Normkritisk Professur & Linnéuniversitetet I SvD
2024-02-26
BTW: en Antietablissemangsextremist måste ju kunna tillföra något i detta..
https://www.svd.se/a/4oyAVe/bo-rothstein-mitt-fall-morkas-i-cancelutredning
"Linnéuniversitet utlyste en tjänst som normkritisk professor – och jag skrev en uppmärksammad ansökan. Så varför utelämnas mitt fall i utredningen om cancelkultur på svenska lärosäten? undrar Bo Rothstein, professor i statsvetenskap.
”Cancelkultur utreds – men mitt fall mörkas”
Utbildningsminister Mats Persson har fått utstå mycket kritik för sitt fokus på problemet med vad som kommit att benämnas som cancelkultur vid svenska universitet och lärosäten. Flera har hävdat att problemet inte existerar, att det är svårt överdrivet eller att det är en produkt av paranoida konservativa män.
Den utredning som Mats Persson initierat om detta problem har bland annat bestått i en enkät till landets lärosäten om hur vanligt och omfattande problemet är.
Svaren har nu inkommit till Universitetskanslerämbetet och de tycks ge kritikerna rätt.
En genomgång av lärosätenas svar verkar ge vid handen att man inte uppfattar att det finns något internt hot av betydelse mot den akademiska friheten, utan att problemen i stället kommer utifrån i form av högerextremistiska grupper, klåfingriga politiker och olika lobbygrupper.
Om alla tycker lika finns det naturligtvis inget behov av cancellering.
Begreppet cancelkultur kommer som så mycket annat inom akademin från USA där radikala studenter och lärare som uppfattar sig företräda någon marginaliserad grupp försökt förhindra att personer som de uppfattar som kritiska till eller ignoranta mot gruppen ifråga ges utrymme att framföra sina ståndpunkter.
Skillnader mellan USA och Sverige
De kända fallen i Sverige är förvisso inte många så det kan möjligen stämma att problemet inte är så omfattande som Mats Persson antar.
Men om någon ska ”cancelleras” måste rimligen denna person först ha blivit inbjuden att tala vid något seminarium eller symposium. Om detta inte sker, kan per definition inte någon ”cancellering” förekomma.
Det relativa frånvaron av försök att få arrangörer av dylika sammankomster att ställa in (det vill säga cancellera) ett evenemang kan helt enkelt bero på att det i det svenska akademiska systemet är mycket sällsynt att man bjuder in personer med kritiska eller från den lokala intellektuella miljön avvikande ståndpunkter.
Min erfarenhet från universitet i USA är att de präglas av pluralism. Denna uppstår bland annat därför att en majoritet av forskarna/lärarna är rekryterade utifrån.
I Sverige ser det inom stora delar av humaniora och samhällsvetenskap annorlunda ut på så sätt att merparten är ”egna produkter”. Unga forskare präglas därmed starkt av den lokala miljön och måste som regel anpassa sig till de lokalt rådande tankesätten för att säkra sin framtid. Man går kvar som elev hos sina lärofäder tills man väl passerat femtioårsstrecket.
Det uppstår ofta en slags lokal akademisk tribalism där de egna teoretiska perspektiven tas för givna och i den mån man inviterar gästföreläsare så är det sådana som man vet bekräftar de lokalt etablerade perspektiven. Om alla tycker lika finns det naturligtvis inget behov av cancellering.
Linnéuniversitetet utlyste normkritisk professur
Ett exempel på hur detta ser ut kan man hämta från Linnéuniversitetet. Våren 2023 utlyste man en professur vid den humanistiska fakulteten, där man i utlysningen preciserade vilka teoretiska perspektiv som krävdes för att få jobbet. Dessa var ”normkritik, dekolonialism, feminism, queerteori och teorier om posttillväxt”.
Skulle jag då bli avskedad, frågade jag något ironiskt.
Utlysning av en professur är ingen liten sak för ett universitet utan formuleringarna nagelfars vanligen av ledningen. Men detta flagranta brott mot principerna för forskningens frihet – uppräkningen av perspektiv som kandidaten behövde ha – hade alltså passerat. Inte heller lärare eller studenter hade några invändningar.
Fast professuren låg långt bortom mitt ämne beslutade jag mig för att skicka in en ansökan där jag bland annat ställde frågan vad som skulle hända om jag i min forskning kom fram till att någon av dessa omhuldade teorier faktiskt inte kunde bekräftas i min forskning. Skulle jag då bli avskedad, frågade jag något ironiskt.
Min satiriska ansökan väckte en hel del medial uppmärksamhet och kritik riktades mot universitetet. Men Linnéuniversitetets ledning backade inte en millimeter utan vidhöll att man var i sin fulla rätt att på detta sätt inskränka den akademiska friheten.
Våren 2023 utlyste universiteten en professur där kandidaten förväntades omfamna ”normkritik, dekolonialism, feminism, queerteori och teorier om posttillväxt”.
Detta visar sig också i det enkätsvar till den av utbildningsministern initierade utredningen om akademisk frihet som Linnéuniversitetet nu producerat.
Där skriver man att ”universitetet arbetar med att främja en kultur som tillåter fritt kunskapssökande”, och att det i universitetets mål- och policydokument stadgas att ”forskningen vid vårt lärosäte ska präglas av nyfikenhet och akademisk frihet”.
Det framförs vidare att ”i samband med alla rekryteringar belyses förväntningar på självständighet inom forskning och utbildning. Vid nyanställning av akademisk personal betonar den akademiska ledningen särskilt vikten av att forskare själva bestämmer över val av forskningsämne”.
Utelämnar begränsningarna i remissvar
Men på UKÄ:s fråga – ”Hur vanligt är det att den akademiska friheten på lärosätet utmanas internt?” – står ingenting om de begränsningar vad gäller valet av teoretisk ansats som fanns i den professur jag sökte.
Inte heller står det någonting om detta under rubriken ”Ge exempel på när den akademiska friheten på lärosätet har utmanats internt respektive externt. Beskriv konkret hur lärosätet agerade för att värna den akademiska friheten i de situationerna och vilka lärdomar som dragits”.
När jag efter några veckor uppnått avsedd medial effekt med min ansökan drog jag tillbaka den men erbjöd mig i gengäld att utan krav på ersättning komma som gästforskare till lärosätet för att föreläsa om akademisk frihet. Efter sju månader fick jag en sådan inbjudan av mina statsvetarkolleger och vi avtalade en månad till kommande hösttermin.
Men efter att ha läst Linnéuniversitet svar på den ovan nämnda enkäten har jag tackat nej. Avståndet mellan de till överheten predikade vackra orden om försvar för den akademiska friheten och det faktiska agerandet är för mycket floskelhyckleri för min smak."
Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför
Patreon
Swish
Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Norberg.