Sverige står på tröskeln till Nato och den svenska fredsrörelsen kämpar i hård motvind. Men Lotta Sjöström Becker, generalsekreterare i Kristna fredsrörelsen, har inte gett upp. Erica Treijs Publicerad 2024-02-25
”Våra fredsmuskler är förslappade” För regeringen är det glasklart. Som Natomedlem blir Sverige säkrare. Men det vill Lotta Sjöström Becker problematisera. – Vi verkar för fred och svenska folket borde ha fått reflektera över ett så stort beslut. Hon, generalsekreterare i Kristna fredsrörelsen, menar att känslan efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina ledde till ett slags kollektivt tunnelseende. Politikerna, som hon uttrycker det, ville visa musklerna istället för att fatta välgrundade beslut. Att Sveriges Nato-ansökan forcerades fram, är enligt Lotta Sjöström Becker, ett faktum. – Och lösningen blev vapen, säger hon. Blicken söker medhåll, hon nickar långsamt. Lyfter sedan den kristna fredsrörelsens grundvalar – fred genom ickevåld och relationsbyggande även utanför den innersta vänkretsen. Men går det att bygga en relation med en sådan som Putin? – Den frågan ska man ställa sig och titta på i ett längre perspektiv. Vilka grannar var vi när Sovjet föll? Kunde vi istället långsiktigt ha stöttat Ryssland för att bli en demokrati? Demokrati eller kapital? Enligt Lotta Sjöström Becker var västmakternas mål något helt annat än demokratiskt fredsbevarande, när Sovjetunionen slutligen upplöstes 1991. – Det var väldigt mycket pengar i flöde och fokus på att få igång kapitalet. I en demokrati handlar det istället om att skapa ett robust samhälle som kan hantera och förebygga korruption, få människor att betala skatt, värna mänskliga rättigheter. Hon avslutar resonemanget med en retorisk fråga. – Vilka chanser har civilsamhället i Ryssland fått? Men vad har det för relevans efter invasionen? – Om västvärlden istället hade investerat i stödja demokratiseringsprocessen via civilsamhället och olika aktörer – också när den politiska ledningen bytte riktning – då hade omvärlden haft en starkare relation med Ryssland idag. – Och Sverige hade med större trovärdighet kunnat visa vägen till ett mer demokratiskt Ryssland. Fredskämpens dilemma Nu är läget ett annat och den svenska fredsrörelsen har svårt att nå fram med sitt budskap. Men de har likväl en lång historia. Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen startade 1883, som en reaktion mot ett politiskt förslag om ökade försvarskostnader. 36 år senare organiserade sig kristna bakom uppfattningen om att kriga och bära vapen inte var förenligt med deras tro. Kristna Fredsrörelsen, som lyfter ickevåldet ett globalt perspektiv, var född. Tillsammans med Svenska Freds verkar rörelsen mot upprustning, krig och vapen och för fredliga vägar att lösa konflikter. En kamp de är relativt ensamma om att föra i dag. Omvärldsläget har blivit kärvare sedan Ryssland inledde den fullskaliga invasionen av Ukraina för två år sedan. Sverige måste agera och bygga motståndskraft, menar Säpochefen Charlotte von Essen. På tröskeln till Nato För Ukrainas del har president Volodymyr Zelenskyj bett världen om vapen. Sverige har svarat och skickat militärt stöd för över 30 miljarder kronor. Vad tycker Kristna fredsrörelsen? – Ukraina har rätt att försvara sig. Men som fredsrörelse skulle vi aldrig säga, yes, vi ska skicka vapen. Det löser inga problem. Det är motståndskraft, men ökar också antalet döda. Men jag förstår att Sverige gör det. Men vad är då ert svar? – Börja nu för att skapa långsiktiga förutsättningar för en hållbar, om så komplex väg mot fred. Se även till att ha beredskap när samtliga parter är redo att förhandla. Fredsorganisationer kan och bör driva sådana processer, menar Lotta Sjöström Becker. Men kanske är det så att 200 år i Sverige av fred gjort någonting med oss? – Våra fredsmuskler är liksom förslappade. De har legat och käkat chips i soffan för länge. Det blev uppenbart, menar hon, när överbefälhavare Micael Bydén deklarerade att vi skulle förbereda oss för krig. Hur reagerar en fredskämpe på det, går hon ut och köper en vevradio, vatten och hållbara matvaror? – Jag är helt oförberedd på att vi ska bli invaderade i morgon, men jag har gått säkerhetsutbildningar och är en gammal scout, så jag har vissa ”skills”. Bydéns uppmaning ”oansvarig” Lotta Sjöström Becker vill inte fortsätta att gräva i vad man gör om krisen eller kriget kommer, utan istället tala mer om vad som bör göras för att undvika att det uppkommer. Och Bydéns uppmaning kallar hon ”oansvarig”. – De spelar på våra känslor och från politiskt håll så blir budskapet att, vi ska göra er trygga genom att gå med i Nato. Det är oansvarigt att säga så för att människor ska känna en ökad försvarsvilja. Hon fortsätter: – Samma sak med att sporra unga att glatt mönstra och göra värnplikten. Det anstår inte en stark demokrati. De som vill rusta upp använder liknande argument, men menar att ett starkt försvar i stället är ett skydd, en grundbult, för att skydda demokratin. Ställer sig inte bakom upprustning Men att rusta upp är inget som Kristna freds ställer sig bakom. Istället talar de om ickevåldsprinciper och att som Mahatma Gandhi, vägra att se någon som sin fiende. Frågan om det verkligen funkar om man blir angripen, blir hängande i luften. Lotta Sjöström Becker bär en övertygelse om att det finns något gott i alla. Och enligt kristendomen är vi alla Guds avbild, vilket även betyder att alla människor har något av Gud i oss. Vilken är religionens roll i väpnade konflikter? – Ledare kan använda religion som bränsle i en konflikt. Men religionen är inte orsaken. Om man jämför en konflikt med en rosenbuske så ser man blommorna, bladen och taggarna, men det är de underliggande rötterna som är orsaken. Pacifismens begränsningar Lotta Sjöström Becker fortsätter att tala om det hon brinner för, förklarar med allt större gester att Ryssland inte består främst av oligarker och politiker, utan av människor med samma önskemål och drömmar som vi. Samtidigt går inte Putins anfallskrig att snacka bort. Och då räcker det kanske inte med tidskrävande demokratibyggande processer. Eller kreativ aktivism, för den delen. På Kristna freds sajt skriver de om ”garnbombning” – ett slags stickat eller virkat motstånd som ska placeras i det offentliga rummet. Men vilken nytta gör det om ryssen kommer? Hon väger sina ord. – Det handlar om att få ut oro och frustration ur händerna. Att klä in saker med ett kärleksbudskap. Men det är inte den kreativa aktivismen som kommer stoppa den ryska björnen, om det är vad du frågar. Tittar på Europakartan dessa dagar så går det inte att undgå att Sverige ser lite ensamt ut. Ett, ännu, alliansfritt land mitt bland Natostater. Men vi står nu på tröskeln till försvarsunionen. Ett ja från Viktor Orbáns Ungern och sen så är det fritt fram för ett svenskt medlemskap i världens största försvarsallians. Men det innebär inte slutet för fredsrörelsen, menar Lotta Sjöström Becker. – Inte alls. De där fredsmusklerna som varit för slappa, de har fått nytt liv.