sänka utsläppen, men efter Pourmokhtaris tillträde har utsläppen i stället höjts. Varför har det blivit så här? Varför går det åt fel håll?
Jag tänkte naivt att problemställningen är så tydlig, misslyckandet från regeringen så otvivelaktigt, att det här går inte att snacka bort. Jag hade fel. När jag sett intervjun strömmar en kall fasa genom mig och jag förstår: Sveriges klimatminister kommer alltid att komma undan. Hon vet exakt vad hon ska säga och på vilket sätt, och när vi ser henne nästa gång har hon blivit ännu skickligare på det här. This is what she does.
Det var en isande uppvisning. Ja, utsläppen går upp, sa Pourmokhtari, men sen ska de gå ner. Och det är inte hennes fel, det är väljarnas som röstat på det här sättet. Reduktionsplikten skrotades för att den inte fungerade. Det finns andra sätt att få ner utsläppen. Vilka de sätten var ville hon inte spekulera i, för hon ville inte ”killgissa”. Hon använde uttrycket ”bred palett” om och om igen, en perfekt sak att säga när man inte vill säga nånting alls, men hon sa det så många gånger och till slut kände jag att nåt var fel, bred palett, bred palett, bred palett – hade hon slutat säga det, var det bara en röst inne i mig som fortsatte? Höll jag på att bli tokig?
Misslyckandet är inte ett misslyckande, förklarade hon. Att utsläppen höjs betyder att de snart sänks. Ja är nej, nej är ja, det var en 30 minuter lång mardröm, fylld av manipulation, medvetna missförstånd, förnekelse, förvrängningar, förvanskningar.
Är hon någon gång som du och jag? Ligger hon ibland i sängen innan hon ska sova och tänker: vad är det jag gör?
Jag hörde Pourmokhtari svara på helt andra saker så många gånger att jag till slut glömde vad frågan var. Vad handlade det om? Hon kollrade bort mig. Hon utsatte mig för en form av manipulation, och jag tänkte: Är det så här det känns att bli gaslightad? Jag visste inte vem jag var, visste inte vad som var sant eller falskt. Jag visste inte ens hur hon lurat mig.
Det var som att stå på galenskapens rand, nerverna krullade sig, jag ville ut ur min egen kropp, skala av mitt eget skinn, ville kasta tv:n i väggen. Men i slutet av intervjun, precis innan de rundade av, inföll sig ett plötsligt lugn hos mig. En tystnad och en dyster insikt: Det finns ingen plan. Det finns ingenting. Det som finns: Ett beslut om en utredning som ska presenteras 2027 och där man ska försöka lista ut vad man ska göra för att sänka utsläppen i Sverige.
Tre års utredning och sen kanske regeringen gör nåt åt saken. Det är galenskap, det är fasansfullt, vad i helvete är det som pågår? Men Pourmokhtari förklarar det så stiligt att man till slut börjar tro att detta enorma haveri i själva verket är det enda vettiga alternativet.
Hon gör allt så snyggt och elegant och sen rinner hon ut ur tv-studion och jag fortsätter att tänka på henne, jag undrar om den där kylan verkligen är hennes, eller rättare sagt om den kylan är allt hon är, eller om det finns en människa där också, med ett hjärta som bultar och en oro som gnager. Är hon någon gång som du och jag? Ligger hon ibland i sängen innan hon ska sova och tänker: vad är det jag gör? Vad medverkar jag i?
Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför
Patreon
Swish
Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Norberg.