Dopningsombud
2024-02-26
Hur kan man skydda sig mot detta...
Jag minns ett tillfälle...
https://www.dn.se/sport/dopningsombudet-idrottarens-roll-maste-starkas/
"TRONDHEIM. Dopningsmisstänkta idrottare känner sig dömda på förhand och saknar ofta stöd från idrotten. Efter ett år som världens första antidopningsombud har Anna Thorstenson insett att hennes tjänster är efterfrågade.
– Vistelserapporteringen är en mardröm för idrottsutövaren, säger hon.
Brottaren Jenny Fransson har pekat på det bristande stöd hon kände från idrotten när hon fick beskedet att hon lämnat ett positivt dopningsprov. Hon är inte ensam om att känna så.
Efter att Anna Thorstenson i mars i fjol inledde sitt arbete som antidopningsombud för världens alla idrottare fick hon under fem månaders tid ta hand om 60 fall.
Den internationella antidopningsbyrån Wada, som är hennes uppdragsgivare, grundades 1999, men det dröjde drygt 20 år innan organisationen tog initiativ till ett ombud som tillvaratar idrottarens intressen.
När DN träffar Thorstenson under den idrottspolitiska konferensen Play the Game i Trondheim är det en månad kvar tills Wada ska bestämma om pilotprojektet ska fortsätta.
– Jag hoppas att det blir en permanent lösning. Generellt anser jag att stödet för idrottare måste förbättras, säger Thorstenson, till vardags jurist på Internationella ridsportförbundet i Lausanne.
Anna Thorstenson, antidopningsombudsman.
Anna Thorstenson, antidopningsombudsman. Foto: Jens Littorin
Hon intygar att många idrottare har svårt att navigera i det hav av paragrafer som utgör Wadas regelbok. Den så kallade Wadakoden och dess standarder omfattar cirka 2 600 sidor.
– De har väldigt svårt att förstå vad det är som krävs av dem, och har man lämnat ett positivt dopningsprov blir det ännu svårare, säger Thorstenson och berättar om hur hon blir kontaktad av förtvivlade, dopningsmisstänkta idrottare.
Hennes roll är att ge råd och information. Efter konsultationen brukar en del acceptera sin avstängning. Andra, likt Jenny Fransson, som inte vet hur de fått in det otillåtna medlet i kroppen och bedyrar sin oskuld, vill driva sin process hela vägen till Cas, idrottens skiljedomstol.
– Då är min rekommendation att man anlitar en jurist som kan idrottsjuridik. För den som inte är kunnig på det här området kan det vara väldigt svårt att navigera i processen, säger Thorstenson.
Dopningsreglementet bygger på omvänd bevisbörda. Till skillnad mot en civil domstol är det den anklagade som måste bevisa sin oskuld. Och även om idrottaren skulle lyckas med det och bli frikänd har publicitet kring fallet ofta redan orsakat stor skada.
Idrottare som testat positivt men sedan blir rentvådda känner sig ändå stämplade som dopade, säger Anna Thorstenson.
Idrottare som testat positivt men sedan blir rentvådda känner sig ändå stämplade som dopade, säger Anna Thorstenson. Foto: Mathilda Ahlberg/Bildbyrån
Thorstenson har förståelse för att idrottare känner sig dömda på förhand och stämplade för evigt.
– Även om man blir totalt rentvådd kommer man alltid kunna googla och se att den här idrottaren var inblandad i ett dopningsfall. Jag är för transparens, men jag anser inte att man behöver publicera namn och all medicinsk information i samband med att man ger första beskedet om ett positivt test. Det kan vänta tills man har ett slutligt beslut, säger Thorstenson, som samtidigt inser att det är svårt att hemlighålla ett fall kring en toppidrottare som plötsligt saknas på tävlingsarenan.
Hon anser att mycket i nuvarande system för att minska dopningsproblemet är bra, men det finns saker som kan förbättras, till exempel den så kallade vistelserapporteringen.
En stor del av världens elitidrottare måste i dag meddela var de befinner sig vid en viss tidpunkt så att de kan dopningstestas. Den som likt friidrottaren Meraf Bahta och tennisspelaren Mikael Ymer missar tre kontroller stängs av för dopningsbrott. Skidåkaren Charlotte Kalla berättar i sin nyligen publicerade självbiografi om den stora oro hon kände när hon missat två kontroller och riskerade att bli stämplad som fuskare.
Jag har sett många fall där jag inte tycker att det handlar om en förseelse.
Enligt Thorstenson upplever många idrottare vistelserapporteringen som en mardröm och hon är kritisk mot att olika internationella förbund har olika normer. Idrottaren är skyldig att ange exakt på vilken adress hon eller han kommer att befinna sig under en timme på dygnet, 365 dagar om året, men också vilka aktiviteter som hon eller han ska delta i resten av dygnet.
– Reglerna säger att du ska ange dina vanliga aktiviteter, men frågan är vad som är en vanlig och en ovanlig aktivitet. Jag har sett många fall där jag inte tycker att det handlar om en förseelse och detta är något jag kommer att rapportera till Wada, säger hon.
Travis Tygart, chef för den amerikanska antidopningsbyrån Usada, är en annan som är kritisk till systemet med vistelserapportering. Lösningar där idrottaren kan kontrolleras med hjälp av gps har föreslagits, men Thorstenson menar att det inte skulle vara genomförbart i Sverige av integritetsskäl. Då är hon mer positiv till så kallad geofencing, där idrottaren får ett meddelande när hon eller han befinner sig utanför det område som angivits i systemet.
Enligt Anna Thorstenson vet många av de idrottare som kontaktat henne inte hur de fått i sig den förbjudna substansen. Genrebild.
Enligt Anna Thorstenson vet många av de idrottare som kontaktat henne inte hur de fått i sig den förbjudna substansen. Genrebild. Foto: Jessica Gow/TT
I Trondheim presenterades projektet Protect, som bygger på telefonintervjuer, där idrottarens röst granskas och riskkategoriseras med hjälp av AI.
– Jag tror att vi måste förändra vistelserapportering så att den bygger mer på tips och underrättelser, säger Thorstenson.
Men är man inte väldigt oförsiktig om man drar på sig tre prickar?
– Det kan jag hålla med om, man får inte tre prickar hur som helst, men det kan hända. Ett problem är att många idrottare kontaktar mig sent i processen när de redan fått tre prickar. Hade de utmanat den första eller den andra hade de haft större möjlighet att undvika avstängning, säger hon.
Thorstenson anser att idrottarens roll i hela antidopningssystemet måste stärkas. Hon betonar att många av dem hon kommer i kontakt med likt Jenny Fransson inte vet hur de fått i sig en förbjuden substans.
Reglerna är gjorda för dem som är rena.
– Så fort man gjort sig skyldig till en förseelse är rätten till att få hjälp väldigt mycket mindre, säger Thorstenson.
Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför
Patreon
Swish
Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Norberg.